När är det okej att klippa band med vänner?
Ja, som min rubrik lyder, när är det okej att klippa banden med en kompis?
I Juni förra året så blev jag kompis med min dåvarande kollega och vi spenderade varje helg med att gå ut på krogen och umgicks nästintill varje dag . Vi pratade om allt mellan himmel och jord samt att vi kunde öppna upp oss om saker som var svåra och saker vi inte delat med oss om förut. Hon är idag 28 och jag är 23 så det är några år mellan oss men vi klickade så bra, hon var väldigt bestämd och jag sa ifrån när det verkligen gällde men annars bara körde på.
Från då tills nu så har jag fått en PTSD och en EIPS diagnos som strulade till livet ganska ordentligt för mig och mitt mående hamnade ner på botten ganska snabbt. Under den tiden så ville hon fortfarande gå ut och festa varje helg och köra på som aldrig förr medans jag började känna att jag inte orkade/ville på samma sätt och började säga nej, men hon tog inte riktigt nej som ett svar utan tjatade sig till sakerna eller använde ? jaha, så du vill inte umgås med mig längre? eller ? men kom igen, det blir ju kul!? som svar och blev tvär och arg när man inte gav sig. Hon var väldigt snabb på att anta saker som om hon skickade meddelande och man inte svarade efter 10 sekunder så undvek man henne fast man egentligen inte hade mobilen på sig och den vanliga kommentaren kom upp ? du vill inte umgås med mig? eller ? jahopp, när ska vi träffas egentligen??. Fick stundvis se hennes snefyllor som egentligen enbart gick ut på att hon kritiserade mig och sa att jag var dum i huvudet, att jag inte gick att lita på samt att jag skulle hålla käften, någonting hon aldrig kom ihåg dagen efter. Hon har ställt sig och skrikit på personer jag dejtat av anledningar ingen av oss visste och som hon heller inte kommer ihåg efteråt men också att hon ville bestämma, hon ville vara den som bestämde vem man talade med, vad man drack och vad man gjorde.
Jag kan idag ändå sakna vänskapen som vi hade eftersom vi hjälptes åt och jag har väl skuldkänslor då det känns som att jag står i skuld till henne för att hon hjälpte mig när jag var som värst men jag vet också att hennes beteende inte alls var okej och att jag gjorde vad jag gjorde för mitt eget bästa. Jag har sedan i december inte pratat med henne men får sådan stark ångest då jag saknar det stundvis och blir tveksam om jag gjorde rätt val men hur skulle ni gjort i min situation ?