• Anonym (TS)

    Orolig själ

    Min sambo var otrogen ett år in i vårt förhållande. Otroheten kom fram långt senare och då hade vi redan hunnit gifta oss och skaffa barn. Detta har tyvärr gjort att jag känner mig ledsen och orolig för mycket. Jag är rädd att folk inte tycker om mig och jag misstolkar allt till att jag inte är bra nog. Det är väldigt jobbigt att känna så men det går upp och ner. Jag älskar verkligen min man djupt men den oron som tagit grepp om min kropp är inte något jag vill ha.... Finns det någon som kan relatera eller som har något bra tips?

  • Svar på tråden Orolig själ
  • Anonym (lurad)
    Anonym (TS) skrev 2019-02-06 15:31:38 följande:

    Min sambo var otrogen ett år in i vårt förhållande. Otroheten kom fram långt senare och då hade vi redan hunnit gifta oss och skaffa barn. Detta har tyvärr gjort att jag känner mig ledsen och orolig för mycket. Jag är rädd att folk inte tycker om mig och jag misstolkar allt till att jag inte är bra nog. Det är väldigt jobbigt att känna så men det går upp och ner. Jag älskar verkligen min man djupt men den oron som tagit grepp om min kropp är inte något jag vill ha.... Finns det någon som kan relatera eller som har något bra tips?


    Det är säkert många som känner igen sig, men några bra tips finns nog inte.

    Hur länge sedan var det?

    Livet blir sig inte likt på många år, om någonsin.
  • Anonym (what)

    Va? Vad har hans otrohet med att göra med att du inte tror nån tycker om dig.... märklig koppling.

    Eftersom han har lyckats bryta ned dig på detta sätt så ska du kasta ut han!!

  • Anonym (TS)
    Anonym (what) skrev 2019-02-06 15:39:01 följande:

    Va? Vad har hans otrohet med att göra med att du inte tror nån tycker om dig.... märklig koppling.

    Eftersom han har lyckats bryta ned dig på detta sätt så ska du kasta ut han!!


    Kopplingen är att jag känner att jag inte duger. Att få barn i en stad där man inte känner någon är påfrestande. Jag tänker att jag inte är fin nog för andra.

    Jag sörger att jag blev lurad. Jag oroar mig.
  • Anonym (Jaha?)
    Anonym (TS) skrev 2019-02-06 15:48:04 följande:
    Kopplingen är att jag känner att jag inte duger. Att få barn i en stad där man inte känner någon är påfrestande. Jag tänker att jag inte är fin nog för andra.

    Jag sörger att jag blev lurad. Jag oroar mig.
    Jaha, vad är det som är så konstig med att du oroar dig? Du lever ju med en opålitligt skithög som när det kom till kritan tyckte att det var värt att sabba dig för att få sig några knull. Och tydligen tyckte han att det var värt det under ett helt år.
    Vem fan skulle inte oroa sig när man bor med en sån?

    Ja du blev rejält lurad, och du blir det varje dag som du är kvar med honom och tror att han älskar dig som du älskar honom.
  • Anonym (Drabbad)

    Det går att komma över. Prata, mycket och ofta. Låt inget ligga och gnaga i huvudet.

  • Anonym (moralgubben.)

    Jag tro att du är en sårbar tjej. Risken är då att fastnar i en massa negativa tankar som bryter ner dig. Du är säkerligen en bra tjej. Men kan inte ta till dig det just nu .
    I ditt ställe skulle jag ta kontakt med min vårdcentral och fråga efter en samtalskontakt. Det finns ofta sådana som arbetar med oss vanliga som krisat och behöver få perspektiv på tillvaron. Jag vill också rekommendera en bok som heter
    "Självmedkänsla" och är skriven av Agneta Lagerkranz.Men det viktiga just nu är att du får andras perspektiv. Annars fastnar du i dina egna negativa.

Svar på tråden Orolig själ