Att besöka hemmet där ens avlidna förälder bodde..

Hej!

Min mamma gick också bort i cancer, för ca 1 år sedan.

Jag känner fortfarande att det inte längre känns lika mycket som att komma ?hem?, även fast allt egentligen är sig likt. Jag tycker det går lättare att göra mammagrejer nu, känns inte lika mycket som att jag gör mammas saker utan mer som att jag glr det för pappa.

Däremot kan saknaden fortfarande komma över mig, nästan mer nu än förut. Det känns på något vis mer påtagligt att det kommer att vara såhär för alltid nu.

Mina föräldrar hade väldigt traditionellt uppdelat på vem som gjorde vad, så det märks så tydligt när man är där vem/vad som saknas.

Jag beklagar att du har mist din mamma ????.

Frågetecknen ska vara andra tecken, jag ver inte hur man redigerar.

Det är 6 månader sen min käre far gick bort.Vi fungerar ju olika men det känns som om han gick bort igår.De första 3 månaderna förträngde jag och kände egentligen inte så mycket som jag borde.Jag genomgick en fysisk kollaps samtidigt.Det var ju inte direkt så att jag hade förstående människor runt omkring mig heller så jag gick in i "survival mode".

Jag var i pappas hem igår och det är först nu jag börjat gå in i normalt tillstånd.Jag gråter naturligt och igår hände det att jag grät en skvätt.Det är fortfarande oerhört smärtsamt och jag hänger fortfarande vid hans minneslund och gråter som ett litet barn när jag ärdär. Detta är ju något som alltid kommer hänga med resten av livet.

Förresten beklagar sorgen hon måste ha betytt mycket för dig! I mitt fall så var min far min kompass, han var mitt öst och han var mitt väst.Han hjälpte mig i princip att överleva kan man säga.Jag tror våra föräldrar är däruppe och vakar över oss ändå.kram på dig