• Anonym (Mimsa­n)
    Äldre 17 Mar 17:28
    300 visningar
    2 svar
    2
    300

    Kol

    Kol

    Min mamma har sista stadie kol. Har haft det ett tag. Varit deprimerad många år. Har andningsmask på nätterna. Kan knappt gå till andra rummet för då blir hon helt slut. Vill inte träffa oss barn eller barnbarn. I torsdags åkte hon akut in till sjukhuset med ambulans. Det visade att det vi trodde var andnöd var hjärtinfarkt. Två timmar tog det innan vårdpersonalen fick ordning på henne. Hon var helt slut av detta. Idag har det gått tre dagar. Hon är sämre än första dagen. Hon har katet och den är fylld med blod. Hon har inte ätit något sedan i torsdags. Har ont i ryggen då hon bara ligger. Dom provade låta henne gå på toa men hon blev för trött. Andningsmask måste hon ha på dygnet runt. Syrgas funkar inte då hon får för mycket koldioxid i kroppen. Jag tror inte det finns återvändo men ni som haft anhöriga. Hur yar förloppet varit. När får hon frid. Hon har även benskördhet. Känns som hela insidan har kollapsat och jag lider av att se henne ligga där och plågas. Jag vill bara detta ska upphöra. Ni som har gått igenom detta. Finns det något som kan underlätta för henne?

  • Svar på tråden Kol
  • Anonym (M)
    Äldre 17 Mar 17:52
    #1

    Min mamma dog i somras av kol. Hon slutade äta sista månaden. Läkaren sa att hon kan ha några dagar eller några månader kvar, det gårinte att säga. Det låter som att din mamma inte har lång tid kvar. Sist tiden var jättejobbig för hon mådde inte bra. Och sista dagarna så ville jag att hon skulle dö, dels så mådde hon inte bra och dels så orkade jag inte mer. Det blev en lättnad när hon dog, både för henne och mig. Människorna som låg på avdelningen var jättesjuka och jag är så glad att jag inte röker

  • Anonym (Mimsa­n) Trådstartaren
    Äldre 17 Mar 20:21
    #2

    Hej. Stort tack för ditt inlägg. Ja min mamma bara ligger där. Jag vill inte se henne ligga där dag efter dag. Hon bara lider nu o säger gång på gång att hon skulle tagit livet av sig när hon kunde. Man kan inte hjälpa henne. Hjärtat har tagit stryk dock vet vi inte hur mycket. Läkarna säger inte så mycket. Det enda svar vi får på frågor är att det går inte att säga. Det är luddiga svar vilket försvårar för oss. Vi sörjer o väntar. Jag ser på henne att hon aldrig blir bra. Det vore ett mirakel i såna fall. Men det vore skönt att veta vad hon har framför sig. Dagar eller veckor eller månader. Vi barn fungerar inte längre. Man går runt som i en dvala. Jag måste till jobbet imorgon men hjärnan är någon annanstans.

Svar på tråden Kol