Kanske inte för mig?

Så fort jag blev tonåring drömde jag om en egen familj. En fru som är min jämlike om inte min bäste och barn.

Under livets gång med sina tendenser till berg och dal har jag mer och mer tappat hoppet.

Börjar känna nu att inget av det är menat för mig. Tycks aldrig kunna hitta en kvinna som passar mig eller så brukar timingen vara helt off. Barn känns som en omöjlighet men inte bara på grund av det. Jag har börjat fokusera mycket på mig själv. Missade mycket under många år i en dvala, ett mörker av depression. Så stark som längtan är så har jag börjat växa så mycket. Jag har börjat finna vem jag egentligen är i samband med det finner jag nya intressen och söker mina förmågor.

Någon som känner igen sig?

Skriv din historia!

TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2019-03-21 22:01