Får ni födelsedagspresenter av er partner?

Jag förstår dig fullkomligt. Det är inte bara avsaknade av presenten och uppvaktningen utan att han struntar i att det betyder mycket för dig och att han inte återgäldar det du gör för honom varje födelsedag. Jag hade också blivit väldit ledsen och sårad.om min man inte hade orkat anstränga sig en dag om året för min skull. 

I min familj har man alltid firat födelsedagar med buller och bång och jag tycker att det är kul att få en dag/år som är MIN dag. Och jag är som du, jag tycker om att planera andras födelsedagar minst lika mycket.

Min man (tack och lov) uppvaktar mig varje gång med dukat frukostbord med blommor och så får jag fina presenter. På kvällen går vi ut och äter på en restaurang som jag har fått välja. 

Likadant här! Jag älskar födelsedagar och att få skämma bort den som fyller år.
Min partner tycker inte att manbehöver fira alls när man är vuxen!!
Har insett att jag firar honom, stort, för att jag vill det och tycker att det är roligt, inte för att han förväntar sig det.
Brukar få berätta vad jag vill ha för han är helt oengagerad (säger jag inte vad jag vill ha så får jag ingenting).
Köper att han inte tycker att det är viktigt att fira födelsedagar, men när han vet hur viktigt det är för mig varför inte kunna anstränga sig lite för att han vet att det gör mig glad (eller ledsen när firandet uteblir).
Känner mig också jättefånig för att jag vill bli firad och behöver be honom om det.

För det första så vill jag säga att det inte alls är alla män som är så. Jag älskar att överraska så jag gör det gärna även när det inte är födelsedagar och annat som är brukligt att firas. Man måste ju jobba på ett förhållande hela tiden och föda det. Jag tycker det låter som om han har slutat att anstränga sig. Dessutom låter det ju sjukt tråkigt med presenter från Ica. Själv så gillar jag gärna att lyssna på vad som önskas men kanske inte alltid köper det, mest pga att det är större överraskning om man köper något annat.

Hur är ert förhållande i övrigt?

Alla män är inte så :) Jag känner igen det du berättar från ett ex till mig, jag brukade bli väldigt ledsen och förstod inte alls hur det kunde vara så svårt, men fick inse att lika naturligt som det var för mig att födelsedagar skulle firas med buller och bång så var det för honom att man inte firar vuxna. Så när jag fixade med stora firanden för honom var det inte något han blev överlycklig över utan tvärtom kände han sig obekväm med det. När jag insåg det försökte jag låta bli att fixa året efter och det var svårt då det gick emot allt vad som bara känns rätt för mig. Då förstod jag lite mer om varför det var så svårt för honom att anstränga sig... Det gör ju dock inte att man inte blir ledsen när man själv inte får det firande man vill =/ Kan ni prata igenom det hela i lugn och ro i förväg? Det känns ju rimligt om han gör sitt bästa för att få din födelsedag som du vill och du gör ditt bästa för att få hans födelsedag som han vill, vilket kanske inte alls är vad du föreställer dig. För min del så fick jag inse att jag och mitt ex trots liknande intressen, ambitioner, m.m. inte passade ihop just i hur vi vill ha dessa saker i livet som inte är helt lätta att definera exakt (det handlade dock om mycket mer än bara födelsedagarna). Mannen som jag är gift med nu är ännu mer extrem än jag på att hitta på massa små detaljer till firanden m.m. så nu är det jag som får anstränga mig för att hitta på lika avancerade saker. Som tur var tycker jag att det är kul, speciellt när det så tydligt uppskattas :)  

Jag tycker om att fylla år, jag behöver inte få presenter eller göra en stor grej av det men jag tycker att det är en mysig dag helt enkelt. Min sambo tycker helt tvärt om, han vill inte uppmärksamma sin dag. Vi har vanan att den som fyller år får önska precis vad som helst till frukost och den andra handlar/lagar/bakar eller vad som nu krävs och för min sambo räcker det alldeles utmärkt. Jag har kompromissat mig till att få säga grattis åtminstone en gång om dagen och hittar jag något som passar helt perfekt så köper jag en present till honom. På samma vis får jag presenter ibland och han skämmer bort mig (mer än vanligt) under den dagen. Så för att inte gilla födelsedagar är han rätt liberal med det ändå :) 

Vi firar inte födelsedagar alls.
För mig är det som vilken dag som helst, mina numera vuxna barn bryr sig inte heller nämnvärt om födelsedagar. 

Jag har inte ens inlagt på FB när jag fyller år så jag slipper att bli gratulerad där också.

Tycker inte att det är något att fira helt enkelt.

Det hade varit jobbigt med en partner som tycker precis tvärtom. Vet inte riktigt hur jag skulle förhålla mig till det faktiskt!
Menar, man kan ju inte tvingas att fira något man inte bryr sig om? Eller bli påtvingad ett firande man inte vill ha?

Snälla du! Dra inte alla män över samma kant.

Jag är inte så noga med födelsedagar, inte längre åtminstånde.

Men vi har alltid tagit hand om varandra på födelsedagarna. Även om min man varit lite bättre än mig. Ordnat många överraskningsfester osv (han lyckas alltid komma på mig i mina planer)

Vi har överdrivit lite med presenter. För vi tycker att det är kul. Att överraska sin partner med det hen inte själv unnar sig.

När vi fick barn sa jag till honom att vi kan lägga dom pengarna på vår skatt istället.

Och jag kan säga att vi lugnat ner oss lite.

Du har antagligen valt en man som bryr sig väldigt lite, iallafall om detta. Är han lat rent generellt?

Bryr han sig om sin födelsedag? Om du slutar ge honom, hur reagerar han då?

Om han inte bryr sig, så är det sån han är. Vissa människor bryr sig inte om sånt här och det får man acceptera.

Men hur svårt är det att snappa upp vad ens partner önskar sig?

Särskillt när du uttrycker att det är viktigt.

Tar han dig för givet?

Det är sånt här man överväger innan man går in i en relation med en person.

Vissa saker är viktiga för dig, kan du leva utan det?

Man ska inte tänka att personen kommer ändra sig.

Även om det vid ömsesidig kärlek ofta är det som händer naturligt på sätt. Så ska man inte ha den inställningen.

Det är bättre att träffa någon med samma värderingar.

Min man har köpt blommor till mig varje månad i 9år och dom är inte från Ica. Jag vet att detta är mer ovanligt än vanligt. Jag är superstolt över min man. Nöjd att jag gjort ett kap.

Hur känner du? Har du gjort ett kap? Känner du dig älskad i vardagen?

Du är värd att få det du önskar. Du önskar dig inget orimligt.

Frågan är om han är rätt person att ge dig det.

Jag älskar också födelsedagar. Både min egen och andras. Såklart jag får en present av min man när jag fyller år. Vi brukar också bjuda varandra på restaurang i samband med våra födelsedagar, och så bjuder vi in närmsta släkten/familjen på kaffekalas.

Om man vet att ens partner blir glad av att bli firad och ledsen av att inte bli det kan man ju se till att fira lite. Det kanske kan räcka med blommor eller om personen uttryckligen önskat något köpa det. det kräver ju minimal ansträngning.

Så om din partner varit som TS hade du varken sagt "Grattis!" eller köpt en enkel blombukett?

Jodå, jag hade absolut sagt grattis och köpt en blombukett eller en enklare present.
Dock hade jag inte ordnat med fest eller slagit på stora trumman.

Om man själv inte bryr sig om födelsedagar, varför kan man inte vara lyhörd för sin partners önskningar om nu denne verkligen är en "födelsedagsmänniska" och gärna vill bli firad.

Det är som att säga att bara för att jag inte gillar att bli uppvaktad så ska du inte få bli det heller. Eller ännu värre, bara för att du orkar och vill uppvakta mig så behöver jag inte orka och vilja uppvakta dig. 

Det tycker jag är både egoistiskt och nonchalant. Kan man verkligen inte anstränga sig för den andres skull en enda dag om året. Om man vet att det skulle betyda så mycket. Älskar man verkligen någon kan det väl inte vara världens uppoffring att ställa upp på det. 

Att glädja andra är som att ge sig själv en gåva också. 

Här gäller som vanligt att ta lite hänsyn. OK att inte han bryr sig.
Men han har säkert andra önskningar som du inte bryr dig om.

Givetvis vet inte jag om han vill på bilträff med polarna,
se dig i raffigt eller gå till operan. Man måste uppfylla varandras önskningar

Nja. När det närmar sig födelsedagen passar han på att pröjsa något jag ska köpa. Som ett år då jag skulle köpa biljetter till en konsert, då gjorde han det. Ett annat år höll vi på att boka en weekendresa, då kom han på att han kunde betala.

Suveränt, då får jag nåt jag verkligen vill ha.

Jag får presenter i teorin. "Jag tänkte åka och handla present till dig men jag hann inte. Jag köper sen." "Jag skulle beställa från nätet men det fanns inte i lager. Du får presenten senare." etc. Får jag presenten senare? Nej.

Jag blir lite ledsen när jag läser ditt inlägg eftersom han inte verkar förstå att det är viktigt för dig. Själv älskar jag presenter och ser födelsedagar som ett utmärkt tillfälle att fira och sin uppskattning, tycker att man ska anstränga sig och visa att man är mån om den man är tillsammans med. Har du berättat för honom hur du känner? Tråkigt om det bara är du som ska ordna allt och sedan bli besviken för att han inte bryr sig. Jag hade reagerat på samma sätt, det är väl klart att man vill bli ompysslad emellanåt.

Jag fyllde i torsdags. Min man fixade tårta, middag och present. Hade önskat mig en ridhjälm och fick den jag ville ha.

Ikväll har vi födelsedagsmiddag med gäster han köpte all mat igår Och betalade den. Jag kommer hjälpa till att laga den.

I fjol blev jag 30, fick en Thailand resa. Två år tidigare fick han en Spanien resa... Vi firar alltid varandra. Prislappen är inte viktig, men tanken bakom:)