Är mörkrädd - vad gör man åt det?

Bästa sättet att övervinna rädslor enligt många är att helt enkelt utsätta sej för dom. Förr eller senare vänjer man sej.

Jag är en ungdomlig tant på 50 år och jag är också mörkrädd. Har varit det sedan jag var barn. Har också en lampa tänd nattetid, går inte gärna ut när det är mörkt utomhus.

Har accepterat detta & lever därefter. 

Ångestexponering. Utsätt dig. Fundera på vad mörker egentligen är. Det är ingenting. Det är avsaknaden av ljus. En miljö är precis samma med och utan ljus. Börja med att vara i ett tänt rum och ha släckt i rummet bredvid. Gå en sväng in i rummet och gå in i det ljusa igen. Förknippa mörkret med positiva saker. Ha sex se en bra film ät godis lyssna på bra musik vad du du nu tycker om men gör det i mörkret.

Att du inte vill se skräckisar i mörkret behöver du inte oroa dig för. Det kan vara obehagligt även om du inte är rädd för mörker annars.

Jag har varit väldigt mörkrädd men är inte det längre. Jag har gärna tänt för att det är trevligare men jag tycker inte längre det är obehagligt.

Jag utsatte mig för mörker helt enkelt och vet du mörkret är inte så mörkt när man väl är i det.

Men är du mörkrädd eller stugrädd det är inte riktigt samma sak.

Jag har varit väldigt mörkrädd men är inte det längre. Jag har gärna tänt för att det är trevligare men jag tycker inte längre det är obehagligt.

Jag utsatte mig för mörker helt enkelt och vet du mörkret är inte så mörkt när man väl är i det.

Men är du mörkrädd eller stugrädd det är inte riktigt samma sak.

Vet inte om det är det bästa sättet att utsätta sig för det. Har varit mörkrädd hela mitt liv. Blev ofta utsatt för mörkret gärna låst utomhus för att hämta ved. Och mittemot vedboden fanns jordkällaren som man skulle akta sig för annars kanske "häxan" drog in en och man blev instängd och dog. Kom aldrig över den rädslan. Inte ens som 12 åring. Något jag hatade än mer var när det var snö ute då man såg tydligt spåren efter mig så då kunde jag ju inte gömma mig om "någon / något" var där ute.

Hade även ofta sömnparalys tror jag att det heter. när jag var ung vuxen. Men för ca 1 år sedan försökte jag uthärda min rädsla nere i källaren i mörkret. Fick så kraftig ångestattack att jag höll på att svimma! Så nej tack, det gör iallafall inte jag om igen.

Men utomhus när det är mörkt kan jag både vara rädd att ställa mig under det "ända" ljuset som finns och samtidig vara rädd för att vara i mörkret. 

Min lösning på det hela var helt omedvetet då en hund kom in i mitt liv.Det har hjälpt mig enormt mycket. Fast fortfarande inte nere i källaren då den också är rädd där haha. Men kan sova helt i mörkret och så nu för övrigt och vara ute i skogen i mörkret.  Så mitt tips till dig ts, skaffa en hund, om du klarar av att ta hand om den :) Eller varför inte en kanin?
Tror att bara vetskapen om att det finns någon där med en hjälper ganska mycket.

Jag är jätte mörkrädd. Jag är 34 och har sålänge jag kan minnas sovit med lampan tänd. C

Jag har gått på kbt för att få bukt med rädslan vilket fungerade väldigt bra, men då handlar det om att min mörkerfobi nu är vanlig mörkerrädsla.

Sover fortfarande med lampan tänd om min sambo är borta och skulle aldrig få för mig att se en skräckfilm oavsett tid på dagen.

Tack för svar (har varit sjuk några dagar så ej varit inne här). 

Att utsätta sig för det kanske är rätt, men känns enormt jobbigt att våga ta det steget  Jag har försökt att tänka logiskt också; på att risken knappt existerar att någon skulle kunna ta sig in hos mig - men samma minut jag lägger mig försvinner den logiken. 

Är skönt att höra att jag inte är ensam om detta i alla fall, även om det är ovanligt som vuxen.

34 och mörkrädd, jag vill kunna se hela rummet, det behöver inte vara ljust men jag vill inte ha mörka hörn "där något kan gömma sig" och då något inte någon, sjukt rädd för det övernaturliga.

Vad gör jag åt det? Faktiskt inget, kollar inte på skräckfilm ensam och är inte maken hemma är lampan tänd. Jag har dock lärt mig med åren vi har varit tillsammans att kunna sova med släckt lampa då han vill ha komplett mörker. Jag kommer förmodligen inte göra något mer heller.... om vi inte separerar och jag måste lära mig att sova ensam igen

34 och mörkrädd, jag vill kunna se hela rummet, det behöver inte vara ljust men jag vill inte ha mörka hörn "där något kan gömma sig" och då något inte någon, sjukt rädd för det övernaturliga.

Vad gör jag åt det? Faktiskt inget, kollar inte på skräckfilm ensam och är inte maken hemma är lampan tänd. Jag har dock lärt mig med åren vi har varit tillsammans att kunna sova med släckt lampa då han vill ha komplett mörker. Jag kommer förmodligen inte göra något mer heller.... om vi inte separerar och jag måste lära mig att sova ensam igen