Vill bara börja min behandling mår så himla skit..
Var hos gyn i början på veckan. Fick då glada besked att jag äntligen haft en spontan ägglossning och att vi kan ha haft chans till en graviditet denna gång. Om jag inte blivit gravid så borde min mens bli mer normal eftersom jag ägglossat och inte så kraftig och långdragen som den brukar vara enligt läkaren och hon beräknade mensen till att dyka upp om ca två veckor för en normal cykel med ägglossning. Eftersom jag ägglossade spontant avvaktade vi med letrozol behandling till januari för läkaren tyckte att nu kanske det rättar till sig eller så var detta bara en ovanlighet att jag fick ägglossning och då börjar vi med letrozol så vi kan få någon chans till befruktning. Allt kändes jättebra då jag fick lite hopp.
Nu känns allt skit för ingenting med mensen stämde och det är värre än någonsin. Menscykeln blev än en gång oregelbunden med bara 21 dagar vilket bara gav mig 8 blödningsfria dagar mellan dessa två cykler. Blödningen är inte klok jag får vara glad om menskyddet håller 30 min. Kan inte sova utan ligger som en pinne i sängen och fått gå upp 6 gånger per natt för att byta skydd. Jag har haft kraftiga mensblödningar tidigare men inte såhär illa. Jag känner mig helt handikappad och vill bara sitta ned hela dagarna för då rinner det inte, att ställa sig upp har blivit en ångest för då blöder skyddet bara rakt igenom och jag måste rusa in på toa för att det inte ska börja rinna längs med låret.
När jag räknade på den här ägglossningen så blev jag också förkrossad då jag insåg att vi inte alls haft någon chans den här cykeln heller då min ägglossning inträffat mitt i min menstruation då jag verkligen inte vill ha sex...
Jag är nu inne på mensens tredje dag och jag är redan helt utmattad och mår totalt skit både psykiskt och fysiskt. Vill bara börja min behandling och få till en normal cykel så vi kan få en chans till graviditet. Men just nu känns januari så himla långt bort. Och i värsta fall med en cykellängd på 21 dagar så väntar mig nästa mens vid jul. Jag vill inte ens tänka tanken på två menstruationer utav den här kalibern på en månad...
Och jag har så svårt att både prata och umgås med min man. Känner mig bara äcklig, vill knappt sova i samma säng som han just nu. Han märker ju att jag mår skit och frågar hur det är. Men jag skäms att prata om mina fruktansvärda blödningar med honom..
