• Anonym (Fel)

    Allt är mitt fel

    Jag har tagit initiativ till separation efter 24 år tillsammans. Jag känner ingen attraktion , vill inte ligga med honom. Han är snäll o inget har hänt mer än att mina känslor försvunnit. Jag är tom. Rädd. Nervös. Orolig. Ensam.

    Han ger mig dåligt samvete genom att påpeka hur det blir för barnen, att han inte tror att känslor kan ändras så snabbt och han letar hela tiden bevis på nåt som inte finns. Han ger mig dåligt samvete hela tiden på olika sätt. Att jag valt detta. Att det är ett beteende som jag fått osv. Att han är lurad. Att barnen mår dåligt.

    Jag hade säkert reagerat likadant. Men det är jobbigt..

  • Svar på tråden Allt är mitt fel
  • Anonym (Stjärna)

    Han har inte hunnit acklimatisera situationen och sina känslor än, om du är säker på vad du vill så blir du tryggare i din vilja och i dina åsikter. Ibland finns inget vettigt argument, man känner inte tillräckligt och då får den andra acceptera hur situationen ser ut, sårad och övergivenhet kommer kanske inte försvinna från hans sida ännu. Men det blir bättre!

  • Anonym (Jj)

    Men klart han känner sig lurad om du inte pratar med honom om det som händer utan mitt i allt bara "näpp fu det här duger inte". Man måste ju kommunicera innan det går åt helvete

    Efter 20+ år så borde du veta att känslor kommer och går. De svalnar och kommer åter. För hur länge sen försvann dina känslor? Är det mindre än ett år sen? Skärp dig, din ålderskris kommer gå över

  • Anonym (mmm)
    Anonym (Fel) skrev 2018-12-29 02:03:31 följande:

    Jag har tagit initiativ till separation efter 24 år tillsammans. Jag känner ingen attraktion , vill inte ligga med honom. Han är snäll o inget har hänt mer än att mina känslor försvunnit. Jag är tom. Rädd. Nervös. Orolig. Ensam.

    Han ger mig dåligt samvete genom att påpeka hur det blir för barnen, att han inte tror att känslor kan ändras så snabbt och han letar hela tiden bevis på nåt som inte finns. Han ger mig dåligt samvete hela tiden på olika sätt. Att jag valt detta. Att det är ett beteende som jag fått osv. Att han är lurad. Att barnen mår dåligt.

    Jag hade säkert reagerat likadant. Men det är jobbigt..


    Jag antar att detta inte alls kommit så snabbt, det är hans sätt att bortförklara och hitta på att du har ett konstigt beteende. Har man levt så länge tillsammans utgår jag ifrån att ni då och då pratat om relationen och att det då kan ha uppkommit att du inte tyckt allt varit hundra, men han har inte fattat.
  • Anonym (A)
    Anonym (Stjärna) skrev 2018-12-29 02:24:37 följande:
    Han har inte hunnit acklimatisera situationen och sina känslor än, om du är säker på vad du vill så blir du tryggare i din vilja och i dina åsikter. Ibland finns inget vettigt argument, man känner inte tillräckligt och då får den andra acceptera hur situationen ser ut, sårad och övergivenhet kommer kanske inte försvinna från hans sida ännu. Men det blir bättre!
    Det tror jag också.
Svar på tråden Allt är mitt fel