Hemtelefon
Vi som är lite äldre har växt upp utan mobiltelefon. Istället hade vi fast telefon i hemmet och på stan fanns det telefonkiosker.
Vi vet hur ett telejack ser ut och vad det används till. Det har varit standardutrustning i varje hem fram till rätt nyligen.
Många av oss har hållt fast vid att ha fast telefon. Jag hade det ända fram till för fyra år sedan, även om tjänsten då levererades i form av IP-telefoni ihop med internet via Bredbandsbolaget och jag använde en telefon utan sladd.
Själv är jag 70-talist, men även 80- och 90-talister borde ha viss erfarenhet och minnen av detta.
Min mamma och hennes dåvarande man skaffade en form av trådlös telefon under sina sista år i sitt radhus. De kunde användas i och i närmaste utomhusomgivningen runt huset via det fasta nätet. Men man kunde nå dem via mobiltelefonnumret som automatiskt kopplades över på hemtelefon, så de behövde bara svara på mobiltelefon om de befann sig utanför räckvidden för hemmets telefon och det fungerade även tvärt om om man ringde på hemnumret.
Idag är det allt färre som har fast telefoni i hemmet och allt fler som slutar med detta eller aldrig skaffar sig det.
Jag saknar detta och tycker fast hemtelefon har sina fördelar.
Jag är väldigt slarvig med att ha mobiltelefon med mig precis där jag är när jag är hemma, vilket gör att jag lätt missar samtal. Hemtelefoniapparaturen är mer gjord för att höras i hela hemmet.
Jag tycker det är lättare att hålla reda på vart man lagt telefonen, då man ofta ställer luren i den sladdkopplade laddningsenheten.
Man slipper detta med varierande mottagningsförhållanden som kan vara så irriterande, typ om du står där så hörs du bra, men om du sitter eller ligger ner i ett annat rum så hörs man knappt och samtalet bryts.
Förr var det också en väsentlig kostnadsskillnad i att ringa med hemtelefon jämfört med mobil, där det senare var många gånger dyrare per minut.
Berätta om vilka minnen, tankar och åsikter du har.
