Likgiltig efter abort. Vad händer?
Undrar om någon här kan ge råd hur jag ska hantera mina känslor, eller snarare brist på känslor efter en abort..
Bakgrundsfakta: är tillsammans med en kille. Vi har hittat varandra från första stund och älskar varandra väldigt mycket. Han är allt man kan önska! Har aldrig tidigare blivit så överöst med kärlek och omtanke som med honom. Han är lugn, snäll, god, ärlig och älskar mig mer än sitt eget liv. Han visar det med både ord och handlingar. Helt underbar med andra ord!
Vi har båda barn sedan innan och för en tid sedan blev jag oplanerat gravid trots skydd. Två av mina barn har särskilda behov och den ena är en riktig kamp handskas med ibland. Har mina barn 80% av tiden så ganska mycket. Jag och killen är särbos men umgås väldigt mycket. Har aldrig varit osams eller bråkat om något så vi har en väldigt stabil och kärleksfull relation. Han stöttade mig i beslutet kring abort och har funnits vid min sida varje stund sedan första besöket vid kk. Han sa även innan jag hade tagit ett beslut att han kommer stötta mig oavsett vad jag väljer och det har han verkligen gjort.
Jag hade gärna velat ha ett barn med honom, dock har jag så mycket med mina andra barn, jobb och att få vardagen att gå ihop så därför kändes abort som det enda alternativet trots att jag i hjärtat älskade den lilla bönan i min mage. Dessutom har vi inte varit tillsammans mer än knappt ett år så det var verkligen inte läge för barn just nu.
Nu efter aborten är jag totalt likgiltig. Känner inget, gråter mycket (olikt mig) och känner mig bara trasig, halv, tom och deprimerad. Har också noterat att jag mot min vilja drar mig undan min kille. Är så rädd att mina känslor för honom tagit skada och att vår relation aldrig ska bli sig lik igen.
Är detta normalt? Kommer det bli bättre? Kommer mina känslor komma tillbaka? Kommer vår relation någonsin att bli vad den var? Har så många frågor och inga svar. Orkar inte prata med någon heller. Ligger bara i sängen och tittar ut mot himlen och känner mig så fruktansvärt tom.. Har gjort abort en gång innan och det beslutet ifrågasatte jag aldrig och kände inte alls efteråt så som jag gör nu. Är så olycklig och skulle bli så tacksam om någon orkar dela med sig av sina tankar.