Depression efter flytt

Hej alla,

Hoppas på lite råd eller uppmuntrande ord. Jag har kämpat på i ett och ett halvt år nu och känner att jag hamnar allt djupare i hopplöshet och vet inte hur jag ska ta mig ur det. Jag flyttade med mina barn 6 timmar från min hemstad av orsaker jag inte kan gå in på. Det är helt enkelt lugnast för oss alla så här. Jag hade väntat att det skulle vara svårt att flytta, men inte så här svårt. Jag jobbar, barnen går i skolan och jag bor ihop med en jätte fin man. Problemet är att allt jag kan tänka på är att flytta härifrån. Jag trivs verkligen inte här, men eftersom barnen börjat rota sig här och min sambo jobbar och pluggar här, är vi liksom "fast" här. För barnens skull vill jag  inte bryta upp och flytta för att söka lyckan på ett annat ställe. Men jag mår så väldigt dåligt här, har inte lyckats lära känna någon likasinnad och känner mig så ensam. Jag har aldrig haft svårt för att lära känna människor, men är verkar det helt hopplöst. Folk är så slutna på något vis, svårt att förklara... Min nedstämdhet och sorg över flytten påverkar mitt förhållande till en fantastik man som jag verkligen inte vill driva bort. Att flytta tillbaka till min hemstad går helt enkelt inte på grund av olika anledningar, så hur ska jag göra för att acceptera och påbörja mitt liv här på riktigt?