Min bror.. Energitjuv..

Lämna alltid bollen på hans planhalva och låt det vara hans ansvar att bjuda in er om ni ska ses.

När han säger att ni måste ses så svarar ex det är bara att du säger ett datum och en tid så kommer vi. Eller säg till när det passar er så kommer vi.
Eller ja det vore kul osv. och sedan lägger du inte ned någon tid på att fixa och styra med något.
Om han inget hittar på och sedan börjar gnälla över att ni inte setts på länge så kasta tillbaka bollen: nä det beror ju på att du aldrig bjuder hem oss.

Vill han att ni ska ses så får han bjuda in er och servera allt själv! Curla inte din egen bror!

Som ovan eller se till att bjuda med dem när ni ska någon annanstans. På restaurang eller på någon aktivitet (picknick, åka till djurparken, cirkus eller stranden tex) som ni ändå vill göra. Om de kommer eller ej innebär inte något merjobb för dig och din familj...

Har du någon gång frågat honom varför? Om du inte har berättat för honom hur du känner och frågat honom varför så har du ju heller inte gett honom eller dem chansen att ändra sig.

Det känns ju dumt att du ska straffa en bebis, din brorsunge, för att du tycker att hens pappa är jobbig.

varför ska hon visa ett intresse för hans barn när han struntat i hennes två ?

Jaa, tänk lite till så förstår nog du också.

Självklart vill jag träffa min brorson. Jag hoppas kunna göra det när våran mamma och pappa är med. Blir inte så gnälligt då.

Jag VILL träffa min brorson.

Men kommer att kännas skumt nu på julafton tex.

När vi ska ge julklappar till honom. Men mina barn har aldrig fått något.

Vi har köpt julklappar till min bror och sambo varje år. Men aldrig fått något själva. Egentligen borde det vara mest pinsamt för dom. Men tydligen inte.

Och eftersom jag har kommit till en punkt i mitt liv, där jag måste ta hand om mig själv för att orka. Och framför allt säga NEJ! Rensa bort all negativitet i mitt liv.

Så står jag nu lite handfallen. Jag vill inte längre må dåligt för att andra ska må bra. Om ni hänger med?

Du verkar ha tagit skit i många år, och det är helt rätt att sätta gränser för hur mycket energi du är villig att ge denna människa.

Hur är din relation med barnets mamma? Är det ett alternativ att utveckla er relation och på detta sätt umgås med barnet?

Du kan säga stopp till energitjuvar även om de är dina släktingar.

Later mycket konstigt att ni under alla ar kopt julklappar at dem och de inte kopt nagot till er. Att de kommer till dukat bord pa julfirande och inte ens har med sig en present till vardparet. Ar han kanske "lillebror" som alltid har fatt allt serverat och helt enkelt inte vet battre? Att han till sist blivit socialt handikappad och helt enkelt inte vet vad som ar brukligt (ens vid vanliga "ga bort"-tillfallen)? 
Men nu nar ni inte firar jul tillsammans i ar sa behover ni ju inte "byta julklappar" langre eftersom ni inte ses. Undantaget kunde val vara om ni vill ge nagot till bebisen och da kanske inflikar (nar ni lamnar over bebisens julklapp) att ni inte koper julklappar till vuxna langre, nu nar de fatt barn. 
Sen kanske det inte skadar att prata med din bror nar tillfalle ges, och undra lite smatt vad anledningen var till att dina barn inte fick nagot pa sina fodelsedagar t ex. Idag kan han ju relatera till det eftersom han har barn sjalv, hur det skulle kannas om inte hans barn fick, ar efter ar. Och kanske aven namna jularna, att det verkat konstigt att inte ens fa en vardpresent till julafton nar man sjalv som vard ger julklappar till alla, ar efter ar. Presenter och julklappar ar ju frivilligt att ge, men sa att du far hora hans syn pa saken. De kanske inte hade rad? De kanske ar socialt omogna och inte tankte pa det (brukar fa allt serverat)? De kanske antog att ni skulle sluta kopa julklappar nar ni insag att ni inte "byter" julklappar med varandra (da de aldrig har nagot med sig), men att ni frivilligt fortsatte?

Mitt bästa tips är att sluta vara positiv och glad när du pratar med honom. Du kallar honom en energitjuv och det är så du förlorar din egen energi tror jag, genom att anstränga dig till ingen nytta. Istället kan du ta tillfället i akt och klaga på saker du också, när du pratar med honom. Och håll bara med honom i hans klagande.

Jag har en pappa som är ungefär likadan. Han bryr sig inte om det inte gagnar honom själv. Om jag bjuder in eller vill ses så har han inte tid, men om jag inte skulle komma när han bjuder in så blir han helt upprörd och menar på att jag sviker.

Jag har överlåtit till honom att ta initiativ. Jag bjuder aldrig in längre men om han bjuder in så kommer jag. Jag ber aldrig om något (presenter, barnvaktning etc) och om han föreslår något så tackar jag artigt om det är något jag vill ta emot. Om jag inte vill komma så trasslar jag inte med långsökta ursäkter utan säger bara vänligt att nej, då kan vi inte.

Så låt din bror föreslå att ni ses och gör det så ofta eller sällan som du har ork och lust. Tacka ja när du känner för det och tacka nej när du känner för det. Om han förväntar sig att du uppvaktar hans barn på födelsedag och jul så kan du ju påminna om att ni inte uppvaktat varandras barn tidigare, å du föreslår att ni fortsätter enligt tidigare tradition.

Man måste inte umgås bara för att man är familj eller släkt. Det ska ge något mer än bara dåligt samvete och skuldkänslor. Man måste inte heller bryta, det kan räcka att man fasar ut umgänget och ändrar sitt förhållningssätt gentemot personen. 

Stort tack för era kloka svar!

Jag ska försöka att inte få dåligt samvete för att jag säger nej.

Julafton känns tyvärr som att jag måste umgås med dom på.

Eftersom jag iaf vill träffa mamma och pappa.

Men det är iaf liiiite lättare. Då behöver man ju inte prata så mycket med varandra. Och han har inte så mycket utrymme för att sprida sin negativitet. (Hoppas jag iaf)