Forum Övrigt - Kropp & själ
Varje medlem är ansvarig för sina inlägg.
  • Om du varit 23 år någongång- ge mig rådgivning

    Ons 7 nov 2018 20:41 Läst 368 gånger Totalt 3 svar
    Ons 7 nov 2018 20:41

    Hej,

    jag är drygt 23 år och genomgår nog det alla i denna åldern någongång genomlider. Därför vore svar från alla ni som varit i min ålder någongång vara guldvärda! På riktigt.

    Min situation är att jag har ingen framtidstro till min framtid. Känner ingen glädje längre för min framtid. Vilket jag gjort nästan hela mitt liv. 
    Detta handlar inte om att jag inte har bra förutsättningar i livet (för jag är faktiskt inte en bortskämd liten unge som inte inser hur priviligerat det är att växa upp i Sverige med alla dess möjligheter) utan att allt som jag kan tänka mig inte känns roligt längre.
    Har en sambo, bra familj, hyresrätt, låginkomst jobb (vilket jag är nöjd med), få vänner (ensamt på den fronten).
    Konkret exempel på vad som förändrats i mitt liv: tränat flera gånger på gym i veckan till att idag hata det. Som idag köpte jag kakor och glass istället för det inplanerade gymbesöket.
    Å ena sidan väljer jag val som äta skit för att må ännu sämre i det långa loppet med sockerberoende och övervikt.

    Hört att för många var 20-25 års åldern "kaos" och osäkerheter. Jag hoppas det för annars kan livet nog inte bli bra. 

    Vad har du gjort i mitt läge? Snälla söta ni, kan ni svara eller ge mig en konkret lista.
    (Rätt övertygad att jag inte är deprimerad då jag varit det en gång och det var inte såhär)

    Hjärta

  • Anonym (Hm)
    Visa endast
    Ons 7 nov 2018 20:55 #1 +1
    tjugoårsåldern skrev 2018-11-07 20:41:09 följande:

    Hej,

    jag är drygt 23 år och genomgår nog det alla i denna åldern någongång genomlider. Därför vore svar från alla ni som varit i min ålder någongång vara guldvärda! På riktigt.

    Min situation är att jag har ingen framtidstro till min framtid. Känner ingen glädje längre för min framtid. Vilket jag gjort nästan hela mitt liv. 

    Detta handlar inte om att jag inte har bra förutsättningar i livet (för jag är faktiskt inte en bortskämd liten unge som inte inser hur priviligerat det är att växa upp i Sverige med alla dess möjligheter) utan att allt som jag kan tänka mig inte känns roligt längre.

    Har en sambo, bra familj, hyresrätt, låginkomst jobb (vilket jag är nöjd med), få vänner (ensamt på den fronten).

    Konkret exempel på vad som förändrats i mitt liv: tränat flera gånger på gym i veckan till att idag hata det. Som idag köpte jag kakor och glass istället för det inplanerade gymbesöket.

    Å ena sidan väljer jag val som äta skit för att må ännu sämre i det långa loppet med sockerberoende och övervikt.

    Hört att för många var 20-25 års åldern "kaos" och osäkerheter. Jag hoppas det för annars kan livet nog inte bli bra. 

    Vad har du gjort i mitt läge? Snälla söta ni, kan ni svara eller ge mig en konkret lista.

    (Rätt övertygad att jag inte är deprimerad då jag varit det en gång och det var inte såhär)


    Hej! Jag är 23 år, fyller 24 i mars. Har tyvärr inte känt som dig men ibland tänker jag "är det här livet, varför njuter jag inte mer". Som om jag går och väntar på nånting ännu bättre.

    Men jag har det så bra. Vi har en son som snart fyller 1 år och han har verkligen gett en annan syn på livet. Tränar när jag hinner (styrketräning 0-2 gånger i veckan och promenader nästan dagligen) och latar mig hemma med sonen resten av tiden ;) Förut styrketränade jag 4-6 gånger i veckan, vilket jag verkligen saknar. Men det får jag ta igen sen, nu njuter jag av familjen!

    Alla har en vilsen period nångång i livet, kanske det är där du är nu. Kanske du kan hitta på en annan hobby som du gillar istället för gymmet så det får dig att må bättre.
  • Anonym (.....­)
    Visa endast
    Ons 7 nov 2018 20:59 #2 +1

    D-vitaminbrist, gör en trött och håglös

  • Ons 7 nov 2018 21:07 #3
    Anonym (Hm) skrev 2018-11-07 20:55:55 följande:
    Hej! Jag är 23 år, fyller 24 i mars. Har tyvärr inte känt som dig men ibland tänker jag "är det här livet, varför njuter jag inte mer". Som om jag går och väntar på nånting ännu bättre.

    Men jag har det så bra. Vi har en son som snart fyller 1 år och han har verkligen gett en annan syn på livet. Tränar när jag hinner (styrketräning 0-2 gånger i veckan och promenader nästan dagligen) och latar mig hemma med sonen resten av tiden ;) Förut styrketränade jag 4-6 gånger i veckan, vilket jag verkligen saknar. Men det får jag ta igen sen, nu njuter jag av familjen!

    Alla har en vilsen period nångång i livet, kanske det är där du är nu. Kanske du kan hitta på en annan hobby som du gillar istället för gymmet så det får dig att må bättre.
    Tusen tack för ditt svar som var utförligt! Och för sympatierna! Om du har mer att berätta eller ge råd så är du välkommen igen Hjärta
Logga in
Bli medlem
Svara i tråden...

Innehåll