• Nannanes

    Bonusmamma

    Hej, ja hoppas verkligen nån har varit med om samma situation som jag är i nu som kan ge mig råd. För 11 månader sen träffade ja en kille å de är världens underbaraste man, vi älskar varandra mer än allt. När vi träffades va han gift, bodde i ett hus med sin fru å 2 barn, 7 och 11 år. Han flyttade till en lägenhet och dom ansökte om skilsmässa. Barnen tog de väldigt hårt, speciellt tjejen på 11 år. Hon tycker om mig som person, hon tycker de är jätte kul att ni dotter är 13. Min kille blev väldigt rörig i huvet med allt, flytt, nya rutiner, barnen tyckte de va jobbigt att mamman va lessen osv. Men nu vill dottern inte träffa mig, så fort vi ska ses så blir hon super stressad å lessen. Jag tror de kommer gå över ju mer vi ses men min kille vill pausa oss för han inte vill göra nått som känns obehagligt för dottern. Han tror att hon en dag kommer vakna upp å tänka: Ida vill ja träffa pappas tjej. Medans ja tror vi måste ses mer så hon märker att de naturligt att träffa mig. Vi kanske har setts 12 gånger på 11 månader eftersom hon mår dåligt. Hjälp mig, tror ni hon kommer vilja träffa mig bara så där en dag, el måste vi introducera mig ofta men korta stunder så hon märker att de inte är en konstig situation. Å deras pappa är ju jätte lycklig med mig. Ja tycker han saltar för mycke, å nu ses vi inte ens nånting ????


    Trasig tjej
  • Svar på tråden Bonusmamma
  • äldreochklokare

    Backa, är det enkla rådet. Tvinga henne inte att umgås om hon mår så dåligt. Denna dotter behöver mer tid att landa i alla förändringar. 

  • MeandHim

    Känns som att det var snabbt ni introducerades?

    Min kille har oxå en dotter som var 10 då.

    Vi berättade att vi var ett par först efter att vi varit ihop ett ÅR! Just för hon tyckte det var jobbigt, grät mkt osv. Vi träffades ibland och tog en fika, spelade minigolf, bowlade osv som vänner.

    Nu har det gått ytterligare ett år och det är först NU det börjar kännas ok för henne. Men jag har aldrig tvingat mig på henne utan låter henne komma till mig.

    Kanske är en bra idé att pausa lite, iaf på barnveckorna så att han kan fokusera mer på barnen?!

  • elliss

    När jag träffade min sambo hade sambon redan barn sedan tidigare. Men jag valde att ta det lugnt med att träffa barnen. Trots att deras föräldrar varit skilda i över 1 år ville jag inte bara tränga mig på. De bodde varannan vecka. jag bad min sambo berätta om mig på ett bra och försiktigt sätt. Varpå en dag frågade sambon de om de ville träffa mig över helgen, de sa ja. Vi klickade nästan direkt trots att de var blyga i början, speciellt lilltjejen. Givetvis har inte allt varit superlätt alla gånger, men så är det att vara styvfamilj eller "stjärnfamilj". Men jag ångrar inte att jag tog det så pass lugnt med de. Barn vars föräldrar skilt sig, barn vars liv som inneburit att deras föräldrar varit tsm, alla aktiviteter ihop, jul, nyår, sommarlov, nattning, har plötsligt försvunnit, och ska nu firas separat, och dessutom med en ny partner som har sitt sätt. 

    Nej ta det lugnt, ta små steg. Låt barnen få en chans att andas och hitta sig själva i allt detta kaos. Var en vän till deras pappa och visa att de att du bryr dig om de. Om du träffar barnen tsm med dras pappa ngn gång, ge mer uppmärksamhet åt barnen än åt honom. Det är de råd jag kan ge dig. 

Svar på tråden Bonusmamma