• Anonym (Monica)

    Avskedsord till sitt ex

    Hej!


    För att göra en lång historia kort, min man sedan några år tillbaka, var nyligen på sitt ex:s begravning. Inget konstigt med det då de har tre gemensamma nu vuxna barn tillsammans. Min man hade dock inte någon särskilt tät eller ens god kontakt med sitt ex som han separerade från för ca 5 år sen. Sen han fick dödsbudet har han dock varit frånvarande, grubblande och har haft svårt att berätta och förmedla sina känslor kring sitt ex:s plötsliga och oväntade bortgång, men att en viss sorg ändå uppstår kring exets bortgång har jag förståelse, även om de som sagt inte hade någon särskilt tät eller god kontakt. Han hade dock innan begravningen pratat med en god vän som hade tipsat om att skriva ned några avskedsord som han tyst skulle säga till sitt ex. Jag tyckte att det lät som en utmärkt idé att få ett avslut på det hela, och att det nog skulle kännas bra. 


    När jag för några dagar sen kom hem först av oss två till vårt hus gör jag mina vanliga rutiner vid hemkomst, packar upp inhandling, matar katterna, tar in posten osv. När jag ska kasta sopor i köket så ser jag överst i kökssoporna att det ligger en handskriven lapp som är sönderriven. Jag gör då det jag kanske borde ha undvikit, eftersom jag blir nyfiken vad detta är för något. När jag har pusslat ihop de sönderrivna papperslapparna inser jag att det är min mans avskedsord till sitt ex, vilket blev en chock för mig. Han höjer henne till skyarna, deras stormande passion när de träffades, han bad om ursäkt både för sina egna misstag men även förlät henne för de misstag hon hade begått under deras relation. Men återkommande att hon var en fantastisk, vacker och alldeles utomordentlig partner. 


    Jag förstår det ologiska i att bli svartsjuk på min mans avlidne ex, men han använde ord om henne som han aldrig har förmedlat om henne till mig. Då har det mest varit negativa ord, orsaker till att deras relation upphörde osv. Detta blev som sagt en mindre chock för mig och på något konstigt sätt kände jag mig sviken, förbisedd och lurad. Hur kunde han rikta de här positiva orden mot någon han hade valt att lämna för 5 år sen? Det kändes när jag läste det här avskedsbrevet som att han fortfarande älskade henne. Mer än mig. 


    Och hur ska jag hantera det hela? Ska jag svälja det jag känner och låtsas som att jag aldrig har sett den sönderrivna lappen med avskedsorden, eftersom vi trots allt har en väldigt god och kärleksfull relation mot varandra, och jag har verkligen försökt vara stöttande och förstående när detta plötsliga dödsfall framförallt drabbade deras tre gemensamma barn, men också till viss del honom själv? Eller ska jag ta upp det hela med honom. Lugnt förklara att jag hittade den och pusslade ihop den sönderrivna lappen, och att jag blev förvånad, chockad, och ledsen? Gör jag så kommer han givetvis att bli upprörd, och jag vet inte om jag har rätt att göra så mot honom, riva upp känslor och sår han har känt den senaste tiden, bara för att jag ska få någon upprättelse och må bättre? På hans bekostnad? 


    Det här är ett dilemma som jag inte vet hur jag ska hantera. Har ni några råd? 


     

  • Svar på tråden Avskedsord till sitt ex
  • sextiotalist
    Anonym (Monica) skrev 2019-01-28 14:53:15 följande:

    Hej!


    För att göra en lång historia kort, min man sedan några år tillbaka, var nyligen på sitt ex:s begravning. Inget konstigt med det då de har tre gemensamma nu vuxna barn tillsammans. Min man hade dock inte någon särskilt tät eller ens god kontakt med sitt ex som han separerade från för ca 5 år sen. Sen han fick dödsbudet har han dock varit frånvarande, grubblande och har haft svårt att berätta och förmedla sina känslor kring sitt ex:s plötsliga och oväntade bortgång, men att en viss sorg ändå uppstår kring exets bortgång har jag förståelse, även om de som sagt inte hade någon särskilt tät eller god kontakt. Han hade dock innan begravningen pratat med en god vän som hade tipsat om att skriva ned några avskedsord som han tyst skulle säga till sitt ex. Jag tyckte att det lät som en utmärkt idé att få ett avslut på det hela, och att det nog skulle kännas bra. 


    När jag för några dagar sen kom hem först av oss två till vårt hus gör jag mina vanliga rutiner vid hemkomst, packar upp inhandling, matar katterna, tar in posten osv. När jag ska kasta sopor i köket så ser jag överst i kökssoporna att det ligger en handskriven lapp som är sönderriven. Jag gör då det jag kanske borde ha undvikit, eftersom jag blir nyfiken vad detta är för något. När jag har pusslat ihop de sönderrivna papperslapparna inser jag att det är min mans avskedsord till sitt ex, vilket blev en chock för mig. Han höjer henne till skyarna, deras stormande passion när de träffades, han bad om ursäkt både för sina egna misstag men även förlät henne för de misstag hon hade begått under deras relation. Men återkommande att hon var en fantastisk, vacker och alldeles utomordentlig partner. 


    Jag förstår det ologiska i att bli svartsjuk på min mans avlidne ex, men han använde ord om henne som han aldrig har förmedlat om henne till mig. Då har det mest varit negativa ord, orsaker till att deras relation upphörde osv. Detta blev som sagt en mindre chock för mig och på något konstigt sätt kände jag mig sviken, förbisedd och lurad. Hur kunde han rikta de här positiva orden mot någon han hade valt att lämna för 5 år sen? Det kändes när jag läste det här avskedsbrevet som att han fortfarande älskade henne. Mer än mig. 


    Och hur ska jag hantera det hela? Ska jag svälja det jag känner och låtsas som att jag aldrig har sett den sönderrivna lappen med avskedsorden, eftersom vi trots allt har en väldigt god och kärleksfull relation mot varandra, och jag har verkligen försökt vara stöttande och förstående när detta plötsliga dödsfall framförallt drabbade deras tre gemensamma barn, men också till viss del honom själv? Eller ska jag ta upp det hela med honom. Lugnt förklara att jag hittade den och pusslade ihop den sönderrivna lappen, och att jag blev förvånad, chockad, och ledsen? Gör jag så kommer han givetvis att bli upprörd, och jag vet inte om jag har rätt att göra så mot honom, riva upp känslor och sår han har känt den senaste tiden, bara för att jag ska få någon upprättelse och må bättre? På hans bekostnad? 


    Det här är ett dilemma som jag inte vet hur jag ska hantera. Har ni några råd? 


     


    Tänk såhär, en gång i tiden så var de förälskade, han hade de känslor för henne då. Nu när hon, hastigt dött, så måste han bearbeta genom att erkänna den fina tid han hade med, be om förlåtelse för det han gjort som varit dumt.

    Jag hoppas, för sambons skull, att skulle något hända hans ex (som han inte har sagt så mycket gott om) att han erkänner att hon ändå varit en viktig del av hans liv, att de en gång älskade varandra.

    Jag tycker du kan berätta att du hittat lappen och faktiskt inte säga att du är ledsen och chockad, utan be honom sätta sig med dig och tillåta sig berätta om det fina de har haft tillsammans.
    Kanske även samla ihop barnen och berätta om den bra tiden i deras förhållande.

    Jag är rätt säker på att du kommer må bättre om du väljer det istället för att bli sårad och ge honom dåligt samvet och din upprättelse har du redan nu, han valde att leva med dig och ni har en bra relation.
  • Tecum

    Man kan inte tävla mot de döda. Det är fullt naturligt att han, i chock över ett oväntat dödsfall, minns och fokuserar på det som var bra hos någon som en gång betytt mycket för honom. Så du har ingen anledning att vara sårad eller svartsjuk. Gör som sextiotalist skrev, säg att du hittat lappen och att det var fint skrivit och att han gärna får berätta mer om det de haft tillsammans. Det kan hjälpa både dig och honom.

  • Fågel Flax

    Mitt råd är att det är onödigt att vara girig när det gäller kärlek. Kärlek blir inte mindre av att man känner den mer. Under sin livstid kan man älska många och mycket, en del av dessa på ett himlastormande vis, och det ökar bara ens kapacitet till att kunna känna ännu mera kärlek. Du har varit naiv eller av någon annan anledning inte kunnat eller velat ana att din partner och hans förra dam delade en kärlek som var bara deras. Efter att relationen gick i kras har din partner inte visat den kärleken öppet, på ytan, men naturligtvis lever den kvar någonstans inom honom. Kanske hör den till en annan tid, men den finns där. Eftersom hon har dött behöver han göra bokslut, och har dragit fram alla gamla minneskoffertar, och hur han verkligen känner.

    Du har fått bevis för att han har en stark kapacitet att älska, och det betyder att ni har en mycket stark chans att fortsätta utveckla er kärlek, du och han.

    Så rikta in dig på ert nu och er framtid. Se till att ni gör underbara och kärleksfyllda saker tillsammans, för det finns ingenting i världen som är viktigare att vika in tid i livet åt. Det blir minnena runt ER ålderdoms eld en dag.

    Det är ni som har skatten nu. Det är du och han som lever. Var inte svartsjuk på en död kvinna, utan unna henne hennes liv, och var glad att även hon fått uppleva kärleken den tid som hon hade. Att ert öde var att dela samma man, det borde du redan ha förstått, men låt inte chocken få dig att göra en enorm dumhet, som att ställa honom till svars för att han bevarat henne i sitt Hjärta.

    Det betyder att även du är bevarad där, och att det finns en plats, en dimension i existensen, där Kärleken aldrig tar slut. Var inte rädd för det, för det är allas vår räddning och upprättelse.

    Det finns till och med en verklighet där alla hör samman, i oändlig kärlek, och även om vi inte kan eller bör se det så som människor, så är det ändå en bra meditation kring att mer kärlek inte betyder mindre kärlek till var och en.

    Kärlek är inte som jord, som du har en hög av och delar upp i allt mindre högar. Kärlek är inte som vatten, som du häller ut och det sipprar iväg åt alla håll och kanter tills det har sinat, och det är inte som luften, som tar slut fortare ju fler som andas den. Kärleken är som elden, den sprider sig som en löpeld i allas våra hjärtan, om vi låter den. Bränslet kärleken behöver, det är oändligt, eftersom kärleken är en evighet som lever av sin egen kropp. Kärleken lever och expanderar, som vårt Universum. Ända tills den drar ihop sig och än en gång exploderar i färger, mörker, liv och ljus. Ett Hjärta vari våra egna hjärtan dunkar.

    Inte en fiende, inte ens i din situation just nu. Kärleken är en vän, så var inte rädd!!

    Bara en meditation. Dina känslor, och din impuls att pussla ihopa lappen, djupt mänskliga. Hoppas att du och din man får många ljuvliga, varma och goda år ihopa. Ta väl hand om er! Kram

  • Anonym (A)
    Tecum skrev 2019-01-28 15:17:21 följande:
    Man kan inte tävla mot de döda. Det är fullt naturligt att han, i chock över ett oväntat dödsfall, minns och fokuserar på det som var bra hos någon som en gång betytt mycket för honom. Så du har ingen anledning att vara sårad eller svartsjuk. Gör som sextiotalist skrev, säg att du hittat lappen och att det var fint skrivit och att han gärna får berätta mer om det de haft tillsammans. Det kan hjälpa både dig och honom.
    Håller med
  • Physalis

    Om du tänker efter så förstår du nog det rimliga i att han en gång kände väldigt djupt för henne. De valde trots allt att hänga ihop länge och skaffa flera barn. Att hon var vacker ändras inte av att de avslutade sin relation och att han själv ber om ursäkt och förlåter henne låter sunt.

    De där orden var menat som ett avslut för honom till henne. Inte för att såra dig.

    Jag tycker inte du ska lägga ännu en börda på honom och förstöra hans avsked. Även om han kunde tänkt till lite när han slängde pappret.

    Jag tror att om du tänker efter så kan du få förståelse för hans ord, även om det är jobbigt att känna till de just nu när det är färskt.


    Korrekturläser som en kratta
  • Anonym (Monica)

    Jag tackar för era svar! Ni har fått mig att tänka i lite andra banor. 


    Jag tänker inte ta upp detta med honom. Inte just nu i alla fall. Krävs det eller jag känner att det är nödvändigt i framtiden så kanske jag gör det. Just nu behöver han inte mer som tynger hans axlar, av att jag ska börja tjattra om detta också. 


    Än en gång tack för era tyckanden! 

  • Anonym (K)
    Anonym (Monica) skrev 2019-01-30 08:06:36 följande:

    Jag tackar för era svar! Ni har fått mig att tänka i lite andra banor. 

    Jag tänker inte ta upp detta med honom. Inte just nu i alla fall. Krävs det eller jag känner att det är nödvändigt i framtiden så kanske jag gör det. Just nu behöver han inte mer som tynger hans axlar, av att jag ska börja tjattra om detta också. 

    Än en gång tack för era tyckanden! 


    Klokt och stort gjort av dig!

    Som flera tidigare sagt, att han tidigare älskat sitt ex och nu minns den kärleken och tiden de hade tillsammans gör inte hans kärlek till dig mindre. Med tiden kommer kärleken till hans ex återigen att blekna. Förhoppningsvis kommer han även då att se att du stod bredvid och bakom honom i sorgen och gav hans sorg och kärlek till sitt ex utrymme. Kram till dig.
Svar på tråden Avskedsord till sitt ex