Hoppas att det är fler än jag som tycker att vi hade en trevlig tråd kring våra "kortisar"
Startar en ny så att vi kan fortsätta dela med oss erfarenheter till varandra.
Hur är det med er alla?
Bara bra, förutom att han inte äter...... 
Vi ska till läkaren på barnkliniken på torsdag och se vad som ska hända nu när vi fått vår diagnos... Full rulle är det i alla fall. Han har en egenhändigt uppfunnen "trebenskryp" så nu går det undan.
Träffade en annan kille idag såm var två dagar yngre än min. Han var nästan dubbelt så stor och hade gått sedan han var 9 mån. Lillkillen såg såååå liten ut brevid honom. Man ska inte jämföra, men ibland är det svårt att låta blii...
Sessan ska börja på dagis och jag gråter...
Pratade nyss med den mysigaste och trevligaste dagisfröken som finns och vi har fått
plats från och med den 1:a april på samma avdelning som storebror prinsen går.
Allt är precis som vi ville men ändå rinner tårarna okontrollerat nerför mina kinder.
Det kommer att finnas en extraresurs i guppen (tillgänglig för alla barn men placerad där för att Sessan finns i gruppen).
Vi är tveksamma till inskolning redan den första pga all sjukdom under senaste tiden, hon är ju liksom inte riktigt kry än: Detta skulle inte heller vara några problem utan vi skulle bara bestämma oss för ungefärlig tidpunkt.
Varför var just detta samtal så svårt? Har ju pratat om Sessans hälsa med tusen och åter tusen doktorer. Fått mindre roliga besked över telefon och inte gråtit en tår. Nu kunde jag nästan inte låta bli att böla i telefon.
Helst tyckte de att vi skulle vänta till hösten eftersom barngruppen skulle bli mindre då men när jag förklarade att vi inte har föräldradagar till det och ingen ekonomisk möjlighet att lösa det på annat sätt så sa hon bara att "Det löser vi ändå, vi ska ta hand om henne på bästa sätt"
Varför har jag så svårt att släppa taget om min prinsessa?
Det gick ju så lätt och bra med prinsen!
*gråter en skvätt till*
Hej!
Vi håller oxå på att kollar upp olika dagis. Jag får en klump i magen direkt bara jag tänker på det. Hur ska det gå för min lille kille, han som gråter så fort andra barn skriker........ Vi ska träffa en läkare på barnkliniken imorgon och höra oss för vad han tycker är lämpligt.... Fast vi har i alla fall kvar en hel del föräldradagar ännu!!! Men ändå!!!
Först nu har jag oxå hittat hit! 
Ja, hu för dagis. Fattar inte heller hur jag ska greja det.
Men det låter ju jättebra att Sessan får börja på samma dagis som storebror och med en extraresurs till hela gruppen. Precis så skulle jag också vilja ha det. Vi har fått plats till hösten, men jag tror inte att Skruttan kan börja då. Hon är ju så himla liten fortfarande och motoriskt är hon jättesen. Men det är klart att får vi börja tillväxthormonbehandling snart så kanske det börjar hända saker.
Det som är lite jobbigt nu är att Skruttan verkar ha nedsatt hörsel också, och dessutom har hon börjat skela så synen verkar inte helt OK heller. Känns som att det får räcka nu...hur mycket ska hon behöva drabbas av?
Den tanken har man ofta Ankungen 
Skulle gärna ta över lite av Sessans krämpor om jag kunde...
Vi har med Prinsessan till ögonläkaren för ett tag sedan. Mest för att kontrollera om hon utvecklat gråstarr (20% av de med hennes diagnos som gör det eller föds med det) et hade hon inte. Samtidigt så kollades synen i övrigt och då märktes ett brytningsfel. Ingenting som behandlas alls än eftersom hon är så liten och det kan växa bort, men hon hade lite mer brytningsfel än "normalettåringen" har så läkaren trodde att hon kommer att behöva glasögon om något år. Detta skulle väl i och för sig inte vara någon skräll, både hennes pappa, mormor, morfar, farmor, farfar, morbror, farbror, faster osv osv har glasögon just av denna orsak 
Det jag tycker är jobbigast nu är att jag är så orolig över Sessans mentala utveckling. Hennes diagnos visar ingen förhöjd risk för mental försening men jag tycker mig hela tiden finna saker som pekar på detta. Är jag nojig? Hon har ju inte utvecklats alls i år men har ju å andra sidan inte heller varit frisk föränn nu. Är det sent om en ettåring "bara" säger tack. Kan vinka och klappa händerna. Hon dansar på uppmaning och sträcker upp händerna när hon vill komma. Hon rullar bollar till den som leker med henne. Vår storprins har varit så tidig med allt och är lite svår att jämföra med. När han var ett år hade han ett ordförråd på 13 ord 
Nu ska jag jobba. Ha en bra dag allihop och på återhörande.
Kiia: Jag vet flera barn (utan diagnos) i min bekantskapskrets som inte sagt nåt förståeligt förrän näemare 2 års ålder!!!! Sen har det bara exploderat och bubblar ord ur dem. Har Sessan dessutom varit sjuk så har hon ju inte lagt sin energi på att lära sig nya saker. Precis det sa läkaren till oss igår. Min prins har ju varit jättesjuk för ett tag sedan. Dessa tre veckor sedan han blev frisk har han lärt sig jättemycket stora o svåra saker. Innan kunde han varken sätta sig upp/lägga sig ner själv, inte ställa sig upp oh inte "trebenskrypa". Nu kan han allt detta, det kom under en o samma vecka. Dessutom tjattrar han konstant. Jag kan tyda några ord, men inte så många, däremot märker jag att han förstår. Ta det lungt så tror jag det går jättebra.
Jag vet precis hur du tittar o kollar sitt sessan, jag gör likadant. Så fort nåt är konstigt så får man stora självan o blir jätteorolig. Men barn ska ju vara olika.
Kram o ha en bra dag!
Antar att jag oroar mig för mycket för lilla prinsessan men jag kan bara inte låta bli
Egentligen kan jag inte göra så mycket åt det ifall det skulle vara så (mer än att försöka hjälpa henne så gott det går) Hon är ju ändå alldeles underbar då det är bara att hänga med i hennes tempo
Kram
Bara för att jag skrev och oroade mig i fredags gladde hon mig förståss när jag kom hem.
Ett tydligt "mamma" följdes av att hon igår härmade storebror när han sa "apa"
I morse klockan fem vaknade jag dock av att Sessan låg och hulkade sig i sängen. Hon klarade sig från att kräkas dock. Någon timme senare bajsade hon i sin gåstol så att det rann utför benen. Nån som vet hur snabbt man reagerar på något man inte tål? Sessan verkar inte tåla mjölk och jag hoppas att det är bilarna (Ahlgrens) som storebror petade i henne igår som spökar, han lyckades ge henne två stycken innan föräldrarna reagerade.
Vill verkligen inte vara med om mer magsjuka. Har tyvärr kastat bort förpackningen så jag bara "tror" att det är skummjölk i bilar? Nån som vet?
Nja, ingen skummjölk dessvärre: Socker, glukos-fruktossirap, glukossirap, gelatin, majsstärkelse,syra (E270), vegitabilisk olja, aromer, färgämnen (E120, E141), ytbehandlingsmedel (E930).
Vad roligt att Sessan börjat prata! Mindre roligt med magsjuka förstås, men det kan ju ändå vara någonting som hon har ätit och inte tål.
Har fått veta att E270 är mjölksyra. Pratade med en annan mamma här på FL som själv var mjölkallergisk och hon blir heldålig av en halv bil. Sessan åt en hel. Storebror skulle vara snäll, mamma hann inte med och trodde inte heller att det skulle vara någon fara
Det gick ganska bra ändå. Hon var risig i magen på morgonen, klarade sig från att kräkas med nöd och näppe och sov som sagt inte så bra i natt men nu ikväll var läget under kontroll. Antar att vi fått ett bevis på att det är mjölken som spökar...