• Honsomlängtar

    Har tappat glädjen efter gårdagens ultraljud

    Igår hade jag bokat ett privat ultraljud då jag haft dålig magkänsla sedan jag plussade den 18 nov, va inte glad för något utan va mer orolig för att något inte stod rätt till.

    Igår vid ultraljudet fick jag de svart på vitt, jag skulle va i vecka 6+6 enligt senaste mens men när läkaren gjorde ultraljudet så såg hon något som skulle kunna lika att jag va i vecka 4. Hon sa då att mina aningar Ang MA antagligen stämde men att jag fick komma om en Vecka igen för att se om de växt lite.

    Hon sa då samtidigt att de troligen inte gjort det då jag isf skulle blivit befruktad i slutet på november och jag plussade redan den 18 nov.

    Men jag ville bara därifrån med gråten i halsen och sa att jag kommer nästa vecka.

    Sambon hoppas på något mirakel att de växt till sig medans jag bara vill ha allt överstökat så vi kan försöka igen. Hoppas dock att denna vecka innan nästa ultraljud att kroppen ska sätta igång allt själv för vill inte få citotec (?) från kk då jag vet hur ont det gör.

    Förlåt ville mest skriva av mig och se om nån vart med om detta förut.

    Finns de ens något mirakel för att de ska växt till sig då jag redan plussade i nov?

  • Svar på tråden Har tappat glädjen efter gårdagens ultraljud
  • Anonym (.)

    Jag lider med dig :( Jag skulle ha gjort kub igår men fick reda på att det dött i v 8 :( Det är så hemskt att få beskedet, även om man haft en dålig känsla sedan innan..

    Om det är så att du måste ha blivit gravid efter att du plussade för att det ska finnas en chans så är det dumt att försöka bygga upp någon slags förhoppning. Så jävla tungt, men tydligen inte särskilt ovanligt :(

  • Honsomlängtar
    Anonym (.) skrev 2018-12-13 12:13:59 följande:

    Jag lider med dig :( Jag skulle ha gjort kub igår men fick reda på att det dött i v 8 :( Det är så hemskt att få beskedet, även om man haft en dålig känsla sedan innan..

    Om det är så att du måste ha blivit gravid efter att du plussade för att det ska finnas en chans så är det dumt att försöka bygga upp någon slags förhoppning. Så jävla tungt, men tydligen inte särskilt ovanligt :(


    Åh så ledsen för eran skull :( <3

    Ja jag tror jag helt enkelt ska börja lita på magkänslan hwdan efter, va detta erat första barn eller?

    Vi har myst och så efter att jag plussade men jag själv har inga förväntningar, jag är mer inställd negativt medans sambon hoppas in i det sista.

    För att att de ens ska växt tror jag att de behövs ett mirakel vilket jag inte i denna tid tror på alls nu.

    Vill bara ha allt överstökat
  • Anonym (.)
    Honsomlängtar skrev 2018-12-13 12:23:30 följande:
    Åh så ledsen för eran skull :( <3

    Ja jag tror jag helt enkelt ska börja lita på magkänslan hwdan efter, va detta erat första barn eller?

    Vi har myst och så efter att jag plussade men jag själv har inga förväntningar, jag är mer inställd negativt medans sambon hoppas in i det sista.

    För att att de ens ska växt tror jag att de behövs ett mirakel vilket jag inte i denna tid tror på alls nu.

    Vill bara ha allt överstökat
    Ja, magkänslan har ofta rätt =/ Själv så försvann mina symtom i några dagar så jag hörde av mig till min barnmorska som bara viftade bort det. Symtomen kom tillbaka och jag tänkte att jag kanske hade fel, men hade fortfarande kvar den där känslan... Nu visade det sig att den dött den veckan/en vecka innan mina symtom försvann... Nu däremot så har min kropp inte alls fattat att den inte längre är gravid.. Jag vill som du att det bara ska vara överstökat direkt nu =/
    Det var vårt första (och första gången jag varit gravid över huvud taget) =/ Jag har fått tid för skrapning nästa fredag och så fort vi kan kommer vi försöka igen..

    Ja, det är ju otroligt vanligt med missfall, så nästa gång kommer jag inte våga hoppas något innan v 12 har passerat =/ Jag försöker tänka att "det är sånt som händer" just för att det är så himla vanligt, men det tar ju inte bort hur hemskt det faktiskt känns när det väl händer en själv =/


  • Honsomlängtar
    Anonym (.) skrev 2018-12-13 12:32:37 följande:

    Ja, magkänslan har ofta rätt =/ Själv så försvann mina symtom i några dagar så jag hörde av mig till min barnmorska som bara viftade bort det. Symtomen kom tillbaka och jag tänkte att jag kanske hade fel, men hade fortfarande kvar den där känslan... Nu visade det sig att den dött den veckan/en vecka innan mina symtom försvann... Nu däremot så har min kropp inte alls fattat att den inte längre är gravid.. Jag vill som du att det bara ska vara överstökat direkt nu =/

    Det var vårt första (och första gången jag varit gravid över huvud taget) =/ Jag har fått tid för skrapning nästa fredag och så fort vi kan kommer vi försöka igen..

    Ja, det är ju otroligt vanligt med missfall, så nästa gång kommer jag inte våga hoppas något innan v 12 har passerat =/ Jag försöker tänka att "det är sånt som händer" just för att det är så himla vanligt, men det tar ju inte bort hur hemskt det faktiskt känns när det väl händer en själv =/


    Gud har precis haft samma och bm bara vifta bort de med och sa att de va normalt, detta är vårat första barn med, blev dock gravid som 14 åring och gjorde abort, har tänkt på att de är väll karma som biter tillbaka nu.

    Ja vi ska försöka igen så fort man slutat blöda sen när man väl satt igång allt.
  • Anonym (.)
    Honsomlängtar skrev 2018-12-13 12:38:09 följande:
    Gud har precis haft samma och bm bara vifta bort de med och sa att de va normalt, detta är vårat första barn med, blev dock gravid som 14 åring och gjorde abort, har tänkt på att de är väll karma som biter tillbaka nu.

    Ja vi ska försöka igen så fort man slutat blöda sen när man väl satt igång allt.
    Konstigt att dom inte tar det på allvar när det är så himla vanligt. Nu bor jag iofs i en kommun med väldigt dåliga resurser, så jag antar att det är billigare att vifta bort..Får inget ul innan rul så betalade för kub själv.. Det var ganska spontant så först tänkte vi inte boka in något mer innan..stöter kroppen inte ut det själv hade jag ju kunnat gå till rul med det :O

    Jag försöker tänka att det ju faktiskt var något fel på fostret..skulle det mot förmodan ha klarat sig så hade man ju stått där och behövt ta beslut om abort..eller kanske riskera ett barn som inte överlever utanför.. Ju tidigare desto bättre när något väl är fel.. Fast det spelar ju ingen roll, skitjobbigt ändå.

    Det positiva är i alla fall att det ska vara lättare att bli gravid efter missfall. Hoppas det stämmer. Känner mig så jäkla otaggad på att börja om med allt igen..pricka in äl, vänta, vänta, vänta, se om man plussat, bli besviken osv..

    Försökte ni länge nu innan ni plussade?
  • Honsomlängtar
    Anonym (.) skrev 2018-12-13 12:57:05 följande:

    Konstigt att dom inte tar det på allvar när det är så himla vanligt. Nu bor jag iofs i en kommun med väldigt dåliga resurser, så jag antar att det är billigare att vifta bort..Får inget ul innan rul så betalade för kub själv.. Det var ganska spontant så först tänkte vi inte boka in något mer innan..stöter kroppen inte ut det själv hade jag ju kunnat gå till rul med det :O

    Jag försöker tänka att det ju faktiskt var något fel på fostret..skulle det mot förmodan ha klarat sig så hade man ju stått där och behövt ta beslut om abort..eller kanske riskera ett barn som inte överlever utanför.. Ju tidigare desto bättre när något väl är fel.. Fast det spelar ju ingen roll, skitjobbigt ändå.

    Det positiva är i alla fall att det ska vara lättare att bli gravid efter missfall. Hoppas det stämmer. Känner mig så jäkla otaggad på att börja om med allt igen..pricka in äl, vänta, vänta, vänta, se om man plussat, bli besviken osv..

    Försökte ni länge nu innan ni plussade?


    Men oj ja då förstår jag.

    Ja man vill ju gärna att kroppen ska stöta ut allt så man inte hade väntat ännu längre till andra ultraljud.

    Jag blev gravid månaden efter jag gjorde abort, hann inte få mens ens så de stämmer nog. Efter sista aborten började jag med pspruta.

    Vi började försöka aktivt i augusti med ägglossningstest och sånt och så plussade jag i november.

    Så jag vill bara försöka igen, sambon också.

    Min kropp har typ stängt av alla känslor men vi känner verkligen nu att vi verkligen vill ha barn med varandra så vi kommer försöka så fort man slutar blöda sen om de förmodan inte är ett mirakel nästa vecka vilket jag inte tror.

    Hade ni försökt länge?
  • Anonym (.)
    Honsomlängtar skrev 2018-12-13 13:12:04 följande:
    Men oj ja då förstår jag.

    Ja man vill ju gärna att kroppen ska stöta ut allt så man inte hade väntat ännu längre till andra ultraljud.

    Jag blev gravid månaden efter jag gjorde abort, hann inte få mens ens så de stämmer nog. Efter sista aborten började jag med pspruta.

    Vi började försöka aktivt i augusti med ägglossningstest och sånt och så plussade jag i november.

    Så jag vill bara försöka igen, sambon också.

    Min kropp har typ stängt av alla känslor men vi känner verkligen nu att vi verkligen vill ha barn med varandra så vi kommer försöka så fort man slutar blöda sen om de förmodan inte är ett mirakel nästa vecka vilket jag inte tror.

    Hade ni försökt länge?
    Ja =/ Min kropp tror ju fortfarande att den är gravid och det känns så sjukt att gå runt med alla symtom och veta att den där död där inne .. Vill ju helst inte gå en dag i onödan.. Varje dag som går känns ju lite som att bli rånad på en dag =/

    Vet dock inte om jag hoppas det ska komma ut av sig själv eller hålla sig kvar tills jag har tid för skrapning.. Inget av det känns som en kul upplevelse om man säger så =/ Du hade fått tabletter innan eller? =/

    Håller verkligen tummarna för att det går snabbt för er nu!

    Vi har försökt sedan mars, men började försöka lite seriösare i aug.. Plussade i slutet av okt. Det kändes som en evighet, men räknas tydligen som att jag blev gravid på nolltid enligt barnmorskan. Är dock 33 och vill ha mer än ett barn så jag känner mig rätt stressad..
  • Honsomlängtar
    Anonym (.) skrev 2018-12-13 13:28:41 följande:

    Ja =/ Min kropp tror ju fortfarande att den är gravid och det känns så sjukt att gå runt med alla symtom och veta att den där död där inne .. Vill ju helst inte gå en dag i onödan.. Varje dag som går känns ju lite som att bli rånad på en dag =/

    Vet dock inte om jag hoppas det ska komma ut av sig själv eller hålla sig kvar tills jag har tid för skrapning.. Inget av det känns som en kul upplevelse om man säger så =/ Du hade fått tabletter innan eller? =/

    Håller verkligen tummarna för att det går snabbt för er nu!

    Vi har försökt sedan mars, men började försöka lite seriösare i aug.. Plussade i slutet av okt. Det kändes som en evighet, men räknas tydligen som att jag blev gravid på nolltid enligt barnmorskan. Är dock 33 och vill ha mer än ett barn så jag känner mig rätt stressad..


    Ja det e de jobbiga, dom sjuka symtomerna som e kvar, vill bara ayy dom ska försvinna med.

    Ja jag tog såna tabletter när jag va 14 det framkallar värkar då, men när allt kommit ut så känns de typ inte mer utan man blöder bara sen.

    Min mamma fick min syrra när hon va 39 så än finns de mycket tid för er :) ja vi har missat ägglossning varje månad förutom månaden vi körde varannan dag då insåg jag på sekretet att min ägglossning kom redan dag 8-10 istället för 14 som appen sa.

    Så vi ska köra samma metod igen då sen, får hoppas kroppen kör igång av sig själv som vanligt direkt.

    Jag är 27 blir 28 nästa år.
Svar på tråden Har tappat glädjen efter gårdagens ultraljud