Jag kopierar ett inlägg jag skrev i en annan tråd häromdagen lätt modifierat.
De allra flesta jag har hört det uttrycket från är personer som trott att livet serveras på silverfat och de kan glida igenom utan ansträgning. De har haft helt valiga medelsvenssonuppväxter i fint men billigt eller medeldyrt villaområde och tagit sig igenom skolan med i alla fall godkänt och lagom engagerade föräldrar. Sedan har de ofta efter en handfull extra glidarår sparkats ur boet av tröttnande föräldrar, upptäkt att de inte får allt serverat efter 25 och då blivit bittra knegare som trots alla drömmar om mycket lön för ingen ansträngning bara tjänar runt 25 000, lever fortfarande ett ganska schysst liv i hyresrätt istället för villa, tanten är antingen ok men inte mer eller obefintlig, vilket de skyller på feminismen, och hatar att systemet stänger kl 15 på lördagar.
Äkta missär har de sällan sett eller upplevt. På sin höjd drack morsan lite för mycket rödvin varannan fredag och farsan var kalas varannan fest.