Hur ska jag hantera min pappa
Jag är 24 år och har två barn, tre veckor resp 2 år gamla. Lever lyckligt tillsammans med barnens pappa.
Men min egen pappa har allvarliga problem. Han är grov alkolist och för två år sedan tog min mamma äntligen steget att lämna honom. Jag valde att finnas för båda vid den här tiden. Försökte stötta båda i den tuffa sits de befann sig i. Detta blev dock allt svårare för mig. Jag är den enda av barnen som bor nära. Därför satt de båda och pratade skit om varandra till just mig, berättade ?hemligheter? som inte skulle avslöjas till den andre för just mig. Detta gjorde att jag hela tiden hamnade i kläm och de båda började bråka med mig trots att jag inte gjort något. Jag sa ifrån flera gånger till båda två utan resultat.
Min pappa är samtidigt bipolär och blev dessutom helt galen av skilsmässan. Han skulle till varje pris ha tillbaka mamma. Jag hjälpte mamma att hitta en lägenhet då hon inte själv visste hur man gör. Hon fick en etta ganska snabbt. Pappa har vart där flera gånger och terroriserat henne, kastat stora stenar genom hennes fönster (hon bor på bv) och ringer henne mellan 30-50 gånger varje dag FORTFARANDE. Han ska veta exakt vart hon har vart och svarar hon inte har han flera gånger kört full hem till henne och begärt att få komma in.
Jag fick tillslut köra mamma till polisstationen så hon kunde ansöka om kontaktförbud. Vid denna tiden var jag gravid med andra barnet och fullt upp med min 1,5 åring så jag könde att jag inte klarar av att hjälpa mamma mer snart, jag hade tillräckligt många problem själv. Sjukskriven och min sambo var vid denna tiden arbetslös. Hade massa graviditetsåkommor och blev tillslut helt sängliggande. Kontaktförbudet blev avslaget.
Jag o familjen åkte för ett par månader sedan till mamma för att spendera helgen där då hon mådde dåligt pga allt som hänt. Då fick jag veta att pappa vid flera tillfällen ringt mina mostrar och andra släktingar och berättat helt sjuka saker om MIG. Som att jag skulle va kriminell, att min sambo misshandlar både mig o mamma, att min sambo ligger med mamma och andra hemskheter. Jag som inte gjort honom något. Har försökt stötta honom då jag vet att han är sjuk och grov missbrukare. Har ringt polisen flera gånger och bett dom köra in honom till psyket, där han har vart inlagt gång på gång men sedan släppt. Jag ville tro att det var pappas sjukdom som gjorde honom galen och jag ville att han skulle bli bättre, glömma att jaga efter min mamma och börja leva sitt eget liv. Har nu gett upp hoppet om detta.
Så när jag fick reda på vad han gjort ringde jag upp honom och skällde ut honom. Då tog min sambo över telefonen och skällde även han. Detta gjorde att pappa tände till ordentligt. Han hade tagit både tabletter och alkohol och bestämde sig för att ta bilen till mammas lägenhet. Vi hade ingen aning om detta, vi var precis på väg ut på barnvagnspromenad med sonen när pappa kom körandes i full fart rakt mot mig o barnvagnen. Mamma tog min son och sprang in o låste in sig i lägenheten. Jag ringde polisen och tog pappas bilnycklar medan min sambo höll fast pappa och försökte lugna honom. Polisen kom o jag valde att inte anmäla, bad dom köra honom till psyket igen men de sa att det inte fanns tillräckliga grunder för detta. Så efter det här bestämde jag mig för att aldrig mer i mitt liv ha kontakt med min pappa. Om han hade gjort något för att bli bättre, då hade jag funnits vid hans sida och stöttat. Men han vill inte bli bättre, han vill bara ha tillbaka mamma säger han. Jag har till och från dåligt samvete för att jag stängt av honom helt. Jag minns hur han var under min uppväxt, de roliga stunderna vi haft och de gånger han hjälpt mig. Snälla, ge mig råd. Gör jag rätt i att stänga av kontakten? Eller bör jag ändå hjälpa honom?
