• Anonym (Fundersam)

    När är det okej att klippa band med vänner?

    Ja, som min rubrik lyder, när är det okej att klippa banden med en kompis?



    I Juni förra året så blev jag kompis med min dåvarande kollega och vi spenderade varje helg med att gå ut på krogen och umgicks nästintill varje dag . Vi pratade om allt mellan himmel och jord samt att vi kunde öppna upp oss om saker som var svåra och saker vi inte delat med oss om förut. Hon är idag 28 och jag är 23 så det är några år mellan oss men vi klickade så bra, hon var väldigt bestämd och jag sa ifrån när det verkligen gällde men annars bara körde på.



    Från då tills nu så har jag fått en PTSD och en EIPS diagnos som strulade till livet ganska ordentligt för mig och mitt mående hamnade ner på botten ganska snabbt. Under den tiden så ville hon fortfarande gå ut och festa varje helg och köra på som aldrig förr medans jag började känna att jag inte orkade/ville på samma sätt och började säga nej, men hon tog inte riktigt nej som ett svar utan tjatade sig till sakerna eller använde ? jaha, så du vill inte umgås med mig längre? eller ? men kom igen, det blir ju kul!? som svar och blev tvär och arg när man inte gav sig. Hon var väldigt snabb på att anta saker som om hon skickade meddelande och man inte svarade efter 10 sekunder så undvek man henne fast man egentligen inte hade mobilen på sig och den vanliga kommentaren kom upp ? du vill inte umgås med mig? eller ? jahopp, när ska vi träffas egentligen??. Fick stundvis se hennes snefyllor som egentligen enbart gick ut på att hon kritiserade mig och sa att jag var dum i huvudet, att jag inte gick att lita på samt att jag skulle hålla käften, någonting hon aldrig kom ihåg dagen efter. Hon har ställt sig och skrikit på personer jag dejtat av anledningar ingen av oss visste och som hon heller inte kommer ihåg efteråt men också att hon ville bestämma, hon ville vara den som bestämde vem man talade med, vad man drack och vad man gjorde.



    Jag kan idag ändå sakna vänskapen som vi hade eftersom vi hjälptes åt och jag har väl skuldkänslor då det känns som att jag står i skuld till henne för att hon hjälpte mig när jag var som värst men jag vet också att hennes beteende inte alls var okej och att jag gjorde vad jag gjorde för mitt eget bästa. Jag har sedan i december inte pratat med henne men får sådan stark ångest då jag saknar det stundvis och blir tveksam om jag gjorde rätt val men hur skulle ni gjort i min situation ?


    Jag vet att mitt val att dra mig undan inte var bra och vet heller inte om / hur jag reparerar det.. 
  • Svar på tråden När är det okej att klippa band med vänner?
  • Anonym (.0)

    Det verkar som du gjorde helt rätt val i att klippa banden med henne, och ang när man ?får? klippa banden med en vän så är svaret precis när du vill, vill man inte vara vän med någon längre av olika anledningar eller inte mår bra av vänskapen så är det bara säga upp vänskapen.

    Tycker du ska försöka hitta nya, bättre vänner och glömma den där andra vännen för det verkar inte vara nån som är bra för dig alls.

  • Chattisen

    Jag tänker nog att ni båda är delaktiga i hur er vänskap såg ut och hur den utvecklas. Vi har alla en skyldighet att stå upp för oss själva, sen kan jag såklart tycka att din vän borde ha respekterat ditt mående, men det förutsätter ju att du varit tydlig med hur du mått/mår. Om vänskapen fick dig att må dårligt, eller om andra saker gjorde att du kände som att det vara vänskapen som var dålig. Det vet bara du, mår man inte bra så blir Allt lätt för mycket, jag tycker ändå att en vänskap ska klara av att man inte hänger på varandra 24/7, man måste få ta pauser och sedan få komma tillbaka. Men att prata ut är nog viktigare om något fick dig att må dårligt i relationen, det löser upp knutar kanske både från då och i framtiden.

    Du kan prata med dig vän, förklara varför du tagit avstånd och kom överens hur ni gör nästa gång utifall situationen skulle uppstå igen.

  • Jsmhoshm

    Det låter som mitt ex. Otroligt rolig och karismatisk att vara med. Man blir kär ( ditt fall du ville vara vän med). Man blir beroende av att den andre fixar åt en (lyssnar och reder ut) och livet när det är som bäst är riktigt bra. Men kommer snedfyllorna som kan vara riktigt jäkla illa. Där personen är helt oresonlig och inte minns något alls. Accepterade hon att ni splittade eller blev det värsta grejen? Så var det för oss och jag hade riktigt dåligt samvete. Ja, det är som en känslomässig bergochdalbana. Åka bergochdalbana är kul men det utgör inget bra liv i längden. Ibland visste jag inte vad jag tyckte och vad som var hans åsikter, han vred saker så jag inte visste upp eller ned. Han fick alltid mig att ha dåligt samvete för att jag gjorde som jag ville. Fundera på om det är din åsikter eller hennes när tankar dyker upp i huvudet. Mitt ex var manipulativ och mycket av det jag trodde jag tyckte visade sig vara det han ville att jag skulle känna. Behöver ju så klart inte vara så i ditt fall, bara fick den känslan utifrån din text.
    Jag tycker du gjorde helt rätt som klev av och det är definitivt ok. Vi människor är programmerade att vara kortsiktiga och det är fantastisk sak att man glömmer sånt som gör ont eller är negativt men något fick dig ju ändå att gå därifrån. Lita på dig själv. Och ja det är definitivt ok att gå ifrån skadliga relationer oavsett om det är med familj, vänner eller partner.

  • Anonym (Fundersam)
    Chattisen skrev 2019-03-26 22:59:57 följande:

    Jag tänker nog att ni båda är delaktiga i hur er vänskap såg ut och hur den utvecklas. Vi har alla en skyldighet att stå upp för oss själva, sen kan jag såklart tycka att din vän borde ha respekterat ditt mående, men det förutsätter ju att du varit tydlig med hur du mått/mår. Om vänskapen fick dig att må dårligt, eller om andra saker gjorde att du kände som att det vara vänskapen som var dålig. Det vet bara du, mår man inte bra så blir Allt lätt för mycket, jag tycker ändå att en vänskap ska klara av att man inte hänger på varandra 24/7, man måste få ta pauser och sedan få komma tillbaka. Men att prata ut är nog viktigare om något fick dig att må dårligt i relationen, det löser upp knutar kanske både från då och i framtiden.

    Du kan prata med dig vän, förklara varför du tagit avstånd och kom överens hur ni gör nästa gång utifall situationen skulle uppstå igen.


    Ja absolut är vi båda delaktiga i hur det slutade och utvecklades, absolut men jag har alltid varit öppen med hur jag har mått och hon har alltid sagt att hon förstår men sekunden det är att jag inte vill så är det samma gamla visa igen. Sen att hon ställer sig och skäller på mig på fyllan eller när hon inte får som hon vill och att jag sen ska stå och säga att jag inte alls tycker det är okej varje gång blev lätt väldigt påfrestande, precis som allt annat blev. 

    Allt var väldigt mycket och man fick väl egentligen inget andrum på så sätt och håller med till 100% att en vänskap ska klara av att ha pauser och stunder man bara är ifrån varandra. Hennes tankesätt var dock lite mer " går du så kan du dra åt helvete, då behöver jag inte dig" stilen då under vår vänskap varit så att många lämnade just av denna anledning. 

    Toppen, tack ! 
  • Anonym (Fundersam)
    Chattisen skrev 2019-03-26 22:59:57 följande:

    Jag tänker nog att ni båda är delaktiga i hur er vänskap såg ut och hur den utvecklas. Vi har alla en skyldighet att stå upp för oss själva, sen kan jag såklart tycka att din vän borde ha respekterat ditt mående, men det förutsätter ju att du varit tydlig med hur du mått/mår. Om vänskapen fick dig att må dårligt, eller om andra saker gjorde att du kände som att det vara vänskapen som var dålig. Det vet bara du, mår man inte bra så blir Allt lätt för mycket, jag tycker ändå att en vänskap ska klara av att man inte hänger på varandra 24/7, man måste få ta pauser och sedan få komma tillbaka. Men att prata ut är nog viktigare om något fick dig att må dårligt i relationen, det löser upp knutar kanske både från då och i framtiden.

    Du kan prata med dig vän, förklara varför du tagit avstånd och kom överens hur ni gör nästa gång utifall situationen skulle uppstå igen.


    Ja absolut är vi båda delaktiga i hur det slutade och utvecklades, absolut men jag har alltid varit öppen med hur jag har mått och hon har alltid sagt att hon förstår men sekunden det är att jag inte vill så är det samma gamla visa igen. Sen att hon ställer sig och skäller på mig på fyllan eller när hon inte får som hon vill och att jag sen ska stå och säga att jag inte alls tycker det är okej varje gång blev lätt väldigt påfrestande, precis som allt annat blev. 

    Allt var väldigt mycket och man fick väl egentligen inget andrum på så sätt och håller med till 100% att en vänskap ska klara av att ha pauser och stunder man bara är ifrån varandra. Hennes tankesätt var dock lite mer " går du så kan du dra åt helvete, då behöver jag inte dig" stilen då under vår vänskap varit så att många lämnade just av denna anledning. 

    Toppen, tack ! 
  • Anonym (Fundersam)
    Jsmhoshm skrev 2019-03-26 23:41:18 följande:

    Det låter som mitt ex. Otroligt rolig och karismatisk att vara med. Man blir kär ( ditt fall du ville vara vän med). Man blir beroende av att den andre fixar åt en (lyssnar och reder ut) och livet när det är som bäst är riktigt bra. Men kommer snedfyllorna som kan vara riktigt jäkla illa. Där personen är helt oresonlig och inte minns något alls. Accepterade hon att ni splittade eller blev det värsta grejen? Så var det för oss och jag hade riktigt dåligt samvete. Ja, det är som en känslomässig bergochdalbana. Åka bergochdalbana är kul men det utgör inget bra liv i längden. Ibland visste jag inte vad jag tyckte och vad som var hans åsikter, han vred saker så jag inte visste upp eller ned. Han fick alltid mig att ha dåligt samvete för att jag gjorde som jag ville. Fundera på om det är din åsikter eller hennes när tankar dyker upp i huvudet. Mitt ex var manipulativ och mycket av det jag trodde jag tyckte visade sig vara det han ville att jag skulle känna. Behöver ju så klart inte vara så i ditt fall, bara fick den känslan utifrån din text.

    Jag tycker du gjorde helt rätt som klev av och det är definitivt ok. Vi människor är programmerade att vara kortsiktiga och det är fantastisk sak att man glömmer sånt som gör ont eller är negativt men något fick dig ju ändå att gå därifrån. Lita på dig själv. Och ja det är definitivt ok att gå ifrån skadliga relationer oavsett om det är med familj, vänner eller partner.


    Låter otroligt lika !! Hon accepterade det väl i slutändan men innan så fick jag väldigt många meddelande som ? jaha, men när vill du umgås egentligen?? Eller ? när ska vi träffas?? Varje dag och det var alltid med en antydan eller anklagelse på något sätt..
Svar på tråden När är det okej att klippa band med vänner?