Mår så dåligt

Hej! Du verkar ha det jättetufft just nu. Jag tänker att du behöver hitta människor som du kan prata med. 
Något som nyss hände mig, min mamma fick cancer och hon gick bort alldeles nyligen =(=(=(. Jag hoppade av min praktik för och kunna vara med mamma på sjukhuset. Vi fick många fina stunder ihop, jag fick chansen att säga många ggr hur mkt jag älskar henne. Det var dock hemskt o se hur snabbt mamma blev sämre, hon blev så svag, rösten blev så hes o det gick steg för steg utför. Men jag valde att se människan bakom, mamma ville alltid vara aktiv, gillade rak oförställd kommunikation och ville inte vara till besvär så jag försökte så gott jag kunde tillgodose det. Vi fokuserade inte så mkt på medicinsk behandling utan försökte hitta annat o prata om och saker o göra. Men jag känner ändå skuld att jag kunde varit där mera, men jag har kämpat med deprission. 
Nu var ju tanken att jag skulle hjälpa dig. Jag vill bara uppmana dig att finnas där för din mamma så gott du kan och försöka få andra att stötta. Det är så många som bara dyker upp på begravningen, det är så dags då.....suck...
Sen behöver du hitta några o prata med. En präst, kurator, etc. Ring 1177 dom är proffsiga. Jag tänker att skolan får du göra så gott du kan, kanske kan välja bort ngra ämnen. Att ngn kille du gillar inte tycker om dig kan du strunta i. Du har viktigare saker, dig och din mamma.
Jag förstår om in mamma sitter i fängelset att det blir svårare men sen måste hon väl få komma på sjukhusett, då kommer hon få gradvis ökad morfin, sen att hon somnar in utan eller med lite el mkt smärta. 
Tips ta med foton som ni kan titta på och prata om gamla minnen.
Ta hand om dig!!

hej. jag tänkte bara säga att sen när din mamma har gått bort, det känns jobbigt och skriva det  men om du skriver obotbar så är det ju så...men då behöver du ju verkligen stöd också och jag upplever att många ändå är väldigt förstående o stöttande. Finns nätverk på internet oxå.

Även fast du just nu känner att ingen bryr sig om dig så ska du veta att vi ALLA bryr oss om dig!! Människor vill andra väl. Människor vill stötta och finnas till. Även för främlingar. Du kommer aldrig att vara själv eller ensam.

Sträck ut en hand och du kommer få hundra händer tillbaka. <3

Jag vet inte vad jag kan säga om din mamma. Min mamma kommer inte heller leva så mycket till pga kol. Jag är 26 år. Jag hanterar det inte bättre än en 12 åring. Alla är vi barn i själen.

Men du MÅSTE kontakta ungdomsmottagningen. De kan hjälpa dig hur man går vidare. Du behöver proffesionellt stöd. Kanske tabletter som lättar på ångesten <3