Är ni älskarinnor förbannade på att ni blir bortvalda?

Har aldrig varit älskarinna eller tredje part, så Nej!

Signaturen Älskare, varför skriva i tråden om du inte har något att tillföra frågeställningen? Jag riktar mig till älskarinnor eftersom kvinnor och män ofta tänker olika. Du är älskare, då svarar du också nej på min frågeställning!

När jag var älskarinna åt en äldre kille i tonåren så kände jag mig mycket underlägsen. Hon var ju den riktiga flickvännen som han gjorde riktiga saker med. Men vi hade inte känslor för varandra vilket jag tror gör skillnaden. Har man det känner man sig nog mindre underlägsen.

Arg var jag aldrig men svartsjuk. Vi bodde nära varandra så jag såg dem ibland i fönstret. Han valde nog bara mig när hon inte var tillgänglig, tror jag.

Jag har aldrig medvetet blivit älskarinna utan involverat mig med en kille som det efter ett tag visade sig att han hade en annan tjej.

Han sa att han var kär i mig och tänkte göra slut med den andra tjejen, för att deras kärlek hade dött osv. Efter bara några månader visade det sig att hon var gravid. Han var helt knäckt över det men bestämde sig ändå för att fortsätta med henne och gjorde slut med mig.

Jag blev såklart ledsen för hela grejen. Men mest synd är det ju om hans tjej som är ihop med en oärlig och otrogen man. Nu flera år senare så är jag bara glad att jag slapp någon så osäker och oärlig man.

Jag var förövrigt aldrig svartsjuk på hans flickvän för det var så uppenbart att han var dödskär i mig. Flickvännen hade han varit ihop med länge och den relationen var mer vana och rutin än kärlek.

Många kvinnor vill bara knulla och bryr sig inte ett dugg om allt det du förfasar dig över i din text.

Så som i mitt fall så visste jag inte ens om att det fanns en tredje part i början. Jag har flera kvinnliga vänner som varit med om samma sak. Att vi som singelkvinnor vill knulla med vad vi tror är en singelman är inte speciellt konstigt egentligen. Att vi sedan väljer att köpa mannens lögner om kommande separation från fru eller flickvän kan ju ses som väl godtroget men det är ju definitivt den som är otrogen som är den oetiska här och inte älskarinnan.

Vad gulligt att du inbillade dig det. Han tänkte självklart inte lämna henne utan istället gjorde han henne gravid.

Tycker mer synd om dig som stannade trots vetskap att du var hans andrahandsval. Flickvännen visste inget.

Visste att han var gift, däremot att dom hade det dåligt och skulle separera, dock inte pga mig.

Jag ville aldrig vara nr 1. Jag nöjde mig med sexet, det var bara det jag ville ha och det var vi överens om redan ifrån start.

Vi träffades i ca 2 års tid, sexet var grymt!!!

Vi hade det bra när vi sågs, hördes lite via kik emellan våra träffar då han bara jobbade i min stad ibland.

Sen av någon konstig anledning berättade han att dom hade flyttat isär, att han längtade efter skilsmässan som skulle gå igenom ett visst datum osv.

Här gick jag av någon konstig anledning in på hans frus FB och fick se glada semesterbilder från ett par som firade X-antal år i bröllopsdag.

Ställde honom mot väggen och han berättade att dom inte alls skulle skiljas. Där och då bestämde jag mig för att han kunde dra åt helvete, att hans fru förtjänade någon bättre än en usel jävla lögnare....

inte för att det hade spelat mig nån roll egentligen, men varför dra ihop en hel jävla livslögn? Tyckte han var patetisk! Han försökte låååångt tid att få mig tillbaka för HAN mådde ju så bra Med mig och HAN hade så galet bra sex och HAN saknade mig så. Ja du här ju, allt handlade om honom.

Ja han stannade hos henne. Barnet var nog inte planerat dock eftersom vi var väldigt unga och han var uppriktigt förkrossad när det hände.

Det är ju många år sen nu, jag var ung och kär. Med perspektiv på det hela så är jag väldigt glad över att det blev som det blev. Fakta är ju att han både var otrogen och ljög för både sin flickvän och mig. Hade jag varit lite mer världsvan så hade jag genomskådat det direkt. Att bli fast och få barn med en otrogen man innan man ens blivit vuxen är inget drömliv i min bok. Så nej det är verkligen inte synd om mig.

Jag trivs bra som ?den andra kvinnan?, jag får hans bästa sidor och lämnar det andra till frun. Han är uppvaktande, romantisk och het i sängen och vill gärna prova på nya saker och leva ut sina fantasier med mig. Han köper mig middagar, smycken och underkläder, och jag slipper dela vardagen med honom som dåligt humör, tvätt, matlagning och stress. Och nej det blir ingen tävlan om honom, hans känslor är för henne och hans åtrå är för mig.

Jag har aldrig blivit arg eller känt att det varit någon form utav tävling!

Jag har däremot flertalet gånger tyckt synd om den tredje parten som är tillsammans med någon som är otrogen och många gånger inte ens ser att det finns några problem i deras relation.

Kan eventuellt varit planerat från hennes sida.

Han var "dökär" i dig men ändå valde han den andra tjejen som partner? Hur får du ihop det där?

Och ändå valde du att medverka i det?

Du tycker synd om de som blir lurade men väljer ändå att delta i det, hur får du ihop det där?

Möjligt. Ingen aning faktiskt.

Att vara kär/förälskad i någon man precis träffat jämfört med vänskap, trofasthet osv som man kan känna för någon man varit tillsammans med länge är två väldigt skiljda saker. Jag har full förståelse för att man inte huxflux lämnar sin gravida flickvän som man levt med i flera år bara för att man är kär i någon som man känt i ett par månader.

Jag har aldrig ens varit otrogen mot någon och hade jag vetat att han hade en flickvän så hade jag aldrig varit älskarinna heller.

När jag gav mig in i en relation med en gift man så visste jag premisserna från början. Det fanns inga lögner om att hav var singel, eller att han var separerad eller skulle lämna henne eller något alls i den vägen. Vi var båda medvetna om hur mycket tid och hur stort engagemang vi kunde förvänta oss av varandra. Jag har aldrig blivit åsidosatt av mannen. Det är ingen tävling. Jag är varken bättre eller sämre än hans fru, vi är olika personer som är lika värdefulla.

Jag är inte nr 1 och jag är absolut inte arg eller bitter över att min VMF tillbringar tid med sin sambo. Jag känner mig heller inte bortvald av honom. Jag är glad för varenda sekund vi kan få tillsammans även om det kan dröja lite mellan varven. ... Med vänlig hälsning, Pentra