Komma över att relationen med sin pappa är körd pga hans nya sambo
Ja kände bara att jag behövde skriva av mig. Kanske är det någon mer som varit med om samma på något vis?
Jag är 29år och har 3 barn i åldrarna 1 - 9 2 st döttrar och en son.
Jag har alltid varit "pappas pojkflicka" under hela min uppväxt och alltid haft en betydligt bättre kontakt med min pappa än mamma. Vi har alltid pratat dagligen osv.. När jag fick min son som idag är 9 år så föll mitt liv i 1000 bitar på vägen, jag fick reda på att sonens pappa varit otrogen under hela min graviditet och jag valde att lämna direkt. Pappa och hans dåvarande sambo tyckte att jag skulle flytta hem till dom en stund så dom kunde hjälpa till och att jag kunde spara pengar till att köpa egen bostad osv. Så så blev det. Jag jobbade rätt mycket för att komma igång med ett ordentligt sparande och min pappa som kör lastbil och har eget företag tog rätt mycket ansvar över sonen, han hade ofta med honom i lastbilen eller vad han nu än gjorde. Jag bodde där i ca 3 år innan jag flyttade ihop med min nuvarande sambo. Min pappa hade fortfarande sonen rätt ofta speciellt om jag jobbade helg. Och dom hade verkligen super bra kontakt man verkligen såg hur morfar var sonens idol. Det gick ett tag,jag och sambon fick vår äldsta dotter som också älskade att vara där. Pappa och hans sambo gick isär och han träffade en ny straxt därefter. Och allt vändes upp o ner. Hon och hennes äldre barn (över 17 år)flyttade väldigt fort. Helt plötsligt fanns det inte alls tid för barnbarnen längre,dom fick inte sova där, inte va där om jag inte va med och en hel del annat. Han slutade även ringa till mig. Sonen speciellt va helt förstörd och jag visste inte alls vad jag skulle säga. Han ringde morfar och frågade konstant om han fick komma till honom, om dom kunde åka lastbil. Varenda gång fick han ett nej eller att han inte hade tid. Sonen ringde i stortsätt varje dag i 9 månader och fick aldrig ett ja. Tillslut var det dags för sonens födelsedag och morfar kom inte för hans nya sambos mamma fyllde den dagen. På kvällen kom han in till oss för att han inte kunde sova och sa rakt upp o ner mamma jag vill inte ringa till morfar längre. Han vill inte vara med mig längre jag kan lika gärna försvinna och han skulle inte leta efter mig. Det gjorde så ont i hela mig.
Det är nu 2 1/2 år sen och min pappa har inte ens träffat våran senaste dotter som fyller 1 nu i mars. Vi har alltid firat födelsedagar och högtider ihop men han har inte ens ringt och sagt grattis. Han fyllde 50 i höstas men vi var inte bjudna. Barnen har väldigt bra kontakt med pappas gamla sambo så vi träffas rätt ofta fortfarande.
För mig känns det helt sjukt hur en pappa kan välja bort sitt barn och barnbarn för en ny tjej. Jag kan förstå att man är nykär osv och inte har "tid" i början. Men mina äldsta barn har träffat sin morfar 1 gång på 2 1/2 år. På min farfars begravning och då fick som inte ens åka i samma bil som med morfar till stället vi skulle fika på. Jag har inte heller pratat med honom på evigheter. Jag kan tillägga att Jag varken sagt eller gjort något opassande mor varken min pappa eller hans nya sambo jag har träffat henne någon enstaka gång. Utan det här är ett beslut han tagit av nån helt galen anledning.
Jag är fortfarande väldigt deppig över det här. Jag mår riktigt dåligt då det kommer dom dagarna som speciellt sonen pratar om att han inte har någon morfar längre.
Dotter bryr sig inte så mycket då hon var rätt liten men ändå.
Pappa har fortfarande jätte bra kontakt med min bror som också ställer sig väldigt frågande till varför pappa gjort som han gjorde och på pekar fortfarande att han förlorar hela barnbarnens uppväxt.
Jag har gett upp en del av mig är så ledsen å saknar han och våran kontakt och andra delen fullkomligt hatar honom för vad han har gjort . Jag kommer aldrig kunna förlåta honom och det kommer aldrig bli detsamma.
Så hur går man vidare ?