Rådvill efter otrohet

Jag försökte, precis som TS, komma över min frus otrohet. Det gick sådär. Mådde skit då. Sen var hon otrogen igen. Då blev det snabb skilsmässa.

Om TS ska ha en chans att komma över otroheten och fortsätta i äktenskapet krävs total öppenhet från frun. Inga lösenord tex.

Det som jag funderar lite över är integritetsfrågan kontra mitt eget mående egentligen. Jag mår inte bra av smygandet, men känner samtidigt en motvilja i att kräva kontroll.. vet inte hur jag ska bete mig riktigt

Du ska begära att hon ger dig tillträde till hennes telefon, mail- och chatkonton när du vill. Det är HON som förbrukat din tillit och därför är det HON som måste återvinna den. Vill hon fortsätta vara din fru bör det inte vara något problem. Accepterar hon inte det är det över om du frågar mig. Du kommer alltid undra vad hon döljer för dig annars. Utan tillit blir det inget bra förhållande. Fråga mig......

Enligt min åsikt finns inte någon integritetsfråga att ta ställning till. Det är ditt eget mående som måste komma först.
Total öppenhet efter en otrohet är det minsta man kan begära. Det har inget med kontroll att göra, utan ett måste om du skall kunna bygga upp någon form av tillit igen.

TS, jag tror att majoriteten av alla som blivit bedragna och stannat kvar ångrar sig faktiskt. Jag gjorde det. Vad hände? Tja, samma sak igen såklart. Efter ett tag började den dåliga magkänslan åter infinna sig. Jag blev kontrollerande och började försöka hitta bevis på otrohet vilket ledde till gräl och en mycket trist vardag tills jag lyckades hitta bevis. (Vi avslutade förhållandet efter lång tid, jag gjorde slut, tog tillbaka, hade det fint ett tag, blev bedragen igen osv i omgångar tills vi slutligen lyckades komma ifrån varandra.)

Jag vet bara två personer som varit otrogna och kommit undan med det. Båda de blev aldrig upptäckta och lever vidare med sina fruar. De hade båda två förhållanden vid sidan av sitt äktenskap, men kom på att tryggheten hos frun är viktigare än en snygg ung tjej.

När en otrohet väl kommit upp till ytan, är det enligt min erfarenhet kört. Man måste bygga upp ett nytt förhållande från grunden och båda måste vara lika delaktiga i det. Den som varit otrogen brukar ha attityden "stryk ett streck över allt och gå vidare som förut" och det funkar inte. Den otrogne brukar även ha svårt att förstå hur illa skadad den bedragna personen blir av sveket.

En gång läste jag något av en psykolog om otrohet. Den personen ansåg att efter otrohet så finns det två vägar att gå: antingen avsluta förhållandet genast, eller avsluta förhållandet under en långdragen, smärtsam process.

TS, jag tror att majoriteten av alla som blivit bedragna och stannat kvar ångrar sig faktiskt. Jag gjorde det. Vad hände? Tja, samma sak igen såklart. Efter ett tag började den dåliga magkänslan åter infinna sig. Jag blev kontrollerande och började försöka hitta bevis på otrohet vilket ledde till gräl och en mycket trist vardag tills jag lyckades hitta bevis. (Vi avslutade förhållandet efter lång tid, jag gjorde slut, tog tillbaka, hade det fint ett tag, blev bedragen igen osv i omgångar tills vi slutligen lyckades komma ifrån varandra.)

Jag vet bara två personer som varit otrogna och kommit undan med det. Båda de blev aldrig upptäckta och lever vidare med sina fruar. De hade båda två förhållanden vid sidan av sitt äktenskap, men kom på att tryggheten hos frun är viktigare än en snygg ung tjej.

När en otrohet väl kommit upp till ytan, är det enligt min erfarenhet kört. Man måste bygga upp ett nytt förhållande från grunden och båda måste vara lika delaktiga i det. Den som varit otrogen brukar ha attityden "stryk ett streck över allt och gå vidare som förut" och det funkar inte. Den otrogne brukar även ha svårt att förstå hur illa skadad den bedragna personen blir av sveket.

En gång läste jag något av en psykolog om otrohet. Den personen ansåg att efter otrohet så finns det två vägar att gå: antingen avsluta förhållandet genast, eller avsluta förhållandet under en långdragen, smärtsam process.

Du ska kräva respekt! 

Jag tror att du har behov av att träffa ett proffs . Du behöver få hjälp med att reda ut vad som händer och varför du reagerar som du gör. För jag tror inte det handlar om kärlek till kvinnan utan mer om rädsla. En bra terapeut skulle kunna hjälpa dig att
komma fram till vad som är bra för dig. Så även om du har barn behöver de en pappa som kan stå upp för sig själv. Avvakta med par terapi. Det kan du eventuellt ta ställning till då du vet vad du vill.
Det du går igenom är väldigt knäckande för självkänslan och självrespekten. Så du måste reparera den innan du fattar beslut. Om du kan så kan det ibland vara bra att bo någon annanstans ett par veckor. Börja med dig själv. Även om det är hon som har ansvar för krisen.

Frågar du mig så tycker jag att du ser på detta som fel sätt, du ser på det som att allt hänger på dig vilket delvist är sant men du missar att ta med din frus beteende i beräkningen. 

Om du kommer hem och går bärsärk och river halva huset , vad skulle din fru förvänta sig av dig och vad skulle du förvänta dig av henne? Jag tror att det normala i det fallet skulle vara att din fru förväntar sig att DU och inte hon återställer allt du rivit ner, och du skulle förmodligen vara jävligt glad över att att hon öht gett dig en andra chans istället för att slänga ut dig.

Så varför skulle det vara annorlunda när det gäller hennes otrohet? Det är ju HON och inte du som sabbat ert förhållande. Borde det inte vara HON och inte du som gör allt för att återställa skadorna HON åstadkommit?...Varför är det inte så i ert fall? Varför går hon tillbaka till att leva som inget hänt och låter dig slicka såren HON skapat på egen hand?

Jag tror att det beror på följande....

När hon valde att vara otrogen så visste hon vad som stod på spel men förväntade sig inte bli avslöjad. Och när hon blev det så gjorde hon det som de allra flesta som är otrogna gör, hon sade precis det hon trodde behövdes sägas för att hon skulle få en andra chans och mildra konsekvenserna av hennes handlingar utan att ånga något egentligen. Och du var för snäll och lät henne komma undan för lätt. Så när hon nu ser att allt lugnat ner sig och känner sig på säker mark igen så går hon tillbaka till business as usual. Typ städa upp lite och när hon ser att du också är med och städar så släpper hon ifrån sig kvasten och låter dig städa upp resten själv.. Men det är inte så man agerar om man VERKLIGEN ångrar det man gjort. Om man verkligen ångrar det man gjort så gör man ALLT för att reparera skadorna man skapat UTAN att någon behöver påminna en om det.

Summa sumarum.

1) Din fru ångrar inte ett skit av vad hon gjorde mot dig

2) Din fru lade förmodligen sitt förhållande med den andra på is under tiden allt var kaotiskt och tar upp det igen nu när allt lugnat sig och hon känner sig trygg igen

3) Din fru älskar eller respekterar inte dig tillräcklig för att försöka kompensera dig för det hon gjort mot dig. 

Mao... sluta tvivla på dig själv, det är inte dig det är fel på det är HENNE det är fel på. Det är inte du som agerar fel det är HON som agerar fel. Sluta tro på vad hon säger och utgå istället ifrån vad hon GÖR. Är det så man agerar när man skadat någon man säger sig älska?

Håller med inlägget ovan mitt. Hon kör på som vanligt nu när allt lagt sig. För hon tycker det är mycket mer spännande än er relation....det är inget hon tänker släppa i första taget.