Länghtar till stockholm, men kanske är det bäst att bo kvar i en småstad för mitt barns skull??

en flytt före skolåldern tror jag inte är några problem...

vi flyttade väldigt mycket när jag var barn och första gångerna var det mest ett äventyr. sen när man börjat skolan och fått kompisar "på riktigt" blev det jobbigare.

flytta om det är det ni vuxna vill. är ni lyckliga blir barnet lyckligt.

Oj vad svårt.

Sonen är nog lyckligast där ni är det. Om ni bestämmer er för att flytta är det nog bästa att göra det innan han börjar på 6-års så slipper han uppbrott från kompisar m.m.

Hoppas ni kommer fram till en bra lösning som passar hela familjen.

Kram Erika

Jag tror som så att är ni bara lyckliga och har bra kontakt med era barn så anpassar sig nog barnen väldigt bra..
Är det inte bättre att ni mår bra och är lyckliga där ni bor så det lixom smittar av sig på barnen??
Om Sthlm är bättre eller sämre för att ni har barn??Njaa jag vet inte...vissa barn älskar bara landet men andra gillar stan..Kanske är det bra för eran son i Sthlm där han kanske har mer nära till sina vänner och att ni har vänner..
Jag bor i Göteborg och upplever inte att det är sååå långt till Sthlm med tåg eller bil,visst det är inte granne men det är inte heller andra sidan jordklotet...Bjud över din mamma/mormor på helger eller åk hem över en helg så din son får fortsätta med sin kontakt med mormor...
Känn efter VAR ni känner mest glädje...
Ett råd bara...Hoppas ni kommer på ett bra beslut...Lycka till!!

Ska ni flytta så är det nog bäst att göra det nu innan sexårsverksamhet och skolåldern. Tror inte din son kommer att lida något. Där emot barn experter på att känna av sinna föräldrar, så mår inte ni bra och inte trvis gör han inte det heller.

Lyckliga föräldrar ger lyckliga barn oavsett var ni bor.

Lycka till!!

Måste göra ett litet tillägg oxå.

Sthlm är ju ganska stort. Jag bor på landet, utan gatubelysning kor och häster runt knyten, jag har 45min till mitt jobb som ligger i centrala sthlm. Så bara för att ni väljer en större stad behöver ni inte välja storstadslivet om du förstår vad jag menar.

Nej, vi har tänkt att bo utanför Stockholm. Typ norr om, men att vi ändå inte har alltför långt in utan kan ta oss in på ca 30 minuter.

Förstår hur du måste känna det. Kommer själv från en småstad och bor just nu i en norrförort till Stockholm. Väntar barn och är sugen på att flytta ut till landet, skaffa gård och bo i ett lugnare tempo. Samtidigt undrar jag om det bara är en utopi i mitt inre drömmen om landet och att jag skulle börja känna mig rastlös!? Jag och min sambo diskuterar fram och tillbaka och man blir inte klok på vilket beslut som är det rätta. Men tror man kanske måste testa på - för annars kan man ju aldrig veta vad som är rätt för en själv eller hu?

Det viktigaste för er och den skyldighet du har mot ditt barn är att du/ni mår bra vilket man bara kan göra i en miljö man känner sig harmonisk i och vi är alla olika. Om ni inte mår bra kommer er lilla känna av det. Barn anpassar sig ofta bättre än vuxna och en flytt på 50 mil kan slå lika väl eller illa ut som ett byta av dagis som ju kan bli aktuellt om du bor i en storstad. Det finns ju många förorter som har en mer småstadskänsla typ: Ekerö, Vallentuna; Tyresö etc. där ni skulle kunna kombinera det lite lugnare tempot, hus på landet etc. med närheten till en storstad men det ersätter ju förståss inte kontakten med mormor som kanske blir det du får vara beredd på att jobba på. Har själv mina släktingar 30 mil bort vilket innebär tät telefonkontakt och många besök.

Så sluta tänk så mycket på allt runt omkring och prioritera att du mår bra för mår du/ni bra kommer det smitta av sig på er son - lycka till

Jag har bott i Stockholm i 6 år och trivs (trivdes) egentligen väldigt bra. Vi bor i hus i Täby och tjänar rätt bra, har kvalificerade jobb, mm. Däremot efter vi fick barn, och ffa dagisstarten, undrar jag om det är värt detta fläng.

Jag jobbar i stan, men det tar ändå 1 h kommunalt. Med dagislämning totalt 1½ h. Sedan 8 h arbetsdag plus lunch och hem till ca 19 (maken hämtar på dagis). Annars får jag ta 5.30-tåget för att hinna jobba heltid innan det är dags att åka till dagis. Förhoppningsvis är ingen buss inställd, annars blir jag sen. Visst kan jag gå ner lite i tid, men huset kostar ju och då skulle jag bara tillbringa den tiden på överfulla bussar/tåg.

Istället blev det en till bil med trängselavgifter och förmånsbeskattad parkering som går på minst 1000 kr/m. Som tur är har vi råd och jag har totalt 1 h 15 min i resor per dag istället för 2½ h. Maken jobbar långt norr om stan och slipper alla avgifter, men är ändå bilberoende.

Jag skulle så gärna flytta till en mindre stad, kunna cykla till jobbet (om man nu får något vettigt jobb alls), ha mina eller hans föräldrar nära. Det är nog en omöjlig dröm och en romantiserad bild, men så skulle jag vilja ha det. Inte tillbringa så mycket tid med att resa, alla kostnader det innebär, dyra boendekostnader, mm. Lite livskvalité. Nu är jag bara trött och less och längtar efter ett enklare liv. Ska man bo i en storstad ska man också ha tid och råd att njuta av dess fördelar och det tycker inte jag att vi kan.

Om ni kan tänkas trivas med att bo kvar på landet så gör det!!

Är själv från Stockholm (och bor där) och det finns mycket negativt med en storstad,ex större dagis (med ibland flera hundra barn..) och färre dagisplatser,stress,dyra bostadspriser mm
Samt att runt Stockholm byggs det så mycket att det som för ett tag sedan var lite landet förvandlas till ännu en förort.

Hej! jag/vi har åxå bott i Sthlm...flyttade tillbax till Åland i somras...och visst saknar jag stockholm! och sambon gör det åxå...men vi kände att vi vill bo nära våra familjer och vänner här, köpa hus här osv osv. och sen så är det ju inte så långt till sthlm härifrån som tur är, så kan åka över ganska ofta och träffa vänner och släktingar. saknar dock utbudet av allt här på ön,som finns i storstäder...tex restauranger,cafeér, bio,butiker osv. men lycka till med allt!

Tack för allas kloka råd och tips. AnnaB: du gav mig verkligen något tänkvärt att tänka på. Just att man ska råd att kunna utnyttja allt utbud, man ska ha råd att bo samtidgt som jag även tänker på pendlingstid. Som det är idag kan både jag och min man cykla till arbetet. Vi har möjlighet att få ett helt nybyggt hus för drygt 2 miljoner. Samtidigt är det inte så långt till släkt och vänner i Sthlm utan att vi lätt kan åka upp över en helg och utnyttja det vi saknar här nere. Sedan en annan viktig grej att tänka på här är att det är ett jättebra dagis min son går på med lagom gruppstl. Så ja, jag fick lite annat perspektiv att tänka på.

Frågan är hur mycket tid ni egentligen kommer att ha att göra det ni vill i Sthlm. Vi umgås väldigt sällan med våra vänner, måste verkligen planera in för att det ska bli av. Vardagen rullar på och rätt vad det är har det gått 6 månader sedan man ens hördes av... Besöker man bara Sthlm tror jag man gör mer av det roliga som erbjuds än många som bor här. Man kanske bor hos släkt och då umgås man ju automatiskt.

Några i föräldragruppen pratade nyss om hur svårt det var att få hjälp av föräldrar för att de bor på fel sidan stan. Det är för långt helt enkelt och de kanske inte har råd eller lust att köpa hus granne med föräldrarna.

Pendlingstiden beror helt på var man bor och jobbar. För att få hus till ett "vettigt" pris kanske man måste bo en bit utanför. Jag tycker att jag har långt till jobbet kommunalt, men det finns massor med folk som bor bra mycket längre ut än vi! Bilköerna jag möter när jag åker hem är fruktansvärda (de som går E4:an söderut på em). Vi har folk på jobbet som har upp till 2 h enkel väg.

Eftersom vi reser så mycket till vardags så tar det faktiskt emot att behöva göra några långresor till släkt när man är ledig.

Jag vet att allt inte är en dans på rosor i små städer. Vissa är mer kriminellt belastade än vår lilla bubbla till snobbförort och samma möjligheter finns väl inte. Vi har funderat många gånger vart vi skulle vilja bo, men kommer inte på något bra alternativ, så vi kör på där vi är, så så illa är inte vår tillvaro.

En bekant bor i en liten stad och talar jämt om för oss hur bra det är i Sthlm (främst hur mycket mer Stockholmare tjänar, han skulle minsann tjäna minst 30'/m om han bodde här). Visst, det finns fördelar, men han skulle förmodlingen inte få den lön han tror, som ensamstående skulle han defintivt inte ha råd att ha eget hus, bil, mc, utlandssemestrar, mm. Som sagt, för- och nackdelar med allt.

Jag bor i Stockholm och flyttar för att den här stan innehåller så mycket av sådant som jag absolut inte vill att mitt barn ska få uppleva, samtidigt som jag saknar så många av de värden jag anser att jag vill ge mitt barn. Ingen svår ekvation. Många småbarnsföräldrar jag känner här resonerar likadant.
Men är man inte färdig med stan så är man inte...det viktiga är ju att man kan skapa den harmoni man anser att man vill leva i. Om det är i en stor stad eller på en bondgård kan man ju bara avgöra själv... Skala bort allt och fråga er själva vad som är det absolut viktigaste. Inga beslut är för evigt... Lycka till!

Kan bara inflika med AnnaB och övriga att det finns många nackdelar med att leva i en storstad. Det som slår mig mest är det dåliga samvete som tycks drabba alla småbarnsföräldrar förr eller senare. Är det inte dåligt samvete för barn så är det för jobbets skull - och denna ständiga hets. Förseningar på lokaltrafik gör att hela dagens planering allt som oftast spricker redan på morgonen.

Har själv ett relativt välbetalt jobb men det innebär även en del personlig stress i att man hela tiden måste leverera en viss nivå av personligt engagemang som jag undrar om man har ork att göra när man får barn.

Tror det hela hänger mycket på det sociala nätverk man får där man bor för att man skall trivas. Min dröm att flytta hemöver kommer jag att våga genomföra för att jag vet att jag har en del vänner kvar som längtar till att jag skall flytta hem och de vänner jag har här är sådana som gärna har någonstans utanför stan att besöka så jag vet att jag inte kommer förlora kontakten med dessa. Skulle jag däremot inte känna någon tror jag det är svårare att aklimatisera sig ju äldre man är.

Sedan handlar det nog om att våga släppa taget och inte idealisera det som varit. Har en syster och svåger som flyttade från stan för ca 15 år sedan vilket inneburit att främst han fortfarande saknar staden och tror att den är precis som han lämnade den dvs. alla vänner finns tillgängliga att träffa för en öl efter jobbet - i verkligeheten har de flesta av de vänner de umgicks med flyttat ut till förorter, skaffat familj, och i o m det är inte så villiga att bara slinka in på en öl efter jobbet för det är så jobbigt att ta sig hem...

Själv längtar jag efter att öppna mitt fönster se ut över nejden (istället för grannen mitt emot) höra fåglar (där jag bor har de skjutit bort alla) känna dofter av växtlighet (istället för E18) och bara lyssna på tystnaden (inte avbrytas av inkommande och avgående plan)!

Visst kanske en utopi men för mig kanske den blir verklig inom en snar framtid

Kan bara tillägga att en av mina äldre vänner skickar mig mail som i smått poetsika ordalag beskriver hur livet på landet förgyllt hennes liv och givit henne (och man och barn) livskvalitet från flytt från STHLM till Gävle sedan till ännu mindre stad. Och javisst hon vill att jag skall flytta hem

Åh vad ni ger mig bra värderingar och tankat att tänka på. anske bor jag inte så tokigt här ändå. Jag bor ju trots allt i en större småstad med tillgång till det mesta och det vi saknar får vi om vi reser 50 minuter ner till Göteborg. Som någon skrev i ett inlägg här som är viktigt att tänka på är att man kanske målar upp en drömbild och förskönar något sominte alls längre är så. Jag ska tänka på allt bra här och njuta av att jag ändå har tillgången tillS thlm eftersom min mans familj är därifrån och när vi hälsar på däruppe så utnyttjar vi det tillfullo.