Trygghet / ekonomi / kärlek

Jag har varit tillsammans med samma kille i över ett decennium och vi gifte oss relativt nyligen. Under hela vårt förhållande har jag varit den drivande gällande hussysslor osv eftersom jag bodde ensam en längre tid innan vi träffades och han kom direkt hemifrån.

Vi har alltid haft problem gällande ansvaret i hemmet och jag har under alla år känt att jag gjort det mesta medan han enbart behöver åka till jobbet och inte fundera så mycket över allt annat.

Idag studerar jag och han jobbar på samma ställe som han gjort de senare åren. Som vårt förhållande ser ut nu så har det efter giftermålet blivit en skillnad efter giftermålet. Han har slappnat av betydligt mer vad gäller i stort sett allt. Han kommer hem, dushar och sitter i soffan medan jag försöker hinna med studier, träning och allt vad gäller hemmet. Jag föredrar nästan att han är på jobbet så jag slipper höra allt jag gör fel. För det gnälls mycket. Den mat jag lagar duger inte och han gnället ofta om pengar. Den lilla kärlek jag får är ?rutin?. Han skickar nån snap från jobbet där han skriver att han saknar mig.

Problemet nu för mig är att jag har försökt att tackla allt i vår relation från olika håll men ingenting verkar fungera. För han handlar allt om pengar och det är självklart viktigt men för mig är inte det det viktigaste. Och allt med ekonomi gör att hela vårt förhållande känns rutinlagt. Ingenting är spontant längre och ibland får jag känslan av att vi enbart är ihop för att det är en trygghet. Gifte vi oss för att det var dags? Då vi varit ihop så länge utan planer på barn?

Och i ärlighetens namn så är det lite som att jag är hans mamma mer ofta än hans fru. Känner någon igen sig? Så fort jag gör något som enbart är för mig .. för att må bättre så ger han mig dåligt samvete för jag har ju bara min CSN i inkomst. Och jag har aldrig sagt att han inte får roa sig. Men han har inte direkt något eget liv utanför vårat. Det har jag. Ska jag behöva må dåligt över det? Vissa saker vill jag inte ha med han på heller.

Är det här förhållandet dödsdömt eller finns det en chans att vi kan ta oss förbi det här?

Den bästa tiden i vårt förhållande var de första 5 åren. Nu är vi snart inne på vårt 12 år.