Skulle du stanna i ett äktenskap för barnens skull?
Barnen mår redan dåligt psykiskt av andra orsaker.
Vi som föräldrar funkar bra, samarbete och så. Vi bråkar inte. Hon älskar mig men jag känner inte så för henne längre. Hon är min vän men jag är inte attraherad av henne.
Jag saknar närhet. Men jag kan inte förmå mig att vara med henne. Det låter hemskt men så är det. Jag har pratat med henne och hon blev ledsen givetvis.
Vad göra?
Jag skulle inte stannat i ett äktenskap för barnens skull.
Jag tycker du ska skilja dig.
Jag hade inte heller stannat.
Jag hade stannat. För mycket står på spel om du går - ex barnens hälsa.
Du nämner att era barn redan mår dåligt rent psykiskt pga andra saker. Vi har såklart inte någon aning om vad det syftar på, men jag tror starkt på att skilsmässa i sig inte är orsak till att barn mår dåligt. Det är föräldrarnas hantering av separationen snarare, som påverkar barnens mående.
Såklart svårt att veta hur er familj ser ut... men jag är inte säker på att ett vänlig men kärlekslös äktenskap är något att låta barn växa upp med... Vad ger det för bild av en vuxen relation? ?Äktenskap = trevligt och bra samarbete... alltså inte så jättemkt att se fram emot.?
Ge er båda chansen att hitta någon att älska och bli älskad av om all möjlighet att hitta tillbaka till varandra är slut.
Skulle du stanna i ett äktenskap för barnens skull?
Barnen mår redan dåligt psykiskt av andra orsaker.
Vi som föräldrar funkar bra, samarbete och så. Vi bråkar inte. Hon älskar mig men jag känner inte så för henne längre. Hon är min vän men jag är inte attraherad av henne.
Jag saknar närhet. Men jag kan inte förmå mig att vara med henne. Det låter hemskt men så är det. Jag har pratat med henne och hon blev ledsen givetvis.
Vad göra?