Avskedsord till sitt ex
Hej!
För att göra en lång historia kort, min man sedan några år tillbaka, var nyligen på sitt ex:s begravning. Inget konstigt med det då de har tre gemensamma nu vuxna barn tillsammans. Min man hade dock inte någon särskilt tät eller ens god kontakt med sitt ex som han separerade från för ca 5 år sen. Sen han fick dödsbudet har han dock varit frånvarande, grubblande och har haft svårt att berätta och förmedla sina känslor kring sitt ex:s plötsliga och oväntade bortgång, men att en viss sorg ändå uppstår kring exets bortgång har jag förståelse, även om de som sagt inte hade någon särskilt tät eller god kontakt. Han hade dock innan begravningen pratat med en god vän som hade tipsat om att skriva ned några avskedsord som han tyst skulle säga till sitt ex. Jag tyckte att det lät som en utmärkt idé att få ett avslut på det hela, och att det nog skulle kännas bra.
När jag för några dagar sen kom hem först av oss två till vårt hus gör jag mina vanliga rutiner vid hemkomst, packar upp inhandling, matar katterna, tar in posten osv. När jag ska kasta sopor i köket så ser jag överst i kökssoporna att det ligger en handskriven lapp som är sönderriven. Jag gör då det jag kanske borde ha undvikit, eftersom jag blir nyfiken vad detta är för något. När jag har pusslat ihop de sönderrivna papperslapparna inser jag att det är min mans avskedsord till sitt ex, vilket blev en chock för mig. Han höjer henne till skyarna, deras stormande passion när de träffades, han bad om ursäkt både för sina egna misstag men även förlät henne för de misstag hon hade begått under deras relation. Men återkommande att hon var en fantastisk, vacker och alldeles utomordentlig partner.
Jag förstår det ologiska i att bli svartsjuk på min mans avlidne ex, men han använde ord om henne som han aldrig har förmedlat om henne till mig. Då har det mest varit negativa ord, orsaker till att deras relation upphörde osv. Detta blev som sagt en mindre chock för mig och på något konstigt sätt kände jag mig sviken, förbisedd och lurad. Hur kunde han rikta de här positiva orden mot någon han hade valt att lämna för 5 år sen? Det kändes när jag läste det här avskedsbrevet som att han fortfarande älskade henne. Mer än mig.
Och hur ska jag hantera det hela? Ska jag svälja det jag känner och låtsas som att jag aldrig har sett den sönderrivna lappen med avskedsorden, eftersom vi trots allt har en väldigt god och kärleksfull relation mot varandra, och jag har verkligen försökt vara stöttande och förstående när detta plötsliga dödsfall framförallt drabbade deras tre gemensamma barn, men också till viss del honom själv? Eller ska jag ta upp det hela med honom. Lugnt förklara att jag hittade den och pusslade ihop den sönderrivna lappen, och att jag blev förvånad, chockad, och ledsen? Gör jag så kommer han givetvis att bli upprörd, och jag vet inte om jag har rätt att göra så mot honom, riva upp känslor och sår han har känt den senaste tiden, bara för att jag ska få någon upprättelse och må bättre? På hans bekostnad?
Det här är ett dilemma som jag inte vet hur jag ska hantera. Har ni några råd?