SÖMNGÅNGARE
Jag har alltid (så länge jag kommer ihåg) haft problem med att jag går i sömnen.
Det har kommit i perioder, men också varit frånvarande längre perioder i mitt liv. Det har inte stört mig mer än att jag ofta vaknar med fullfjädrad panik och hjärtklappning då 9/10 ggr drömmen är en mardröm.
Men nu händer det i stort sätt varje natt. Jag är ganska säker att det beror på sömnbrist då jag för 4 månader sedan fick en underbar son.
Är det någon som också är sömngångare som vill bolla lite med mig? Om det går att begränsa, tips osv. För det har nu blivit en ångest grej, då jag nästan varje natt vaknar av att jag ?letar? efter min son och har den mest fruktansvärda panik.