Styvson irriterar skiten ur mig...

Som rubriken lyder har jag en styvson som irriterar skiten ur mig. Har även en styvdotter som jag inte känner samma inför. Jag tycker i grund och botten om båda två men för att vara ärlig så har jag mycket lättare för min styvdotter. Min styvson är tonåring men beter sig som en 5-åring och ger inte mig eller min sambo space utan följer efter min sambo överallt och (enligt mig) bara pratar massa babbel (tomt innehåll och ställer massa konstiga/irrelevanta frågor. Min styvdotter är mycket självständig (yngre än honom) men är väldigt mkt mognare och man kan föra en konversation med henne på en relativt mogen nivå. Jag anser även att min styvdotter är intellektuellt överlägsen min styvson på alla punkter. Kanske kan det vara så att min styvdotter och jag har mer gemensamt. Ibland dyker det upp stunder då jag faktiskt vill umgås med min styvson men de är få och kommer (väldigt) sällan. Jag har börjat undvika honom, vilket känns fel. När han har varit hos sin andra förälder över t.ex. en helg blir jag inte direkt överlycklig då han är hemma igen. Men kan sakna min styvdotter. Jag börjar känna att de negativa känslor mot min styvson är fel, de är fel och det är verkligen hemskt att jag känner så här. Jag kommer säkert bli sönderkritiserad här på Fam-liv pga vad jag känner/skriver, men det är sanningen.

Jag orkar inte med min styvson, han irriterar mig så mkt!! Min sambo vet om det då det är hens barn, hen tycker givetvis det känns jobbigt (då hen hamnar mellan). Jag tycker synd om min sambo då hen förstår mig (uttryckt att hens son är svår och följer efter etc) Min sambo har försökt att prata med styvsonen om sociala koder och att han måste försöka hitta på saker själv (skaffa sig ett eget liv med andra ord) och inte hänga sönder min sambo och oss. Jag vet att min styvson känner av min irritation, det har börjat gå så långt att jag helst inte vill att han ska "vara med" mitt barn, då jag inte vill att/är rädd för att mitt barn ska ta efter styvsonens beteende. Tror inte det skulle hända men ja.. jag kan lätt säga att jag skulle kunna spendera en hel vecka med min styvdotter ensam t.ex. utomlands eller bara här hemma men aldrig att jag skulle orka med styvsonen, skulle knappt orkar 1 dygn. Vad kan jag göra? Finns det en väg ut ur den här dåliga spiralen? Känner bara att det är så dåligt att känna så här.. Finns det ngn som varit där jag är och har tips/råd på hur man kan gå till väga eller göra bättre?

Vi bor ju under ett och samma tak, varken han ska behöver känna min irritation men inte heller jag ska behöva känna att jag måste hålla mig undan för att slippa honom. Det här är mitt hem men också hans.. Jag vill helst inte "dra in" min sambo något mer i detta då hen blir så förtvivlad, det är hens son och jag hens sambo, hen hamnar i en väldigt tuff sits där jag inte vill sätta hen mer. 

Tacksam för råd, och oavsett vad ni tycker om mig så försök så gott du kan att ge råd, jag är trots allt ute efter förändring till det positiva!