Anonym (Av erfarenhet.) skrev 2019-02-04 09:03:02 följande:
Detta är A och O i alla relationer. Inte bara med utländska partners eller religiösa personer.
Katoliker är lite mer "normala/anpassningsbara" jämförbart med svensk norm, även om det inte tillåts skilsmässor bara sådär om man gift sig katolskt. Inom katolska fundament ligger just relationen med din make/maka väldigt högt. Gifter man sig inte katolskt är det inte ett godkännt giftersmål och då är det mannen som avsäger sin tro och är alltså inte troende katolik. Dvs utan religion och utan problem.
Så de religiösa kraven finns fortfarande där i en relation mellan en troende och en icketroende. Och det är alltid en som måste ge vika för den andres synsätt för att det ska funka. Följer man inte sin religion så tror man ju inte på den. Att bara tro och leva enligt vissa saker i religionen, som passar ens liv, gör dig inte religiös.
Jag kanske gick lite hårt ut med att det inte kommer att fungera pga religionen, och det är fortfarande högst sannolikt, men det är alltid någon som behöver ge vika för religionen. Antingen att han avsäger sig sin tro eller att du accepterar den.
Vi läste nog in lite olika saker i det TS skrev i sin trådstart.
Min man presenterar sig t ex som katolik, har angivit att han är katolik på sociala medier etc, men han är de facto inte troende även om hans familj är det (så man kanske kan hävda att han inte är katolik - men i ett tidigt dejtingstadium skulle han ju lätt förväxlas med en!). I hans hemland är det nog rätt vanligt, kanske pg a troende familj, gått i katolska skolor, med mera. Var nog därför jag tyckte att det är viktigt att samtala om värderingar, tro, osv tidigt - alltså lära känna personen på riktigt och inte bara gissa baserat på första intrycket. Självklart gäller detta i alla relationer, men kanske ännu mer när man kommer från mer olika bakgrunder (av alla sorter: religion, uppväxtland, klass, osv).