Allt är mitt fel
Jag har tagit initiativ till separation efter 24 år tillsammans. Jag känner ingen attraktion , vill inte ligga med honom. Han är snäll o inget har hänt mer än att mina känslor försvunnit. Jag är tom. Rädd. Nervös. Orolig. Ensam.
Han ger mig dåligt samvete genom att påpeka hur det blir för barnen, att han inte tror att känslor kan ändras så snabbt och han letar hela tiden bevis på nåt som inte finns. Han ger mig dåligt samvete hela tiden på olika sätt. Att jag valt detta. Att det är ett beteende som jag fått osv. Att han är lurad. Att barnen mår dåligt.
Jag hade säkert reagerat likadant. Men det är jobbigt..