Nån som går igenom ett uppbrott?

Samma som du. Och exakt samma, försökt vara ?kontanta? / vänliga / kärleksfulla mot varann men i förrgår så spårade det ut fullständigt och sista spiken i kistan slogs rejält ner.

Känner mig fruktansvärt sårad, besviken, förbannad ja allt. Hur kan man nånsin träffa någon igen, försöka lära känna någon igen, lita på någon igen? Kommer aldrig gå. Detta var det sista försöket. Så känner jag iaf.

Haft brutna relationer förr. Börjar undra om det är jag som har nåt problem eftersom jag verkar vara så fundamentalt inställd på att ruinera eller ruineras.

Så ja. Du är inte ensam. Kram till dig.

Här också..
Han gick vidare väldigt snabbt efter att ha bedyrat att han aldrig skulle ge upp om oss. Han hör av sig ibland, och han gråter när vi ses.. Men han står fast vid att det inte ska va vi. Är ärligt talat i ett djupt hål känns det som, mår riktigt dåligt och vet inte hur jag ska komma vidare:(

Bor ni fortfarande ihop eller har era respektive även flyttat från er?

Försöker även förstå, varför blir ni arga på någon som väljer att lämna er? Ledsen, självklart men förbannad? Vill ni tvinga någon att leva med er när han av någon anledning inte tycker samma i den frågan?

Undrar eftersom jag kommer berätta för frun att jag vill att vi delar på oss efter jul- och nyårshelgerna. Håller det för mig själv fram tills mitten på januari och sen berätta.

Hoppas ni tar er vidare på bra sätt ändå men förstår att det säkert känns pest att vara lämnad en månad före jul.

Känner också som du. Hur ska man kunna hitta nån annan och våga öppna sig igen. Orkar inte börja om igen! Hela dagen idag har jag velat höra av mig men vet samtidigt att det är korkat kommer bara leda till att jag mår dåligt och måste bryta kontakten igen. Hjälper att prata med någon om hur han varit mot mig då inser jag att han inte så himla bra som jag vill tro. Vill bara gå vidare och sluta tänka på honom. Hoppas han är lite ledsen iaf att jag bröt kontakten.

på vilket sätt  var han dålig mot dig? Var han otrogen? beskriv så vi hänger med

Usch vad hemskt det måste vara för dig när han håller på så! Gör det omöjligt för dig att gå vidare. Det bästa är faktiskt att bryta kontakten. Jag va jättevelig med det innan då jag inte ville förlora honom igen men insåg hur dåligt jag fortfarande mådde och va på sätt och vis beroende av honom. Gav en stor lättnad när jag hörde av mig och förklarade att jag inte kan ha nån kontakt.

Mot mig kunde han vara väldigt kärleksfull säga vissa saker planera en framtid och i nästa stund prata om hur skönt det är att inte vara i ett samboförhållande. Va väldigt mycket att han så en sak men gjorde motsatsen. Visste aldrig var jag hade honom. Svårt att förklara men va som att han drog mig in men sen knuffa bort mig för att dra mig in igen.

knuffa han bort dig i uppbrottet? Ni kan inte varit tillsammans speciellt länge annars

Känns som att vi har träffat samma kille typ. Han har knuffat bort mig och tagit till sig mig igen. Velig. Ibland har han inte visat något och ibland har han gjort det, vilket gjort mig orolig. Vi avslutade vår relation för en vecka sedan och det är riktigt jobbigt. Tycker om honom fortfarande. Funderar hela tiden på om jag ska skriva till honom. Förklara vad jag känner osv. Men det är ju dumt.

Jag har nyligen varit med om detta också, modell större. 
Har sett till att ha bra kontakt med min familj och hela tiden hållit mig sysselsatt med hemmet och hobbys. Tror det är mitt sätt att bearbeta det hela och faktiskt se allt positivt som ändå finns. Spelar nog mindre roll att jag är kille utan jag tror att både killar och tjejer fungerar lika när de ställs inför dessa situationer. 

Kan dock vara lite deprimerande med höst/vintermörkret så jag verkligen väntar tills våren kommer. Att peppa varandra och prata låter som en bra ide, hjälper till att kunna komma vidare.