Mardrömmar om missfall som har blivit till verklighet, är så orolig
Hej, jag skulle mest bara vilja ventilera lite och kanske få svar av någon som vill bolla lite tankar om ni orkar läsa.
Den 1:a december fick jag ett fördröjt missfall, jag var i v.10 men fostrets storlek motsvarade v. 5 enligt vaginalt ultraljud. Jag blev hemskickad då läkaren berättade att allt skulle komma ut på egen hand inom ett par dagar. Den första anledningen till mitt inbokade ultraljud var en sparsam blödning dagen innan samt att mina gravsymptom avtagit, och det konstigaste av allt var att jag natten innan blödningen hade drömt att jag hade ett barn som sedan blev tagen ifrån mig. Vilket sen också visades på ultraljudet, att barnet hade dött.
En vecka senare drömde jag att jag fick en lång nål rakt in i livmodertappen och jag vaknade svettig och kippade efter luft. Den dagen började jag blöda otroliga mängder och jag hann inte ens byta binda innan den var full så jag ringde in till akut gyn och fick komma in för att eventuellt skrapas. Först fick jag 4 st Cytotec men dessa lyckades inte stöta ut fostret, så en manlig läkare använde sig av en lång tång som han vidgade livmodertappen med för att sedan "fiska upp" rester, dvs hela fostersäcken och drog ut det. Även där verkade min dröm att stämma till viss del..
Tiden gick och jag fick tillbaka min mens den 30/12, dagen innan nyårsafton, och jag fick min ägglossning runt två veckor senare. Runt en vecka efter ägglossningen drömde jag att jag såg miljoner spermier simma mot ett ägg och jag vaknade sedan av ett extremt hugg i magen och fick kippa efter andan. Sedan plussade jag på gravtest några dagar senare. Jag vet att det egentligen inte är möjligt att känna när ägget fäster i livmoderslemhinnan då det inte finns några egentliga nerver i den, men i alla fall någonting hände i min kropp då.
Jag gick in i v. 9 igår och har redan varit på mitt första ultraljud då jag i v. 7 började blöda. Jag tänkte direkt att det var antingen ett fördröjt missfall eller ett vanligt missfall på gång men hjärtat pickade på och allt såg bra ut förutom då att läkaren upptäckte ett hematom (blåmärke) på livmodern som blödde, och att detta i sin tur bidrog till en ökad risk för missfall. Efter besöket slutade blödningen och jag fick bara en brun flytning till följd dagen efter.
Efter besöket har jag inte haft någon växtvärk alls vilket jag hade näst intill varje dag innan, och mina svullna ömma bröst är inte lika svullna och ömma längre. Illamåendet har börjat försvinna. Inatt drömde jag återigen att jag hade ett barn som försvann ifrån mig och att jag letade överallt men hittade det inte.. Jag har ett inbokat ultraljud den 5:e mars för att se om hematomet försvunnit så det känns som en lättnad att det faktiskt bara är 10 dagar kvar tills dess, men min oro ligger och bubblar djupt inom mig. Tänk om hjärtat inte slår.. Usch jag går snart sönder av all denna oro och stora längtan efter ett barn. Och hur fan kan dessa drömmar dyka upp och sedan visa sig stämma? Det måste ju vara något undermedvetet i mig som vet att det är något på gång, eller så kanske det är mitt undermedvetna som försöker göra mig redo inför det som komma skall. Så jävla konstigt..