Plötsligt ensamstående - hur gå vidare?
Det senaste året har så mycket av det jag byggt upp under tid raserats, och jag undrar hur jag ska ta mig vidare...
För ett år sedan hade jag mina två barn varannan vecka, hade en bra relation med min sambo, bra ekonomi och ett jobb jag verkligen trivdes på, rolig fritid... Nu känner jag mig bara trött och ledsen och vet inte hur jag ska få ihop allt.
Det började med att mitt äldsta barn (mellanstadiet) fick stora problem med sin pappa. Deras relation har varit svår länge och pappan har väl vad man kan kalla het temprament, så när barnet började komma i puberteten vart det konstant bråk mellan de två.
Barnet flyttade hem till mig. Pappan var inte nöjd med detta, försökte hota både vårt barn och mig att barnet ska tillbaka. Polis, socialtjänst, skolan.. Allt vart upp och ned och jag var tvungen att fokusera helt och håller på det. Hann inte ge min sambo sen 4 år så mycket. Jag var ofta ledsen och sur mot sambon.
Relationen mellan mitt barn och min sambo var inte den bästa heller. Inte dålig men min sambo har aldrig varit så intreserad av mina barn och vår relation var mest de veckor barnen inte var hos oss. När barnen var där gjorde sambon andra saker, var ute med vänner, jobba extra osv. Vår relation blev sämre och sämre.
I somras berättade sambon att han träffat en annan, på jobbet. Lämnade oss dagen efter.
Jag fick sluta på mitt jobb för det var ett jobb som krävde att jag jobbade helger ibland och när barnet bodde heltid hos mig gick det inte mer. Fick ett nytt jobb med lägre inkomst.
Nu är min ekonomi ganska dålig. Det går ihop men inget utrymme att spara eller göra något extra. Jag bor i min och sambons gemensamma bostad och den måste ju säljas då jag inte kan ta över lånen själv. Detta ska ske i vår. Vet inte hur eller var jag ska få tag på en ny bostad. Särskilt som jag inte har några sparpengar och det kostar ju alltid att flytta. Jag är i en vårdnadstvist med pappan till mitt äldsta barn och med mitt yngsta barn är det bra men hen behöver ju också sitt.
Det svåraste är dock ensamheten. Jag känner mig så ensam. Mitt äldsta barn är för stor för att vilja umgås så jättemycket med mig, men för liten för att klara sig ensam tex en hel kväll. Jag har ingen som kan vara barnvakt, ingen kontakt med min familj. Mina vänner säger "hör av dig när du inte har barnen så hittar vi på något" och det händer ju aldrig för jag har ju alltid barnen. Jag har inga vänner med barn i samma ålder. Ni som varit i samma situation, hur går jag vidare?? Hur klarade ni er ur krisen?