Ni som skiljt er med små barn...

... blev det bra?

Vi har varit gifta i lite drygt fem år och jag upplever på alla sätt att jag verkligen gifte mig med min självsfrände men i samband med att vi blev föräldrar och sedan föräldrar igen känner jag att dynamiken i vårt förhållande förändrades.

Jag sköter i stort sett allt i vår relation sedan drygt två år tillbaka, till och med kontakten med hans egen familj. Jag känner i stora drag att jag lika gärna skulle kunna göra det här själv, då behöver jag inte irritera mig över att jag saknar en partner på alla plan. Han är en fin pappa i grund och botten men det är kort stubin och mycket bråk med barnen, och han säger ofta saker som sårar. Passionen känns som bortblåst, vi kan ha roligt ihop och skratta mycket men vi har väldigt sällan sex eller gör något annat roligt.

Är rädd att jag går för tidigt. Alla säger ju att småbarnsåren är hemska, och vi har en rätt stökig fyraåring och en mammig tvååring. Men jag verkligen vantrivs i vår relation. Kan sakna honom när han är borta, men lika snabbt minnas varför jag vill skiljas så fort han kommer hem.

Ni som skilde er med små barn, blev det bra? Känner ni att det var värt det?