• Anonym (Undrar)

    Vilka är de värsta kränkningar ni fått innan ni fick eran add/ADHD i vuxen ålder?

    Jag har fått ADHD diagnos i vuxen ålder nyligen. Nu undrar jag: Vilka är de värsta kränkningar ni fått utstå av vården/samhället innan ni fick eran diagnos?

    Efter att ha gjort ett test på AF med en psykolog så fick jag höra att min nivå på vissa områden var på en utvecklingstörds nivå. Jag var så stressad av deras press den dagen så att jag tryckte i mig lugnande, det kan ju såklart ha påverkat resultatet. Detta har tyvärr fastnat i skallen på mig. Första dagen jag träffade denna psykolog så pratade vi ang att jag ej fått jobb en period och då sa han rakt ut: "Du är ju vuxen", vad är problemet?

    Denne är en av de mest kränkande människor jag stött på med tanke på att han var just psykolog. Egentligen har jag lust att hänga ut fanskapet men nöjer mig såklart med era svar här : ).

    Ska jag se det ur ett positivt perspektiv så har af och en del av deras hjälp gjort att jag tillslut fick add diagnos i vuxen ålder.Har stött på bra människor tack vare af som i princip hjälpt mig ur väldigt djupa svackor. Så jag är tacksam idag ändå på nåt vis, men denna person har jag haft svårt att släppa även fall jag gått vidare.

  • Svar på tråden Vilka är de värsta kränkningar ni fått innan ni fick eran add/ADHD i vuxen ålder?
  • Anonym (.)

    Jag har aldrig blivit kränkt av vården eller samhället på det sättet som du blev. Men som barn hade jag stora svårigheter både hemma och i skolan. Min mamma som arbetade med barn i behov av stöd behandlade inte mig bra. Hon visste att jag hade adhd men skämdes och berättade inte för mig eller ordnade stöd åt mig. Enligt barnkonventionen som ska bli lag räknades hennes beteende under min barndom som psykisk misshandel.

    Jag kämpar med mitt självförtroende efter att ha blivit kränkt dagligen hemma av mina föräldrar. Att ha adhd och ett syskons som är begåvat är inte lätt. Mina föräldrar jämförde mig dagligen och tröck ner mig när jag inte lyckades. Mycket skäll, lite kärlek och all skuld fick jag ta.

    Jag försökte ta självmord första gången när jag var ca 10 år. När jag berättade det för min bror som berättade för min mamma. Blev jag utskälld för att jag inte har gett min mamma det liv hon hade förväntat sig. Jag var en riktig besvikelse för henne.

    Jag mådde väldigt dåligt väldigt tidigt och det syntes väl också. Så enligt mig har inte vare sig samhället eller vården gjort sitt för att stötta mig. Alla omkring mig visste att jag hade svårigheter och mådde dåligt. Men ingen berättade för mig eller hjälpte mig. Bara för att min mamma skämdes och övertygade alla i skolan och BVC om att jag inte behövde stöd. Än idag säger hon att jag aldrig har varit en pluggis och att det är därför jag fick dåliga betyg i grundskola och gymnasium. Samma sak sa hon till skolan för att de inte skulle lägga sig i.

    Tänkt vad mycket lättare mitt liv hade varit om någon hade gjort en socanmälan eller sagt ifrån till henne. Så att jag hade fått stöd, hjälp och förstått varför livet var så mycket svårare för mig än för andra.

  • Frejv

    Fruktansvärt tragiskt att vuxna människor ska uttrycka sig så elakt... Men jag måste bara fråga tror folk att "tryckte" heter "tröck"? Såg det "ordet" i en annan tråd.

  • Anonym (.)
    Frejv skrev 2019-03-10 11:48:35 följande:

    Fruktansvärt tragiskt att vuxna människor ska uttrycka sig så elakt... Men jag måste bara fråga tror folk att "tryckte" heter "tröck"? Såg det "ordet" i en annan tråd.


    Beror nog på vilken del av Sverige man kommer ifrån.
  • Anonym (Undrar)
    Anonym (.) skrev 2019-03-10 11:08:27 följande:

    Jag har aldrig blivit kränkt av vården eller samhället på det sättet som du blev. Men som barn hade jag stora svårigheter både hemma och i skolan. Min mamma som arbetade med barn i behov av stöd behandlade inte mig bra. Hon visste att jag hade adhd men skämdes och berättade inte för mig eller ordnade stöd åt mig. Enligt barnkonventionen som ska bli lag räknades hennes beteende under min barndom som psykisk misshandel.

    Jag kämpar med mitt självförtroende efter att ha blivit kränkt dagligen hemma av mina föräldrar. Att ha adhd och ett syskons som är begåvat är inte lätt. Mina föräldrar jämförde mig dagligen och tröck ner mig när jag inte lyckades. Mycket skäll, lite kärlek och all skuld fick jag ta.

    Jag försökte ta självmord första gången när jag var ca 10 år. När jag berättade det för min bror som berättade för min mamma. Blev jag utskälld för att jag inte har gett min mamma det liv hon hade förväntat sig. Jag var en riktig besvikelse för henne.

    Jag mådde väldigt dåligt väldigt tidigt och det syntes väl också. Så enligt mig har inte vare sig samhället eller vården gjort sitt för att stötta mig. Alla omkring mig visste att jag hade svårigheter och mådde dåligt. Men ingen berättade för mig eller hjälpte mig. Bara för att min mamma skämdes och övertygade alla i skolan och BVC om att jag inte behövde stöd. Än idag säger hon att jag aldrig har varit en pluggis och att det är därför jag fick dåliga betyg i grundskola och gymnasium. Samma sak sa hon till skolan för att de inte skulle lägga sig i.

    Tänkt vad mycket lättare mitt liv hade varit om någon hade gjort en socanmälan eller sagt ifrån till henne. Så att jag hade fått stöd, hjälp och förstått varför livet var så mycket svårare för mig än för andra.


    Ok, mindre rolig läsning men så här ser verkligheten ut för många av oss.Kan vara bra att "normala" människor får höra vad en del får stå ut med för att försöka förstå bättre.Jag själv har ett framgångsrikt syskon som andra idioter hela tiden jämfört mig med och tom trött att jag varit avundsjuk på syskonet fast det egentligen är tvärtom.

    På det så kan man adda misshandel av min mor och det hade med dagens regler definitivt gett henne fängelse. Hon har själv ADHD.
  • Anonym (jk)
    Anonym (Undrar) skrev 2019-03-10 09:25:18 följande:

    Jag har fått ADHD diagnos i vuxen ålder nyligen. Nu undrar jag: Vilka är de värsta kränkningar ni fått utstå av vården/samhället innan ni fick eran diagnos?

    Efter att ha gjort ett test på AF med en psykolog så fick jag höra att min nivå på vissa områden var på en utvecklingstörds nivå. Jag var så stressad av deras press den dagen så att jag tryckte i mig lugnande, det kan ju såklart ha påverkat resultatet. Detta har tyvärr fastnat i skallen på mig. Första dagen jag träffade denna psykolog så pratade vi ang att jag ej fått jobb en period och då sa han rakt ut: "Du är ju vuxen", vad är problemet?

    Denne är en av de mest kränkande människor jag stött på med tanke på att han var just psykolog. Egentligen har jag lust att hänga ut fanskapet men nöjer mig såklart med era svar här : ).

    Ska jag se det ur ett positivt perspektiv så har af och en del av deras hjälp gjort att jag tillslut fick add diagnos i vuxen ålder.Har stött på bra människor tack vare af som i princip hjälpt mig ur väldigt djupa svackor. Så jag är tacksam idag ändå på nåt vis, men denna person har jag haft svårt att släppa även fall jag gått vidare.


    Skulle du vara utvecklingsstörd skulle du inte kunna skriva så utförligt inlägg. Namn på kvacksalvaren du hjälper många om alla här vet vem idioten är.
Svar på tråden Vilka är de värsta kränkningar ni fått innan ni fick eran add/ADHD i vuxen ålder?