Hur pratar man med sin 10åriga dotter om sånt här?

Alltså, om det tog dig 7 år att genomskåda karln och lämna honom, så kandu knappast räkna med att ett barn som fötts in i detta beteende ska fixa att vända sig emot det bara för att du knäpper med fingrarna. Hon behöver ju hjälp av t. ex. BUP för att lära om vad som är vettigt, hälsosamt beteende och vad som är felaktigt.

Vad din mamma har för relation med ditt ex är däremot mellan dem och ingen annan. De är två vuxna individer. Du kan pausa din relation till din mamma om du nu inte vill umgås med henne för hennes relation med exet, det kanske ger dig lite andrum?

Om de som ska prata med dottern har erfarenhet av liknande samtal så är de vana vid att barn inte säger rakt ut allt. Det är tufft att sitta där och säga dåliga saker om sin förälder. 

Det du kan vara säker på i utredningen är att vad dottern säger inte kommer spela in speciellt mycket. När ni får anteckningarna efter utredningen är färdig kommer just dotterns del vara den minsta, om de är som andra utredningar jag har sett, just för att det är svårt för så pass unga barn att framföra eller ens veta alltid. 

Finns det ingen annan som kan följa med dottern? Din mamma låter ju inte direkt som rätt person. 

Min dotter vill inte ha kontakt med bup eller någon myndighet. Hon är rädd att pappan ska få reda på det och ta bort hennes saker. Det är hans uppfostringstaktik. Vid minsta vink att hon inte gör som han säger så tar han bort eller förstör hennes saker. Alltid ett överliggande hot att ta bort det hon älskar mest. Allt ifrån nyare leksaker och telefon till favoritgosedjur som varit med sedan födseln.

Men ja, både hon och jag behöver den hjälpen. Jag pratar i omgångar med en psykolog men det är lite för dyrt än vad min ekonomi pallar med. Jag försöker förmedla hur skönt och avslappnande det kan vara att få lätta på de tankarna man har med en kurator eller psykolog till exempel och dottern är öppen för det, men vägrade kontakt när pappan behövde ge godkännande. Han skulle då kunna tvinga henne att säga vad de pratade om. Och allt är inte bra hos pappa säger hon men att det går bra nu, för han har blivit bättre.

Som vuxen ser jag ju klart och tydligt sambandet med förändringen och den övervakande myndigheten nu när det blev bestämt att det skulle bli en utredning.

Ja, de har erfarenhet av att samtala med barn och de nämnde att det sker på barnets nivå och att det inte är så forcerande. Inte några djupare tankar eller att det ska smutskastas. Men de nämnde även att innan samtalet börjar kommer dom informera henne om att allt som sägs kan komma fram till pappan.

Jag har ändå ett förtroende till min mamma trots hennes åsikter om dotterns pappa. Hon ser att barnet inte alls är lika lekfull och fysisk hos honom. Där är dottern väldigt stel och beter sig verkligen som en slav. Bara talar när hon blir tilltalad och tittar inte i ögonen.

Men min mamma är lite utav en new-age hippie som säger kärlek, kärlek, kärlek till sånt hon stoppar i sig,ä och blommor hon vattnar, för att hon läste någonstanns att vattenkristaller blir vackra när man säger fina ord till vattnet, men att kristallerna blev fulare och hade en sämre struktur om man sa elaka saker, som hat, hat, hat till det. Hon förespråkar en "älska din granne"-mentalitet så hon bortförklarar gärna negativa handlingar som något obetydligt även om hon är rak med vad hon ser och hör.

Detta har jag berättat för utredarna och de visade en förståelse för att det kan vara något värre än vad barnets mormor kommer att nämna om det blir aktuellt att prata med henne.

Kolla om det går att få med dig dottern på familje-terapi bara du och hon,det kanske kan hjälpa r båda i er kommunikation och även öppna henne för framtida samtalskontakt.

Det behövs båda föräldrars godkännande eftersom vi har gemensam vårdnad och det är det som dottern är rädd för. Hon vill inte prata om det alls med någon utomstående eftersom pappan vet om det då.

Kan du stämma på vårdnaden? Har du belägg för det?

Skaffa en app som spelar in dina telefonsamtal med honom. Spela in samtal med din dotter. Se till att få bevis för det du påstår om hans manipulation annars kan ingen veta vem av er som talar sanning.

Det är inte rätt att spela in andra utan samtycke eller kännedom och tyder på ont uppsåt. En bra jurist skulle vända sånt emot mig vid en tvist. Den allra viktigaste ståndpunkten är barnets vilja att sammarbeta när det inte finns opartiska ögonvittnen. Skolan kan intyga att det faller en del på pappaveckorna med läxor och humör och ork. Men eftersom hon aldrig säger något som tyder på att det brister i omvårdnaden hos pappa så är det svårt för dem att göra en rättvis bedömning utav hur det faktiskt ligger till.

Jag skulle säkert kunna stämma på vårdnaden men det är inte ett lätt fall då mycket bara handlar om olika syn på uppfostran. Och inte helt omöjligt att även dottern vänder sig emot mig om jag stämmer honom. Hon förstår inte hur hennes pappa manipulerar henne. Alla förstår hur det ligger till men det är ett så otroligt känsligt ämne.. Pappan skulle inte ha några som helst problem med sitt samvete att säga att allting är mitt fel och dra på sig en offerkofta för att vinna sympatier. Det är så han fungerar i allt. Han är så oerhört giftig och jag känner att jag måste skydda min dotter från hobom. Men samtidigt så erkänner hon inte för andra hur det är. Att det inte ska pratas om familjesituationer för utomstående är något hon blir matad med hos sin pappa. Och nu är ju även den skenheliga fasaden upprättad där allt pappan gör är fantastiskt.

Jag tror även att om boende, vårdnad eller umgänge, ändras så att min dotter blir placerad hos mig mer än hos hennes pappa så kommer hon att tycka livet är piss och skylla på mig. Hon förstår inte att det är för hennes egna bästa och hon ser inte hur skenhelig han är. Att han och jag inte kommer överens är en sak men när allt går ut över dottern är det tvärt fel.

Man får spela in samtal där man är med själv utan att den andra vet det. 

Nu kanske jag missförstår vad du menar men det är inte barnet som ska samarbeta, det är ni föräldrar. 

Du är nog inte där än, att det är smart att stämma honom men samla alla bevis du kan, spela in det du kan, spara sms, skriv ner allt med datum och exakta ordalag både sånt han själv säger och vad dottern säger, en dagbok. Det vet jag att andra gjort och fått lov att ta upp i rätten (för att visa mönstret) 

Det är nog så att din dotter själv måste inse vad som sker och det kan nog ta lite tid, så medan du väntar på det samlar du allt och är redo den dagen du behöver kontakta advokat. 

Här har min man precis vunnit vårdnadstvist som föregicks av 3-4 jobbiga år med ständiga orosanmälningar (mot mamman) och utredningar av Soc . Eftersom Soc inte juridiskt kan bestämma, gick han till slut till advokat och nu, ca 1,5 år efteråt är det färdigt. Så det är en jobbig process men du inser nog när tiden är mogen. 

Jag fick höra från juristen att det inte är en bra ide att spela in samtal i smyg med barnet och den vårdnadshavare man stämmer. Men ja det känns ändå som ett alternativ för att "vinna" med bevisen.

Jag försöker skriva ner allt som händer och sägs men det är svårt att komma ihåg det då jag nästan alltid blir så chockad. Sms konversationer sparar jag däremot men det är inte så ofta vi har kontakt där och han spårar sällan ut i textform. Någon enstaka gång då det varit personangrepp från honom men då stänger jag bara av. Jag sänker mig inte till hans nivå och då ger han sig med att skriva struntprat.