Klandrar mig själv missfall rökning

Jag kan inte sluta klandra mig själv för missfallet förra våren. Trots att tiden går tänler jag på det hela tiden. Klandrar mig själv något oerhört.

Maken och jag började bestämde att skaffa ett till barn så vi hade sex vid ett tillfälle utan skydd och det var inte vid mina ägglossningsdagar så trodde inte chanserna var så stora. Jag började trappa ner på rökningen samt koffein ändå efter samlaget för jag tänkte man vet ju aldrig. Drack ingen alkohol därefter heller. Drack dock vid själva befruktningen. Vi var på semester när detta skedde. När jag kom hem var jag på BIM -2 och tog då ett tidigt test som visade positivt. Tog även ett utomlands som visade negativt. Så fort jag sett det positiva testet så rökte jag inget mer alls.

Jag klandrar mig själv så mycket för detta. Jag har ångest för att jag inte slutade efter samlaget jag tänker att det kanske gått hela vägen då. Tänker också på om det är flygresan hem som orsakade det. Fick som ett bubbel i magen när planet lyfte aldrig varit med om det tidigare. Eller om det är för att man drack vid själva befruktningen. Känner mig som en hemsk vedervärdig människa.

Innan dottern föddes så rökte jag också när vi bestämde att skaffa henne trappade jag ner innan och slutade helt ungefär 3 månader innan hon blev till. Det tog ungefär ett halvår den gången så tänkte att det inte skulle gå så snabbt på första försöket. Då gick allt bra så jag antar det är rökningens fel denna gången.

Jag står inte ut med mig själv efter detta. Jag tänker hela tiden på att om jag agerat annorlunda kanske vi hade haft ett friskt barn nu.

När jag gjorde ultraljud fanns bara en fostersäck men inget embroy gjorde ett tidigt ultraljud i v7