Hej. Jag Söker tröst och någon att prata med. Har fått bekräftat av läkare att jag ärft en ovanlig och obotlig sjukdom som kommer börja inom ett par år. Bortsett från det så är jag olycklig i livet och bara motgångar sista åren. Jag har tappat allt hopp. Har bestämt mig för att ta livet av mig när det är dags. Det Finns ingen annan utväg:(
Jag Vägrar dö på det sättet som sjukdomen resulterar i......
Jag har upplevt hur det är att vara anhörig. Nära dessutom. Ibland är livet tungt. Men aldrig så tungt att man ska välja den väg du ämnar att gå. Berätta gärna vad som hänt <3
Jag vet inte vad jag ska säga riktigt.. Annat än att jag beklagar den situation du hamnat i. Jag vet nu inte vad denna sjukdom innebär men jag tycker att du bör ta vara på livet dessa år du har kvar här på jorden. Det är ändå år. Gör de saker du alltid velat göra, umgås med nära och kära och bara njut av livet. <3
Tack snälla för ditt svar. Menar du anhörig till någon som begått självmord? :(
Jag har ärft en ovanlig demens som drabbar yngre personer. Frontallobsdemens. Finns inget botemedel och den leder till döden genom att hjärnceller dör och därav hela hjärnan. Alla hjärnans funktioner slutar fungera. Den yngsta i sverige dog vid 35 år. Har sett vad sjukdomen gör för även anhöriga. Både min mormor och mamma hade den.....denna demenstyp är annorlunda än de mer "vanliga "
Är för mycket att bära i livet...sorger osv..ligger i skilsmässa efter 20 år...otur i kärlek allt osv...och mitt sjukdomsbesked...jag är bara helt tom inombords och olycklig har tappat allt hopp...finns ingen som vågar inleda en kärleksrelation med mitt öde..vänner som inte förstår.känns som att ingen förstår mig....:(
Jag vet inte vad jag ska säga riktigt.. Annat än att jag beklagar den situation du hamnat i. Jag vet nu inte vad denna sjukdom innebär men jag tycker att du bör ta vara på livet dessa år du har kvar här på jorden. Det är ändå år. Gör de saker du alltid velat göra, umgås med nära och kära och bara njut av livet. <3
Jag vet inte vad jag ska säga riktigt.. Annat än att jag beklagar den situation du hamnat i. Jag vet nu inte vad denna sjukdom innebär men jag tycker att du bör ta vara på livet dessa år du har kvar här på jorden. Det är ändå år. Gör de saker du alltid velat göra, umgås med nära och kära och bara njut av livet. <3
Jag vet inte vad jag ska säga riktigt.. Annat än att jag beklagar den situation du hamnat i. Jag vet nu inte vad denna sjukdom innebär men jag tycker att du bör ta vara på livet dessa år du har kvar här på jorden. Det är ändå år. Gör de saker du alltid velat göra, umgås med nära och kära och bara njut av livet. <3
Jag har upplevt hur det är att vara anhörig. Nära dessutom. Ibland är livet tungt. Men aldrig så tungt att man ska välja den väg du ämnar att gå. Berätta gärna vad som hänt <3
Mitt ex valde den vägen 2017, och hon var den finaste och mest innerliga människan jag någonsin känt. Jag sökte svar på alla sätt, både i form att jag sökte rop på hjälp från henne här på familjeliv (i efterhand alltså) för att finna djupare förklaring, som att jag pratade enormt mycket med hennes nya kille (som hon blev ihop med 2012). Hon blev som en lillasyster för mig efter vår separation, och jag har fått så många perspektiv efter det som hänt. Drömmer om henne ofta, och saknar henne oerhört mycket. Hon var så fin! Jag var inne på att hon kanske - utan hennes egen vetskap - drabbats av just frontallobsdemens då jag fann saker som stämde överens med sådant som hennes nya kille sagt till mig om hur hon betedde sig mot slutet. Men jag vet inte. Jag står i alla fall redo att vara ditt stöd i alla väder om du vill!
Mitt ex valde den vägen 2017, och hon var den finaste och mest innerliga människan jag någonsin känt. Jag sökte svar på alla sätt, både i form att jag sökte rop på hjälp från henne här på familjeliv (i efterhand alltså) för att finna djupare förklaring, som att jag pratade enormt mycket med hennes nya kille (som hon blev ihop med 2012). Hon blev som en lillasyster för mig efter vår separation, och jag har fått så många perspektiv efter det som hänt. Drömmer om henne ofta, och saknar henne oerhört mycket. Hon var så fin! Jag var inne på att hon kanske - utan hennes egen vetskap - drabbats av just frontallobsdemens då jag fann saker som stämde överens med sådant som hennes nya kille sagt till mig om hur hon betedde sig mot slutet. Men jag vet inte. Jag står i alla fall redo att vara ditt stöd i alla väder om du vill!
Är för mycket att bära i livet...sorger osv..ligger i skilsmässa efter 20 år...otur i kärlek allt osv...och mitt sjukdomsbesked...jag är bara helt tom inombords och olycklig har tappat allt hopp...finns ingen som vågar inleda en kärleksrelation med mitt öde..vänner som inte förstår.känns som att ingen förstår mig....:(