• Anonym (EmmeE)

    Förvirrad

    Hej
    Jag går rakt på sak och ser om jag kan få några råd. Jag och min man har varit ett par i 8 år, vi har tre barn tillsammans o bor i hus.
    Vår relation är bra när det gäller praktiska saker, vi samarbetar bra med barnen och hemmet och vi är ett bra team.

    På kärleksfronten är det dock annat. Han har under alla år velat ha mindre sex än jag och har heller aldrig varit öppen för att prova något annat än missionären typ. Vi gick hos en "sexrådgivare" redan för 6 år sedan men det blev inte bättre. Kort sagt kan man väl säga att vårt sexliv varit tråkigt hela tiden men det har om möjligt blivit ännu mer tråkigt med åren. Vi har fortfarande sex men jag vill knappt längre eftersom det är så otroligt ospännande och det är missionären i två minuter o sen är det över. Varje gång.. o ja vi har pratat om det. Ungefär 1563 gånger. Det blir ingen förbättring. Jag har liksom accepterat det på något sätt eftersom vi alltid haft kärleken kvar men nu vet jag inte om ens den finns längre. Inte från min sida iaf. Han säger hela tiden att han tycker vi har det så bra, men det tycker inte jag.

    Jag längtar efter att bli bekräftad som kvinna o jag längtar efter spänning. Menar då inte att jag längtar efter att vara otrogen, inte den spänningen, utan jag vill uppleva spänningen med honom. Det verkar dock vara kört eftersom han inte vill prova något nytt o jag försökt i åtta års tid.

    Det känns som jag kommit till någon gräns där jag skiter i vilket. Jag lever vårt praktiska liv fast jag egentligen är missnöjd och längtar efter något jag inte kan få av honom. Vi är i tidiga 30-årsåldern båda två och jag känner att jag inte vill leva såhär resten av livet bara för att jag inte orkar skilja mig med allt vad det innebär. Vi har som sagt hus som ska säljas isåfall o vi har tre barn. Jag vet inte om jag orkar den processen. Sen får jag även för mig att det är mig det är fel på och att jag borde vara nöjd med det jag har. Och visst jag kan vara nöjd just NU men i långa loppet är jag rädd att känna att jag kastade bort många år på den här relationen fast jag kunde dragit mig ur och kanske blivit lycklig på annat håll.

    Det jag vill ha är väl egntligen råd från er som varit i samma situation.

  • Svar på tråden Förvirrad
  • Desire223

    Tyvärr tror jag att du kommer ångra dig som fan om du inte lämnar honom. Tänk, hela ditt liv lagt på någon som vägrar försöka få det att fungera. Tror ärligt talat det vore bäst att genomgå det jobbiga för att må bättre sen.

  • Anonym (EmmeE)
    Desire223 skrev 2019-01-02 16:06:02 följande:

    Tyvärr tror jag att du kommer ångra dig som fan om du inte lämnar honom. Tänk, hela ditt liv lagt på någon som vägrar försöka få det att fungera. Tror ärligt talat det vore bäst att genomgå det jobbiga för att må bättre sen.


    Jag vet det egentligen. Det är bara så jäkla jobbigt att ta steg 1 och de gånger jag tagit upp att jag tycker vi har det dåligt så har han bara vänt allt emot mig och menat att jag måste inse att man inte kan ha det bra i relationen hela tiden och att det blir tråkigt efter så många år samt att jag klagar på allt han gör. Vi kommer liksom ingenstans. Han är världens snällaste människa så att såra honom känns hemskt.
  • Anonym (A)
    Desire223 skrev 2019-01-02 16:06:02 följande:
    Tyvärr tror jag att du kommer ångra dig som fan om du inte lämnar honom. Tänk, hela ditt liv lagt på någon som vägrar försöka få det att fungera. Tror ärligt talat det vore bäst att genomgå det jobbiga för att må bättre sen.
    Det tror jag med
  • Desire223
    Anonym (EmmeE) skrev 2019-01-03 15:20:18 följande:

    Jag vet det egentligen. Det är bara så jäkla jobbigt att ta steg 1 och de gånger jag tagit upp att jag tycker vi har det dåligt så har han bara vänt allt emot mig och menat att jag måste inse att man inte kan ha det bra i relationen hela tiden och att det blir tråkigt efter så många år samt att jag klagar på allt han gör. Vi kommer liksom ingenstans. Han är världens snällaste människa så att såra honom känns hemskt.


    Jo jag förstår, det är ett helvete att skiljas åt och hur man än gör kommer någon få jävligt ont. Men man måste verkligen tänka på sig själv i första hand ibland också. Det kommer bli bra tillslut. Kram
  • Anonym (Sorry)
    Anonym (EmmeE) skrev 2019-01-03 15:20:18 följande:

    Jag vet det egentligen. Det är bara så jäkla jobbigt att ta steg 1 och de gånger jag tagit upp att jag tycker vi har det dåligt så har han bara vänt allt emot mig och menat att jag måste inse att man inte kan ha det bra i relationen hela tiden och att det blir tråkigt efter så många år samt att jag klagar på allt han gör. Vi kommer liksom ingenstans. Han är världens snällaste människa så att såra honom känns hemskt.


    Förlåt om jag frågar men -

    Har du provat att köpa sexiga underklänningar / underkläder och stått redo för en attack när han kommer in i hallen? Bara slänga sig över honom och ta för sig på hallgolvet? Exempelvis , det behöver ju inte vara precis der förslag jag tog upp heller..

    Du kanske redan har gjort allt du kan men jag var bara tvungen att fråga om du bara tatt för dig någongång.

    Tråkigt att det är som det är :/
Svar på tråden Förvirrad