Kontrollbehov?

Har en 4 årig dotter som alltid har varit krånglig med maten, från amning fram till nu.

Hon är född vecka 34 (inga problem med något förutom sondmatning i en vecka) och har separerat från fadern när hon var 3,5år, ett syskon kom när hon var 2,5år. Detta om det är något som kan vara av vikt.

Nu känner jag att situationen är ohållbar. Har två barn deltid och kan inte dela på mig. Den stora tjejen alltid efter förskolan börjar hon gråta i bilen att hon har ont i magen för hon är så hungrig, hon vet att alltid när vi kommer hem fixar jag mellanmål direkt (de kommer hem kl 14). När väl mellanmålet är på bordet äter hon en tugga så säger hon att hon har såååå ont i magen för hon är mätt.

Hon får nästan kväljningar när vi äter middag, hon har ingen favoriträtt och kan sitta och slicka på en köttbulle i 30 minuter. Hon äter ingenting! Men mest av allt är jag tyvärr irriterad på hennes förhållande till mat och hur hon äter med sådan avsky...på råge på detta är hon otroligt aktiv, ibland överaktiv.

Jag har liksom en till att ta hand om och jag vet att om jag tar med mig macka till förskola och äter på typ trottoarkanten utanför bilen så kommer hon inte vilja ha ändå, det känns som att hon bara säger så för att....

Hon är smal men går upp enligt sin kurva.

Någon som känner igen sig? Vad ska jag göra?

Hon går upp med sin kurva och det är bra! Jätte-jättebra faktiskt. Det betyder att du kan slappna av och jobba på matsituationen utan att känna stressen av att hon är undernärd.

Kan du försöka lite andra mellanmål på vägen hem från förskolan? Smoothies, näringsdryck, eller mjölk? Eller kanske något torrt och knaprigt som kex eller flingor? Eller något krispigt som äppelbitar eller morotsstavar?

Många äter mer om de är fokuserade på något annat. Kanske ni kan ha matiga snack när ni tittar på barnprogram? Maten är lika näringsrik där som vid middagsbordet.

Försök att inte fokusera på vad hon äter under måltiderna utan bara på att göra dem så trevliga som möjligt och så lite vanligt bordskick (ok att inte äta, men inte göra äcklade miner).

Försök att befästa goda matvanor trots att hon äter dåligt. Som att man äter det nyttiga först, att man försöker äta varierat, att man äter godsaker med måtta... Var noga med att betona att vi äter för att må bra, växa och orka leka och ha roligt.

Min lille matstrulare kunde inte känna skillnad på att vara mätt och att något var äckligt, så vi tappade flera maträtter för att han inte slutade äta i tid och sedan tyckte att det var äckligt.
Han blev också ofta väldigt trotsig om han var hungrig, så ett glas juice eller lite frukt innan maten gjorde det möjligt för honom att ha bättre uppförande.

Kontrollbehov?

INNEHÅLL