Någon som kan lugna mig?

Hej! I oktober fick jag ett tidigt missfall, var i vecka 5-6. Jag hann vara glad i tre dagar innan jag missfallet startade. Första tecknet var att brösten slutade ömma, på eftermiddagen samma dag så började jag blöda.

Igår plussade jag igen, brösten har ömmat men idag när jag vaknade så känns det knappt något alls i dem. Om jag anstränger mig så är de liiiite ömma, men det känns mest som att det det är för att jag vill känna.

Nu är jag såklart orolig för att det ska vara ett nytt mf på gång. Finns det någon som varit med om något liknande där det gick bra trots att symtom försvann? Eller finns det någon som kan skriva några lugnande ord?

Jag hoppas så att min magkänsla har fel...:(

Jag har märkt att mina ömmar mindre på morgonen eller när dom blir varma i tillexempel duschen, olika ömma under dagen och så var det när jag väntade min dotter med :) men förstår din oro för mitt missfall va exakt lika

Tack! Hoppas att det stämmer för mig också. Har börjat känna av svag ?mensvärk? nu också. Hoppas att det är ett gott tecken, kände av det när jag väntade min dotter men inte vid förra graviditeten som slutade mf.

Märkte knappt heller av mensvärk förra gången när det slutade med missfall, men den här gången känner jag jätte mycket :) känner mig liksom mer gravid den här gången

Mina bröst har aldrig ömmat vid graviditet, har varit gravid 4 gånger varav ett missfall.

Däremot så har mina symptom kommit och gått i början. Så typiskt för det är ju i början som man är mest nervös. Min sista graviditet var jag så orolig att jag inte ens kunde jobba på 3 dagar. Till slut så fick jag nog av mig själv och tänkte blir det missfall så blir det och det finns inget jag kan göra pt det. Men nu är jag gravid och ska njuta av det.

Lycka till!

Jag går strax in i vecka 10 och mina symptom har kommit och gått hela tiden. Ibland är brösten ömma, ibland inte. I ett par veckor (typ v 7-8) var dom fruktansvärt ömma, men innan och efter har det bara varit litegrann. Var också bara illamående i en vecka, vecka 8 typ. Men I torsdags såg vi ett hjärta slå så nu ska jag sluta noja över att symptomen kommer och går :)

Tack! Vad härligt att det såg bra ut för er. Fick ni ordna ultraljudet privat eller vad det i samband med kub?

Tack för lugnande ord! Minns såklart bara vissa delar av min första graviditet, att symtom kommer och går är inget jag minns. Minns såklart att jag var orolig första gången också, var däremot lugn andra gången eftersom oron visade sig vara obefogad första gången. Andra gången slutade ju i missfall så nu tredje gången jag är gravid så känns det som att jag bara oroar mig (trots att jag bara känt till graviditeten i ca 32 timmar).

Men som sagt, stort tack för ditt svar. Jag gissar att du har bättre koll eftersom du varit gravid fler gånger än jag :)

Vi har haft 2 missfall i rad (inga barn sen tidigare). Först ett i vecka 16 i september, och sen ett tidigt i vecka 6 i december. Så vi fick ett tidigt vul för att lugna mig efter allt som hänt. Men i somras bokade vi ett privat och fick då bekosta själva.

När jag fick missfallet i dec hann jag aldrig riktigt få så starka symptom. Men både i somras och nu så kommer och går symptomen hela tiden, så det behöver inte vara ett tecken på missfall. Jag blev också jätteorolig i början men nu när jag sett hjärtat så vet hag att allt kan gå bra även med svajiga symptom.

Jag förstår precis hur du menar och känner. Min tredje graviditet var ju hur självsäker som helst. Inte ett dugg orolig eftersom jag varit gravid två gånger tidigare och fått två fina barn. Så att vara gravid det kunde jag med bravur. Men i v. 10 så fick jag missfall. Så fjärde graviditeten var jag så oerhlrt orolig jag var så orolig att jag grät. Men saningen är att vi kan inte påverka om det blir missfall eller fullbordad graviditet. Så att försöka tänka positivt är nog hälsosammare och då går nog tiden lite snabbare <3

Jag förstår precis hur du menar och känner. Min tredje graviditet var ju hur självsäker som helst. Inte ett dugg orolig eftersom jag varit gravid två gånger tidigare och fått två fina barn. Så att vara gravid det kunde jag med bravur. Men i v. 10 så fick jag missfall. Så fjärde graviditeten var jag så oerhlrt orolig jag var så orolig att jag grät. Men saningen är att vi kan inte påverka om det blir missfall eller fullbordad graviditet. Så att försöka tänka positivt är nog hälsosammare och då går nog tiden lite snabbare <3