Treåring saknar utflyttat storasyskon

Hur känner den stora?
Kan det vara en lösning att köra skype/facetime/etc några dagar i veckan?

Tack!

Stora längtar mycket efter lilla också, hörde av sig mycket i början framförallt, men det har minskat eftersom lilla oftast inte vill FaceTimea , blir mycket arg om vi föreslår att ringa storasyster eller om hon ringer. Övrig släkt pratar hon gärna med, så vi tror att det är för känsligt på nåt sätt. Det har iaf gjort att stora minskat sitt ringande, och även vi (vi vuxna pratar med stora såklar men lillasyster säger oftast våldsamt nej till att ens säga hej)

Det var en mycket bra påminnelse om hur vi tänkte oss det från början, tack för det! Ska försöka fortsätta ha rutin på det och inte ge upp.

Hej!

Tyvärr inga bra tips, bara en tur-i-oturen som inte alls hjälper nu, men om det är något tröst, så kommer ju lilla i alla fall sannolikt inte att komma ihåg det här när hon blir äldre. Det är en omställning nu, och ni måste hitta nya sätt att hantera kommunikationen mellan syskonen, hitta någon slags rutin som funkar för lilla som har svårt att ta in konceptet två veckor, eller åtminstone tycker att det är en livstid långt emellan. Det låter för mig som att ses ibland just nu är väldigt emotionellt triggade, för att hon varit vän med något annat. Men hade stora i stället varit en älskad kusin som ni alltid hade träffat med flera veckor emellan hade det ju säkert inte varit ett problem. Så jag tror att det är som du säger, det kommer vara att ta tid, och ni får stötta lilla så gott ni kan i omställningen, utan att få stora att känna sig taskig, om inte annat eftersom stora sannolikt kommer att komma ihåg det här för resten av sitt liv.

Lycka till!

Vet inte om det är en helt galen idé, men så små barn har väl ingen egentlig tidsuppfattning? Kanske ni kan testa att göra "adventskalender" eller kryssa i en stor och tydlig almanaka så det blir lite visuellt gripbart att nu har det gått tre dagar och det är åtta kvar innan storasyster kommer, eller nu har det gått tre dagar, imorgon ringer storasyster.

Det blir ju en separationsångest och att hon inte kan veta när storasyster ska dyka upp nästa gång. Jag tror på förslaget ovan, någon slags tidsräkning som ett så litet barn förstår, så att hon fattar att storayster inte försvunnit. En almanacka för hela nästa år där ni fyller i så fort ni vet att stora ska komma hem + hur länge hon stannar. Fyll även i facetime och liknande för rätt vad det är kanske hon ändå vill prata den vägen. 

Känslan är nog att hon aldrig ska komma tillbaka. När hon då gör det blir det sån stress/press för lilla, för hon vet inte hur länge det varar. Känslan av att det är bättre att inte träffas alls för då blir man inte så ledsen när hon måste gå.