Tandvårdsrädsla!

Jag läser till tandsköterska just nu och skulle vilja veta lite mer om allmänhetens tandvårdsrädsla vilket många lider av. Vad är det som gör att du känner oro/skräck inför ett tandläkarbesök? Vad skulle tandläkaren/tandsköterskan kunna göra för att du skulle känna dig lugnare? Finns det något positivt?

Svara gärna på frågan utan att blanda in kostnaderna, för de vet ja mycket väl är avskräckande eller en anledning för många att inte uppsöka vård både i förebyggande och vid akuta besvär tyvärr :/

Jag gick i terapi för min tandvårdsrädsla.

Det som skrämmer mig är när tandläkaren kör sitt race och inte kollar av om jag är med, beredd på vad som ska hända utan bara kör.

Jag är väldigt rädd vid bedövning/sprutan och då måste man sluta om jag sätter upp handen i stoppsignal, annars får jag panikattack. Har vart med om så många gånger när jag försökt förklara för tandläkaren hur viktigt det är och så kör de ändå över mig med "så så, bara lite kvar nu". Borde egentligen lex Maria anmäla dem allihopa för det..

Vad är det som gör att du känner oro/skräck inför ett tandläkarbesök?

För mig utvecklades tandläkarskräcken när jag var på kontroll och varje gång tog de det instrumentet som ser ut som en krok, tryckte ner det i tänderna och frågade om det kändes, råkade man svara ja så var det hål. Klart det kändes när de tryckte in den med full kraft så den fastnade och sedan i princip fick slita bort den. "Konstigt nog" har jag aldrig haft ett hål sedan jag bytte till sjukhustandvården.

Vad skulle tandläkaren/tandsköterskan kunna göra för att du skulle känna dig lugnare?

 Var lugn, respektera gränserna för obehag, "kroken" kommer aldrig i närheten av min mun längre. Sluta säga att allt man gör är fel. Jag har inte haft något hål på 15 år och mina tänder är snygga men ändå är allt man gör fel, även om man gör exakt vad de sa under förra kontrollen.

Min rädsla rotar sig främst i att jag är nålrädd. Så redan vid bedövningen är det kört liksom, gick många år hos en specialist där jag fick lustgas och komma en gång o laga tänder på tiger (deras gosedjur med löständer. Ja jag var 19, men jag behövde de uppenbarligen ). Mot slutet kändes de inte så farligt, så vid 20 kastades jag ut i vuxentandvården och första tandläkaren raserade allt på 2sek. Stressade, hon lagade tanden på 15min (ink lustgas), jag fick inte lustgasen korrekt så jag var fortf hög när jag gick därifrån. En vis tandsköterska som läst om tandvårdsrädsla så till mig att för många beror det på att man utlämnar en väldigt känslig del av sig själv i händerna på en främling.

Som tandsköterska till en tandvårdsrädd patient är det viktigt att finnas där. Låt säga att bedövningen är värst, se då till att sitta med patienten medans tandläkaren gröper runt med sin hästspruta :).

Jag är rädd, aldrig lagat ett hål, slutade gå till tq dläkaren som tonåring för över 10 år sen. Det är mest ljudet av borrarna som avskräcker mig samt alla historier man hört av kompisar som lagat hål.

Mina tänder håller på att förfalla. Sökte vård för ett år sedan, hon jag träffade var sur och elak och suckade och pratade spydigt om hur dumt det är att inte gå till tandläkaren. Hon kollade bara på en enda tand och gjorde ingen ordentlig undersökning. Vägrar gå dit igen. Elaka tant :(

Det låter inte helt rätt att du måste ha ett hål bara för att det känns när dom petar med sonden. Vi ska absolut respektera gränserna men måste samtidigt följa de regler/lagar för att ge en jämlik och bra vård, hur skulle vi kunna få dig att lita på oss att få använda sonden igen? :)

Ett? Nej det var flera varje gång. Tillslut fattade jag när de sa att jag hade hål i alla tänder. Då vägrade jag och slutade gå till tandläkaren tills jag blev erbjuden sjukhustandvården och gick med på att de tittade med spegeln bara och röntgade. Och jag hade inga hål. Folktandvården sa också att DE inte tänkte ta bort tandsten utan lustgas för att det gör ont, trots att jag inte efterfrågat det. Det finns inte på kartan att sonden skulle få användas igen.