THD hemorojdoperation imorgon - efter 23 års h-vete
Okay. Yeay! Nu var det dags. Här har man suttit i åratal som anonym läsare och följt tråd efter tråd av modiga själar som har vågat släppa in en kirurg i röven. Vissa med skräckhistorier som följd, andra med tummen upp och hurrarop.
Själv har jag dragits med smärtor sedan 14års ålder, domedagsliknande menstruationer (ni vet, byta den största tampongen man kan hitta en gång i kvarten + endometrios hugg på allsköns påhittiga ställen) och som kaka på kakan svullnader i gumpen som gillar att sticka ut sina bläckplumpshuvuden när man har som allra mest att göra i sitt "älvlika" liv. För kvinnor är ju älvor, right?
Men nu har älvan klätt av sig naken, blottat baken på sjukan, fyllt 38 och bestämt sig för att nog får fan vara nog. Så: imorgon ska det ske, och jag tänkte dela med mig av mina erfarenheter av detta så sanningsgrant, nyanserat som möjligt.
Basics: har inga större problem med magen idag, men hade som liten.
Har en hudflik mot mellangården eller va-f det heter och två vindruvestora hemlisar som ploppar ut när det är dags för 2an.
Ikväll ska jag duscha och tvaga mig med bakteriedödande tvål, samt ta ett KLYX 240ml. Imorgon samma procession. Sen besöka en specialist som jag har googlat ihjäl mig efter (naturligtvis) utan att hitta något, varken bra eller dåligt. Försöker övertala mig själv om att det är ett gott tecken. Försöker låta bli att läsa skräckhistorier om uppsvullnande anus trånga som blyertspennor, blodförgiftning och annat sköj, men har ändå snabbskummat igenom Vita arkivet och funderat på lämplig hymn på begravningen om jag dör med mina hemorojdtroll. Svart-humor. Yepp. Så får det vara. Det blir krigsstigen för min del.
Så. Har jag någon stamina när jag vaknar upp imorn runt lunch så hör jag av mig, annars blir det en första status på lördag.
Vi hörs!