Är du känslig för hård jargong?

Olika i olika sammanhang men oftast känslig. Kan väl fungera med släkt och vänner att ha lite hårdare jargong. Har autism och riktigt dålig självkänsla&förtroende så det spelar väl in. Tycker ofta att folk går på onödigt hårt på internet.

Jag är härdad och inte direkt känslig. Men jag tycker att den där hårda jargongen är så frukansvärt fjantig och umgås helst inte i sådana sammanhang. Föredrar att umgås med personer som kan uppföra sig normalt. Jag har lixom mognat sedan jag var 14, vilket personer som använder sig av jargongen du beskriver inte verkar ha gjort...

Hård vet jag inte men mellan oss syskon med familjer är det definitivt både rakt och rättframt och samtidigt fullt av ironi och facepalm-jagong. Utifrån kan det nog låta rätt giftigt, men sån är vår humor.

Jag tror, tyvärr på sätt och vis, att det är eller i alla fall var vår överlevnadsstrategi under en innom hemmets fyra väggar inte alltför idyllisk barn- och ungdom.

Mja, älskar att ha verbala boxningsmatcher men kan väl inte säga att just hård jargong är så kul. Skulle inte alls kalla mig känslig utan mer hårdhudad men det beror verkligen på, har jobbat i machomiljöer och tycker väl inte att det är så roligt precis, en liten stund som tjej är det skoj men inte hela tiden.

Är uppvuxen i en övre medklass/överklassmiljö och det finns subtila regler där hur man uppför sig. Att bryta mot vissa av dom gör att folk avslöjar sig, man kan definitivt vara rak och brutal men det gäller verkligen att det görs på rätt sätt. Att vara oartig, ha fel bordsskick mm. är inte ok men rätt mycket annat är det. 

Så jag har märkt att jag är mer tolerant än de flesta inför arrogans, tävlingsinstinkt och att ta plats, jantelag går bort. Och mindre tolerant mot de som missar outtalade regler om artighet, hur man pratar och vilka regler man kan bryta mot. Vissa kanske misstar det för känslighet men det sitter i ryggraden vad man gör och inte gör.

Jag är rak och osentimental men aldrig elak, går inte till personangrepp eller kommenterar andras utseende negativt. Jag är inte känslig för sådant själv utan ser det mer som en återspegling av den andra personens osäkerhet men jag har inget behov av att bete mig så.

Däremot verkar andra uppfatta mig som tuff, trevlig visserligen, men ingen man vill hamna i konflikt med. Jag är inte rädd för att säga som det är, jag tål inte hyckleri och orättvisor och jag är en jäkel på att argumentera.

Jag uppfostrades av en far som ansåg att barn skulle härdas så medan mina kamrater fick i det närmaste fri uppfostran var det stenhård disciplin hemma hos oss och vi testades mentalt och fysiskt till det yttersta. Dessutom var jag med om en del svåra händelser som barn.

Jag känner nästan ingen svensk i min ålder som delar mina erfarenheter men däremot en del äldre svenskar och invandrare. Därför har det varit ganska jobbigt att behöva förställa sig i vissa sällskap för att ingen ska bli stött av mitt raka sätt.

Jag är akademiker och har haft den typen av yrken och I de kretsarna finns det ofta en del känslig själar som har vuxit upp i en skyddad miljö. Jag har även haft svårt att anpassa mig till vissa kvinnodominerade arbetsplatser, (är kvinna själv). Jag gör det förstås för jag vill ju inte att andra ska känna sig illa till mods men det blir lite som att hålla andan. När jag träffar vänner som är mer som jag kan jag andas ut.

En fördel med min bakgrund och mitt förhållningssätt är att jag har kunnat hantera svårigheter utan att bryta ihop och jag är en pålitlig vän som inte är rädd för allvaret och är ett stabilt stöd när det krävs. Fast jag har svårt att släppa andra in på livet och be om hjälp men jag jobbar på det.

Oj sorry vad långt det blev men det är ett intressant ämne.

Jag är olika bland olika människor. I min familj och bland nära vänner har vi rätt hård jargong, men det är något som är uppbyggt under lång tid där alla känner till exakt var gränserna går. Syftet är att det ska vara roligt för alla inblandade. Att vi skämtar rått betyder inte att vi inte kan vara känslosamma och seriösa när det krävs.

Med andra människor har jag ett mjukare sätt. Jag vill inte såra någon eller köra över någons känslor utan försöker alltid känna in personer innan jag försöker mig på råare skämt.

Intressant tråd. Jag är uppväxt i en svensk fam men med en väldigt osvensk jargong. Mina föräldrar är mycket okänsliga, speciellt min pappa. Som yngre tyckte jag min pappa var rolig men ju äldre jag blir har jag sett hur osmakliga hans skämt är. Det är oftast skämt på andras bekostnad plus att han är mycket sexistisk.

Jag har blivit känslig ganska känslig för tuff jargong. Får ibland hindra mig själv eftersom jag själv kan vara "rapp"..