Aldrig råd men kompis shoppar jämt

Känner igen det där beteendet från ett par i ungefär samma ålder och inkomstklass som oss.

Vi var alltid mer sparsamma, och de "levde livet" mer än oss alltid. 10år senare har det dock ändrats, när vi hade råd att köpa en semesterlägenhet i solen, byta bil utan att låna pengar med mera, och de sitter fortfarande maxbelånade i huset.

På lång sikt blir en dyr livsstil ganska mycket pengar

Ja precis! Vi har inget lån på våra bilar, men vet att de har det. De bor inom samma område som oss med liknande hus men har mer än dubbla lånet än oss.

Visst är ju dom bitarna sköna, att man spar för sig själv, men köns ändå jobbigt när ens kompis måste skylta så med alla sina inköp hela tiden. Jag handlar ofta varor till nedsatt pris, typ 50% på grädden som går ut i morgon(helt ok när jag ska ha den idag), men skäms lite att köpa sånt när hon är med. Blir irriterad på mig själv att jag känner så.

Tråkigt med en väninna som måste skylta med allt.

Men ingen vet ju hur den andra lever bakom 4 väggar alls, vilka investeringar de kanske gör som ger en avkastning som ger extra klirr i kassan osv.

2000kr på pop känns inte så vansinnigt mkt. Skalkläder o en vindfleece så är pengarna upphandlade men är inte spenderade på strunt saker heller. Kanske var det de hon handlade...

Alla fördelar sina inkomster olika väljer vad de visar upp och inte visar upp. Medvetet eller omedvetet så skapar det en bild av oss. Men man måste ha respekt för andras val. Tex så hade inga problem med att sätta mina barn på förskola vid 15 mån. Såg ingen anledning att vara hemma två år. Idag har jag fina harmoniska tonåringar och känner inte på något sett att jag gjorde fel. Vi köper mycket lyx men har full kontroll och spar in på sådant vi känner är bra. Köper tex aldrig svensk köttfärs för dyrare än 59 kr/kg. Letar extra priser och bunkrar på mycket. Kokar egna bönor ist för tetrapack bakar allt bröd m.m. Så våra matkostnader är låga. Mina dyra inköp säljer jag ibland och då få tillbaka halva kostnaden eller så älskar min dyra sak såmycket att jag använder den i 15 år. Kvaliten är ju till för det. Många har skapat en bild av oss som lyxare men egentligen är vi bara väldigt smart medvetna. Man ska inte gå och hitta på hur andra har det. Inte du och inte hon.

Även fast man har samma inkomster kan man ha helt olika utgifter eller inkomster från håll du inte vet om. Sen kan dem lika gärna sitta på skulder och trots de så shoppar hon. Oavsett så är det inget man som utomstående behöver ha åsikter om. Kanske är shopping ett stort intresse som hon gärna delar med sig utav, inte för att skryta utan för att hon faktiskt är nöjd med de hon köpt. Själv är shopping till mitt barn just de roligaste jag vet, men oavsett om det är ny overall för 2000kr eller en mini rodini jacka på rea för 400kr så vill jag gärna visa mina vänner de då det är mitt intresse. Precis som att jag hade pratat om hästar med mina vänner om de var mitt intresse.

Varför känner du dig som en grå mus för att du handlar mindre? Finns det inget annat du kan hitta på som skapar lite färg i livet? Låter som du kanske är lite uttråkad och behöver nåt nytt, och då kanske inte främst prylar

Jag får nog vara lite motvalls och säga att jag knappt förstår. Jag förstår vad du skriver men jag förstår verkligen inte varför du ska byr dig? Du har ju väldigt goda skäl till att inte du ska tokshoppa. Det är väl snarare så att din kompis har ett osunt shoppingbeteende, "måste" handla varje gång hon är i en affär, typ? 

Var i stället stolt över att du har lite karaktär och när de där 2 åren har gått har barnet haft förälder hemma längre än många klarar av att ha, och du har inte bränt sparpengarna. Du vet inte vad som sker i din kompis fall om två år. Då kanske hon ser tillbaka och ångrar allt skit hon köpt. 

Hej.

Jag känner igen mig i det där.

Vi köpte hus när vi var föräldralediga med yngsta. Vi hade ju tänkt vänta länge med förskola så tog inte ut föräldradagar alls första året. Fick de tre barnen under fyra år och kunde då vara hemma och vänta med förskolan tills de var 3,5 år.

Då får man ju leva snålt. Köpa klädpaket på Tradera och mycket på rea. Har en begagnad bil som vi oftast får hjälp fixa fel på.

Många andra shoppade dyra kläder och saker åt sina bebisar och satte sen barnen på förskolan när de var nyss fyllda ett. Vi har nu jobbat de senaste åren och då avbetalt det mesta på bolånet. Hade som mest 700 000 i lån och är nu nere i 300 000.

Folk som lever sådär att slösa och maxa lånen riskerar ju att hamna i lyxfällan. Det är inget att skämmas för att man handlar billigt. Du kanske kan få din väninna på andra tankar att en bebis inte behöver tonvis med leksaker eller märkesprylar. Berätta att ni försöker leva snålt för att kunna vänta med att sätta bebis på förskolan. Det är ju något att vara stolt över!

Under småbarnsåren åt vi nästan aldrig ute heller. Nu unnar vi oss hämtmat ibland, men det blir ju lite att man vill försöka att inte slösa allt för mkt även nu när vi har två inkomster... Då har vi ändå inga topplöner direkt.

Jag förstår hur du känner det. Jag kände likadant när mina barn var små. 'Alla andra' shoppade och jag kunde inte. 

Här berättar jag om två av mina vänner. En som din vän, (kallar henne Anna)  som shoppade loss när barnen var små och min bästa vän, (kallar henne Mia) om var som du. 

Idag klagar Anna på hur dyrt allt är och pensionen sen, den kommer ju bli jättelåg och inte kan de sälja huset heller och få tillbaka några pengar. De hade amorteringsfritt så länge man fick det (de köpte hus för 20 år sen och har nästan lika mycket lån idag som då) så de har ganska hög kostnad nu och priserna har gått ner så det är tveksamt om de får tillbaka sina pengar. De har tagit lån för att renovera så det är nästintill maxbelånat. 

Mia med familj, de köpte också hus för 20 år sen, för ungefär samma pris som Anans hus. De har amorterat, renoverat efter hand och har idag endast ett mindre lån, av skattemässiga skäl samt driftskostnaderna på huset vilket ger dem en totalkostnad om 5000 kr per månad. Eller, de lägger undan det per månad för att ha som buffert också om nåt händer. Sen har de en större summa pengar sparat också. De reser utomlands minst fyra gg per år, köper det de har lust till utan lån osv. 

Så, vilka var smartast och har bäst liv? 

Kan inte vara nöjd med sina egna liv och val i livet utan att moralisera och värdera andra?

Sen förstår jag inte exempelna riktigt. Mia hsr alltså börjat shoppa loss nu? För om hon redan shoppade loss på resor samtidigt som Anna shoppade loss borde det ju inte vara några skillnader baserat på just shoppingen om de hade samma inkomster.