Socionom - bristyrke eller hög konkurrens?

"Socionom" är sig sig ingen titel eller yrke, utan en examen. Det gör att det kan bli missvisande när du söker på "socionom" när du letar jobb. När du är klar kommer du att kunna arbeta inom en mängd olika branscher och yrken. Jag tror inte du kommer att ha några problem att hitta jobb efter examen.

Jag sökte på alla jobb inom ?socialt arbete? vilket är det fält man blir yrkesverksam inom - enligt våra lektorer och professorer kan vi inte arbeta inom andra fält än det sociala arbetsfältet.

Återkommer lite senare med en (lång) lista på vad man kan arbeta med som socionom.

Jag har sett långa listor på yrkestitlar men för mig handlar det om att det ska finnas en reell möjlighet att få dessa tjänster. Jag vet att man exemplevis kan arbeta som adoptionskonsult men när jag har kollat har en sådan tjänst aldrig sökts - viktigare var man faktiskt kan få jobb än vilka tjänster man hypotetiskt skulle kunna få.

Men? Vilken typ av jobb vill du ha då?

När det gäller socialsekreterare i kommunal verksamhet är det vanligt att komma in som vik/sommarvik och sedan gå på timmar innan man blir anställd tillsvidare.

Arbetsmarknaden förändras givetvis eftersom det matas ut massor av socionomer. Det blir lite mättat. De flesta socionomer är inne i myndighetsutövningen någon gång under sin karriär. Det är nyttigt. Och det är inte lika mycket brist på alla yrken inom socialt arbete. Det var det inte för två år sen heller.

Detta handlar inte om listor på hypotetiska yrkestitlar utan exempel på vad yrkesverksamma socionomer faktiskt arbetar med. Jag tänkte sammanställa en sådan till dig, men eftersom det är en del jobb med det och intresset verkar vara lågt från din sida så tänker jag att du säkert hittar svar på dina frågor på annat sätt.

Hej!

Jag studerar till socionom och är halvvägs in i utbildningen. När jag valde programmet var det främst för att det enligt prognoser var ett bristyrke och att det skulle öppna för en bred arbetsmarknad men när jag kollar lediga jobbannonser blir jag fundersam om den bilden stämmer. Det finns 197 lediga socionomjobb i hela Sverige just nu, vilket inte är särskilt många för en yrkesgrupp där enormt många nyexaminerade tar examen varje år. Jag har inte räknat antalet exakt men uppskattningsvis så var 185 av 197 lediga jobb socialsekreterarjobb vilket inte direkt är mitt drömjobb och när jag valde utbildningen var tanken att jag skulle slippa att behöva jobba på socialtjänsten överhuvudtaget då det yrket inte lockar mig. Jag är inte ensam om detta - uppskattar att nästan ingen på utbildningen har något som helst intresse av att jobba som socialsekreterare. Däremot om man ska kolla på vilka jobb som är lediga så kommer vi få slåss om socialsekreterarjobben för att få ett jobb överhuvudtaget - hur kan yrket kallas ett bristyrke när det finns ett så lågt antal lediga jobb? Anställs människor utan att jobben annonseras ut att söka, och hur får man jobb som inte går att ansöka isåfall?

Jag skulle också säga att utbildningen är väldigt smal om det kan leda till socialsekreterarjobb och ingenting mer vilket är bilden man får i och med att iprincip inga andra lediga yrken inom fältet finns att söka. För att jämföra med andra yrken som kallas bristyrken så finns det 1599 lediga jobb för sjuksköterskor och 1617 lediga jobb för systemvetare.

Min främsta känsla just nu är att jag kastat bort 2 år på mitt liv på ingenting och att jag inte vet vad jag ska göra framåt. Jag har gått i tron om att det är lätt att få jobb som socionom men det verkar vara rena motsatsen - hög konkurrens om jobben och möjligheterna att få andra jobb än socialsekreterare verkar iprincip vara lika med noll om man inte har enormt lång erfarenhet som krävs för att konkurrera om några ynka tjänster i hela landet. Jag bor ändå i en relativt stor stad och här finns det just nu inga lediga tjänster alls varken inom kommunal, statlig, privat eller ideell sektor för socionomer, och då är det ändå nu i Januari där ett 100-tal studenter från LiU precis har tagit sin examen. Jag känner mig uppgiven och orolig, för att inte få jobb och ifall jag nu får jobb - behöva stå ut med socialtjänsten. Min främsta tanke just nu är att jag måste söka en ny utbildning till hösten där möjligheterna finns att få jobb och att få intressanta jobb för dessa möjligheter verkar oavsett vad prognoserna säger saknas för socionomyrket.

Hur ser ni på detta? Att ett såkallat bristyrke knappt söker personal överhuvudtaget och att jobben är mindre en tiondel i jämförelse med riktiga bristyrken? Är min oro befogad?

Hej,

hur har det gått för dig? Hur länge har du kvar i utbildningen? Eller har även fått jobb under tiden? 

För jag tycker inte heller att du måste vara orologt över att inte få jobb. Socionomjobb finns alltid många. Och även om det inte finns - du behöver ju bara hitta och få en ledig tjänst. ;)