HJÄLP!
Jag är helt förstörd. Jag har sedan ett halvår tillbaka gått en utbildning som jag stormtrivts på tack vare en helt fantastisk klassammansättning, men främst pga en person. En kille. Vi har klickat från dag ett och är typ lika på allt! Samma humor, värderingar, drömmar, kan prata om allt, kan alltid få den andre att skratta oavsett situation etc etc... Ingen av oss har upplevt något liknande förut och alla omkring oss har påpekat vid mer än ett tillfälle att vi är som gjorda för varandra. Han har haft tjej hela tiden, och jag har inte agerat på den attraktion som jag känt gentemot honom, av respekt för det.
Men för några veckor sedan så talade han om att han var attraherad av mig med, och då berättade jag vad jag kände för honom. Han förklarade då att han inte kände likadant och vi bestämde oss för att bara fortsätta vara vänner. Och jag gjorde exakt just det. Fortsatte vara vän. Sedan hade vi avslutningsfest i fredags med hela klassen, och där hände det grejer. Han var den som började inleda fysisk kontakt. Han hade pratat med en annan tjej i klassen som hela tiden har sagt att vi typ hör ihop, och hållit med henne om att vi var perfekta för varandra. Till slut så kysste han mig, och vi åkte hem till mig där vi hade sex hela natten. Han sade gång på gång hur mycket han tycker om mig, att han känner massor för mig, att vi har ett band han aldrig haft med någon förut, att han vill göra om detta och att han inte vill förlora mig. Han erkände alltså att det han hade sagt tidigare om att han inte kände likadant för mig var lögn.
Men så efter att han åkte hem på lördagen för att prata med sin tjej, så har han ändrat sig. Eller ja... Han säger att han väljer att stanna kvar med henne för att hon älskar honom mer än han älskar sig själv och mer än vad han gör med henne. (Hon förlåter honom alltså.) Han älskar henne inte och är inte kär i henne, det har han sagt upprepade gånger under vår vänskap. Till saken hör att hon förbjuder honom att ha kontakt med mig, även fast han vill. Han vill inte förlora mig, han ångrar att det blev så här, och han säger att han kommer sakna mig vansinnigt mycket. Det sista som hände när han var här igår var att vi stod och grät i varandras armar för att vi aldrig kommer att ses eller höras igen. Och han gråter aldrig annars. Han ville knappt ens se på mig för att det gjorde så ont, men när han väl sen gjorde det så brast han.
Vi hade som sagt sex flera gånger under samma natt, men dock utan utlösning eller orgasm från hans sida. Ändå har jag fått veta att det finns en risk för graviditet då jag hade ägglossning och tydligen kan spermier komma utan utlösning. När jag berättade det för honom så svarade han att han tvivlar på att jag behöver oroa mig, men att "Annars har vi en väldigt spännande och turbulent tid föröver att se fram emot!" Det låter ju nästan som att han VILL att det ska bli så... vilket får mig att nästan börja hoppas också, samtidigt som jag inser det sjuka i det. Så inte nog med att jag förlorar en person som betyder vansinnigt mycket för mig och som jag åtminstone hade velat få ha kvar i mitt liv som vän, nu är jag rädd att jag kommer bli helt förkrossad om det visar sig att jag inte är gravid, vilket jag sannolikt inte är.
Vet inte vad jag är ute efter, men jag är bara så knäckt och förtvivlad att jag vet inte vad... Jag VET ju att han inte vill detta, att han inte vill förlora mig ur sitt liv... Och det känns så jävla hårt och orättvist, så jag vet inte vad jag ska ta mig till. Vad ska jag göra för att inte gå sönder totalt och för att släppa tankarna på graviditet? Hjälp mig! Och snälla, kom inte med moraliserande och dömande, jag vet allt det, men man kan inte hjälpa och styra över vem man får känslor för.
