• Klurifax

    Otrogen elr oskyldigt.

    Fakta för frågan:

    9mån relation mellan mig å flickvän båda i 40-50års åldern. Väldigt överens om öppenhet när det gäller att träffa bekanta av motsatta könet, och att man inte smyger med t ex sånt.

    Efter nio månader uppstår en liten fnurra i relationen. Min flickvän ställer till det lite med en vit lögn, men inget direkt allvarligt. Dagarna därpå uppdagar en till lögn, som även den i sig, är oallvarlig, men ändå en redig lögn.

    Det lugnar ner sig och ebbar ut på en vecka, då frågeställningen dyker upp.

    Min flickvän ?särbo? har en manlig vän sedan många 5-8år, som är hennes bästa vän. Hon har varit öppen fr dag ett med, att dem ses på fika ibland, när han är i samma landsdel, dem messar och pratar på tfn. Detta är något hon sagt att hon aldrig skulle göra, t ex fika utan att berätta för mig, då sånt kan skada relationen.

    Det kommer i ett samtal fram, att dem setts på fika ett antal gånger utan att jag vetat om det. I samma veva får hon en rolig filmsnutt i ett meddelande, som hon visar mig. Det va med sexuell anspelning och jag råkar skrolla lite när hon visade det, varpå det dök upp mer sexskämt. När hon sen skrolla och skulle visa att det inte är så farligt, så dyker det upp ett mess.

    ?Kommer ner på onsd.?

    Detta följs av ett skämtfoto, med en jätteballe innanför ett par byxor. Och på frågan om hon viste när han kom till vår landsdel, så sa hon onsd.

    I diskutionerna kring detta vräker hon ur sig, att hon ör beträdd att säga upp bekantskapen med honom, för min skull. Hennes ?bästa? vän. Sen dagen efter berättar hon att hon messat med honom, och han hade givit henne samma förslag, att säga upp kontakten. Tre veckor senare har hon sagt upp bekantskapen med honom.

    Min egen reaktion, varför säga upp bekantskapen bara sådär?

    Top frågan då.

    1: Otrohet?

    2: kan vara oskyldigt?


    Mvh Ledsen man.
    Omröstning
    Du måste logga in för att rösta eller se resultatet av omröstningen.
  • Svar på tråden Otrogen elr oskyldigt.
  • Anonym (v)

    Jag tycker det har passerat en gräns för vad man kallar kompis.

  • Anonym (Skumt)

    Verkar låter skumt..

  • Anonym (man)

    Jag tror att du redan vet svaret på din fråga. 

  • Klurifax
    Anonym (man) skrev 2018-11-06 17:22:19 följande:

    Jag tror att du redan vet svaret på din fråga. 


    Tyvärr vet jag inte, men jag har nog fattat mitt beslut tror jag.
  • Klurifax
    Anonym (v) skrev 2018-11-06 14:10:05 följande:

    Jag tycker det har passerat en gräns för vad man kallar kompis.


    Det håller jag med om. Vem med en egen kvinna, skickar kontinuerligt sexrelaterade humor i bild och filmformat till en annan mans kvinna? Lite mer än kompis va?
  • Anonym (Blomman)

    Var nog något mer...tyvärr är nog det du vet bara "toppen på isberget...."

  • Anonym (FYI)
    Klurifax skrev 2018-11-06 17:42:41 följande:
    Tyvärr vet jag inte, men jag har nog fattat mitt beslut tror jag.
    Vad är ditt beslut ??
    Du måste väl ge dig själv chansen att få reda på sanningen.
    Om det är som 80% i din undersökning tror kan du lämna med gott samvete eller stanna om du vill det. Men då vet du i.a.f.
  • Anonym (man)
    Anonym (FYI) skrev 2018-11-06 23:13:35 följande:
    Vad är ditt beslut ??
    Du måste väl ge dig själv chansen att få reda på sanningen.
    Om det är som 80% i din undersökning tror kan du lämna med gott samvete eller stanna om du vill det. Men då vet du i.a.f.
    Det är sällan man får reda på HELA sanningen, för om man inte känner den andra eller någon annan som känner till historien så är allt man får det som den man misstänker känner för att säga och det händer väldigt sällan att personen kläcker ur sig HELA sanningen. Båda vet ju vad som står på spel och man tror att man kan ljuga sig ur knipan. Och har man väl börjat ljuga så krävs det 100 nya lögner för att täcka upp för den första.

    När det blir så så kommer man förr eller senare till en punkt där man inser att man aldrig kommer få sanningen men att man vet tillräckligt för att ta ett beslut.
  • Anonym (A)
    Anonym (Skumt) skrev 2018-11-06 14:16:11 följande:

    Verkar låter skumt..


    Håller med
  • Anonym (FYI)
    Anonym (man) skrev 2018-11-07 21:12:09 följande:
    Det är sällan man får reda på HELA sanningen, för om man inte känner den andra eller någon annan som känner till historien så är allt man får det som den man misstänker känner för att säga och det händer väldigt sällan att personen kläcker ur sig HELA sanningen. Båda vet ju vad som står på spel och man tror att man kan ljuga sig ur knipan. Och har man väl börjat ljuga så krävs det 100 nya lögner för att täcka upp för den första.

    När det blir så så kommer man förr eller senare till en punkt där man inser att man aldrig kommer få sanningen men att man vet tillräckligt för att ta ett beslut.
    Sant...men man behöver inte veta hela sanningen för att ta ett beslut.
    Tycker kanske bara att det inte räcker med några sexiga mail och skämtbilder.
    Dålig stil, jävligt osmakligt...Ja...men det kanske räcker att bestämma var gränserna går.
  • Anonym (man)
    Anonym (FYI) skrev 2018-11-08 01:48:38 följande:
    Sant...men man behöver inte veta hela sanningen för att ta ett beslut.
    Tycker kanske bara att det inte räcker med några sexiga mail och skämtbilder.
    Dålig stil, jävligt osmakligt...Ja...men det kanske räcker att bestämma var gränserna går.
    Jo, det är väl just det som är den eviga frågan, vad är det man har att förhålla sig till? Vad har hänt, är det något jag kan acceptera eller är det inte det? Och hur ska jag kunna veta vad jag har att förhålla mig till och göra ett val om jag inte får alla fakta?

    Det är just av denna anledningen som otrohet kan pågå så länge, många ggr misstänker man men man kan inte sätta fingret på det, man viftar bort det med att man säkert bara intalar sig saker för man vill ju inte att det ska vara sant. Men samtidigt så gnager magkänslan i en och man kan inte bara släppa det, något stämmer inte men man vet inte vad.

    Det är oerhört påfrestande och destruktivt. Hjärnan går i 180 dygnet runt. Som att trampa vatten utan att ha något att hålla i sig i så lång ögat kan se. Att få veta sanningen gör ont men då vet man iaf vad man har att förhålla sig till, men ovisshet är värre.
  • Anonym (FYI)
    Anonym (man) skrev 2018-11-08 11:07:51 följande:
    Jo, det är väl just det som är den eviga frågan, vad är det man har att förhålla sig till? Vad har hänt, är det något jag kan acceptera eller är det inte det? Och hur ska jag kunna veta vad jag har att förhålla mig till och göra ett val om jag inte får alla fakta?

    Det är just av denna anledningen som otrohet kan pågå så länge, många ggr misstänker man men man kan inte sätta fingret på det, man viftar bort det med att man säkert bara intalar sig saker för man vill ju inte att det ska vara sant. Men samtidigt så gnager magkänslan i en och man kan inte bara släppa det, något stämmer inte men man vet inte vad.

    Det är oerhört påfrestande och destruktivt. Hjärnan går i 180 dygnet runt. Som att trampa vatten utan att ha något att hålla i sig i så lång ögat kan se. Att få veta sanningen gör ont men då vet man iaf vad man har att förhålla sig till, men ovisshet är värre.
    Just därför jag tycker det finns skäl att gräva lite extra innan man tar ett beslut.
    Allt beroende på hur känslorna ser ut.
    Skit samma, eller fortsätta tillsammans.
  • Anonym (FYI)
    Klurifax skrev 2018-11-06 19:48:25 följande:
    Det håller jag med om. Vem med en egen kvinna, skickar kontinuerligt sexrelaterade humor i bild och filmformat till en annan mans kvinna? Lite mer än kompis va?
    Hur ser deras historia ut? Har dom haft en sexuell relation innan du kom in i bilden?
Svar på tråden Otrogen elr oskyldigt.