Jag tror min sambo har ADHD eller aggressionsproblem

Jag behöver lite hjälp eller råd. Jag och min sambo har varit tillsammans i 2 år och han är kärleksfull och jag är lycklig. Men han får utbrott hela tiden! Det kan vara småsaker som exempel om det är slut på mjölk hemma. Då kan han bli tokig. Jag tror han har adhd och det tror han själv, men han gjorde en utredning när han var liten som inte visade nått. Kan man göra om den utredningen i vuxen ålder? Jag har ingen aning om hur detta funkar, vart vänder man sig? Jag vill hjälpa honom så han får medicin eller nått som gör han lugnare, för så som han beter sig är inte friskt. Jag kan ärligt bli rädd för honom ibland, men han har aldrig gjort nått mot mig. Han agerar först och tänker sen, vilket får mig att tänka att en dag kommer han kasta nått på mig i stundens hetta. Jag vågar liksom inte argumentera för då blir han arg och får utbrott. Jag själv är lugn och försöker prata allt tillrätta, men nu är mitt tålamod slut. Jag får skit för mycket hemma, saker som inte har med mig att göra! Han behöver hjälp och jag har bestämt mig för att hjälpa honom men hur går jag tillväga? Har pratat med hans pappa som också är på min sida att nått måste göras så det är inte bara jag som känner att han behöver hjälp med sin aggression. Min sambo har gått med på adhd utredning om man får göra det på honom, men inte samtal om agressionsproblem. Jag vill verkligen inte förlora honom.

Men vad skulle en ADHD utredning hjälpa.

Han kommer fortfarande att vara samma person om han får etiketten.

Finns liksom inte några antiADHDtabeltter att ta

Men vad skulle en ADHD utredning hjälpa.

Han kommer fortfarande att vara samma person om han får etiketten.

Finns liksom inte några antiADHDtabeltter att ta

Jag har ADHD och är kvinna. Känner igen det där med ilskan som kommer av oväntade saker. Men man kan lära sig att hantera det. Medicinen gör inte bara allt bra, utan ofta så har man redan ett reflexmässigt beteende som att bli arg och aggressiv. Han kan gå till en arbetsterapeut eller på KBT. Medicin är inte lösningen på beteendet.

Det är oacceptabelt att han ska göra dig rädd, men jag tror att han stödjer sig på att han inte kan ändra sig, vilket är fel. På den punkten kan alla ändra sig om man vill. Jag vet, för jag har vart där själv. Hade alltid utbrott och har blivit kallad för diverse saker pga mitt aggressiva beteende. Nu har jag jobbat på att ändra mig. Man får bli arg, det handlar om hur man hanterar ilskan. Att lära sig att gå undan innan världen rasar, fundera på om man överlever att mjölken är slut tex och hur mycket det påverkar en i det långa loppet. 

Hans aggressionsutbrott kommer påverka honom mer än saker han blir aggressiv över. Du kanske lämnar honom en dag tex, då kan han fundera på om det var värt.

Kanske låter klyschigt, men jag har jobbat med acceptans.Googla mindefullness- acceptans. 

Jag är inte helt fri från det, men jag sårar ingen längre med min aggression.

Började få en riktig ångest efter varje utbrott, och det har också vart en morot att lugna mig. Försöka tänka att om jag försöker hålla mig lugn ett tag så kommer "rätt" tankar hinna ikapp mig, innan jag reagerar utåt.